Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Ekelund återvänder till barndomen

Fotboll, popmusik och tjejer. Fredrik Ekelunds återvänder till en lycklig barndom i en ny, självbiografisk 60-talsskildring. Men mitt i ljuset finns också mörker. Med boken berättar han för första gången offentligt om sina psykiska besvär.

Tillbaka där det började, i författaren Fredrik Ekelunds barndomskvarter i Malmös sydvästra villabebyggelse. Skolan, parken, Spökkiosken. Platserna som han skildrar i sin nya självbiografiska barndomsberättelse ligger utsträcka i sensommarsolen.

-Det var en fantastisk tid. Så är det nog för många som tittar tillbaka, även om det också finns något förljuget i det paradisiska. Men under några år här var det verkligen paradisiskt, säger Fredrik Ekelund och tittar ut över Djupadalsparken där fotbollsmatcherna böljade fram och tillbaka för 47 år sedan.

Barns berättarstil

"Fadevår, tack för ljuset!" ges ut på fredag och är skriven med ett barns infallsrika berättarstil, nedsänkt i en tid då fotboll hette "fopoll" och egentligen "ejänkligen".

Startpunkten, berättar han, var en bild i huvudet, en inflygning över kvarteren dit familjen flyttade från Sundsvall 1963. Att skriva boken var att försöka fånga ljuset i den bilden.

Mental kollaps

Men allt var inte bara ljus. Fredrik Ekelund drabbades tidigt av en mental kollaps och fick flera gånger uppsöka barnpsykiatrin. Anfallen, som i boken beskrivs som existentiella sammanbrott, skulle återkomma även längre fram i livet.

-Jag var elva första gången det hände. Men så kom det tillbaka när jag var 16, 19, 21, 23 och 27. Då trodde jag att det var helt kört. Men sedan dess har det varit rätt bra. Jag tror inte mina klasskamrater märkte av det. För dem är det nog en chock att läsa det här.

TT Spektra: Var det svårt att exploatera de delarna av ditt liv?

-Det kändes inte helt lätt. Det har varit så otroligt privat. Men ska jag skriva om något som är verkligt, då måste jag ner i de upplevelserna. Förmodligen har de präglat mig mer än något annat, och förmodligen är de också skälet till att jag skriver.

TT Spektra: Är det så?

-Att skriva handlar om att leka och läka. Leka med orden, och läka den sorg som föddes där.

Frispråkig

Det Malmö som skildras i boken är ett Malmö med enorm framtidstro. Efter ett 1980-tal i mörker genomgår staden i dag en liknande expansion. Skillnaden, menar Ekelund, är att de sociala motsättningarna är mycket svårare nu.

Fredrik Ekelund är frispråkig, vägrar ta politiska hänsyn, och är bekymrad över den beröringsskräck som han anser att det offentliga Sverige har inför de problem som har uppstått med en misslyckad integration.

Resultatet tror han blir ett Sverigedemokraterna med vågmästarroll i riksdagen efter den 19 september.

-Då får vi en väldigt knepig situation. Men det är inte bara SD som bär skuld till det. Man hade kunnat rycka den frågan ur deras händer för tio år sedan, men nu är det för sent.

Bättre förr? I boken skriver han att han inte ville lämna barndomen. Han medger att han är en samlare, och att skildringen har handlat om att föreviga något som han vill ha kvar.

Men han vill inte kalla sig nostalgiker.

-Vi lever här och nu, det är här vi kan göra något. För mig är nostalgi att sörja spillda möjligheter. Det gör inte jag. Jag har skrivit det här i glädje, och nu jag vill framåt.