Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Edman vill få oss att stanna upp

Stefan Edman är biologen som inspireras av skönlitteratur och poesi, vilket märks i hans böcker. Samtidigt vill han utmana oss att radikalt ändra livsstil.
Jag tror att ett grässtrå är ingenting mindre än
stjärnornas dagsverke
och att lika fulländade är ett sandkorn, en myra och
gärdsmygens ägg
att lövgrodan är ett mästerverk för den högste
att björnbärsrankan skulle pryda himlens förmak
att den minsta led i min hand kommer alla maskiner på skam
att kon som idisslar gräset med nedböjt huvud är
skönare
än någon staty
och en mus ett mirakel, stort nog att omvända
sextillioner tvivlare

Så skaldar Walt Whitman i Stefan Edmans senaste lilla bok Förundran - tankar om vår stund på jorden (Cordia).
Förundran är ett begrepp som legat nära Stefans hjärta så länge han kan minnas. Och Whitmans dikt sammanfattar egentligen Stefan Edmans ärende: Att öppna våra sinnen, få oss att stanna upp, häpna. Över skönheten och det till synes enkla i tillvaron, över det faktum att vi har liv.
Fast det tycks tyvärr lättare sagt än gjort när det gäller oss människor. Klimathotet är det mest akuta beviset för att vi behöver åstadkomma en radikal förändring i våra liv. Och det brådskar, konstaterar Edman i sin bok. Det räcker inte med storpolitik, ekonomi och tekniska uppfinningar. Vad som också krävs är ett slags mental och andlig förnyelse inom varje människa, en förnöjsam livshållning, inte minst bland oss som sedan länge njuter denna världens goda i rika mått.
- Vi behöver ödmjukhet och nya perspektiv, som ger oss en stark kärlek till det levande, jorden och varandra. Förundran gör oss inte automatiskt till goda människor, men det är en väldigt underskattad livshållning.
Stefan Edman gör statliga utredningar, föreläser, skriver böcker, krönikor.
Hans nyfikenhet och drivkraft kommer hemifrån, konstaterar han. Båda föräldrarna var lärare, och diskussionerna om livets stora och små viktigheter stod som spön i backen. Pappa Gunnar var dessutom författare som gärna ägnade sig åt både vetenskap och livsåskådning. Hela familjen var naturintresserad, och att bo precis vid naturreservatet Bredfjället i Ljungskile gjorde inte saken sämre.
- Vi var några ungdomar som brukade vara ute och kolla på fåglar. Jag älskade biologi, men var också väldigt intresserad av skönlitteratur och poesi. Pappa var nära vän med Harry Martinson, båda två förenade ju naturvetenskap och poesi i sina texter om tillvarons stora gåta.
Både mamma och pappa Edman hade en kristen tro, och familjen pratade ofta om existentiella spörsmål. Men det var aldrig något testuggeri menar Stefan Edman, snarare tillåtande och med mycket humor. Både vetenskap och andlighet bejakades.
Stefan har bland annat debatterat med humanisternas Christer Sturmark, och tycker inte det finns någon som helst motsättning mellan naturvetenskapen och tron på en Skapare:
- Många inbillar sig att en naturvetenskaplig grundsyn måste leda till ateism, men så behöver det inte vara, ofta är det tvärtom. Vetenskapen kan inte säga någonting om livets mening, men det kan de religiösa berättelserna. Därför kompletterar de varandra.
En syn som Edman faktiskt delar med flera stora vetenskapsmän. Den australiensiske fysikprofessorn Paul Davies säger: "Jag kan inte tro att vår existens i universum bara är en ödets nyck, en slump i historien, en tillfällig ljusfläck i det stora kosmiska dramat ߪ".
Den superintelligente fysikern Stephen Hawking frågar sig: "Vad är det som andas liv i ekvationerna och gör ett universum för dem att beskriva? Varför gör sig universum över huvudtaget besväret att existera?"
- Bara detta att vi kan fundera över vårt ursprung är kanske ett tecken på att det finns en Skapare, säger Stefan Edman.
När Stefan skulle utbilda sig fick han svårt att välja mellan biologin och humaniora, men det blev biologi. Han läste till lärare, och hamnade först på en folkhögskola utanför Växjö.
- Oj, det var en härlig tid. Det var 70-tal och den radikala vågen, vi som jobbade där fick härja fritt med ekologikurser och samhällsperspektiv, det var verkligen fantastiskt roligt, säger han.
Biologin till trots - på något vis behövde han aldrig lämna sina humanistiska intressen. Skönlitteraturen, poesin och de existentiella frågorna har troget följt honom under livet. Och lagom till bokmässan kommer nästa lilla bok: Förnöjsamhet.
Som biolog och forskare vet han att våra konsumtionsmönster är ohållbara om vi ska kunna rädda miljön. För effekterna av en bättre och smartare miljöteknik äts upp av den ständigt ökande konsumtionen.
- Vi måste också förändra vår livsstil, öva oss i att avstå, vara nöjda med det vi har. Att köpa och äga mycket, det har nästan blivit meningen med livet för oss. Men innerst inne vet vi ju att ett överdåd av prylar inte kan tillfredsställa det vi djupast sett längtar efter.
Förundran och förnöjsamhet är ett viktigt steg mot förändring, som också innebär en förtröstan på att saker och ting faktiskt går att förändra. För som det är nu, lider vi av en mental försurning och en känsla av hopplöshet, menar Stefan Edman.
- Man läser kvällstidningarnas löpsedlar och så får man känslan av att allt är kört. Och visst finns det mycket som är fruktansvärt och orättvist i vår värld, det kan man inte förneka. Därför är det oerhört viktigt att stärka vår förtröstan. Det är något vi kan och måste hjälpa varandra med.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.