Omslaget till Lennart Pehrsons biografi över Charles A. Lindbergh är en tydlig illustration av den svenskättade flygpionjärens dubbelhet. På framsidan av den vackert formgivna boken ser vi en ung Lindbergh blicka ut i fjärran i flygarmössa. Och på baksidan blickar han istället dryga tio år senare intresserat ned på ett svärd som en gemytligt cigarrökande Herman Göring förevisar honom. Så är bokens undertitel också från Jesus till Judas och därmed blir formen för Lindberghs livshistoria sammanfattad.
Känd över en natt
1927 blir Charles A. Lindbergh världskänd över en natt när han ensam i sitt nätta plan Spirit of St. Louis flyger mellan New York och Paris. Det är första gången någon flyger över Atlanten utan mellanlandning, och att det dessutom är en bildskön ung man som lyckas med det gör inte uppståndelsen mindre. Lindbergh är då 25 år och har, efter att han sparkats ut från universitetsstudierna till ingenjör till följd av bristande studieresultat, genomgått en kort flygutbildning. Därefter har han arbetat med att flyga post och fört en helt anspråkslös tillvaro.
Lindberghs flygning kan te sig som ett uttryck för den envise och ensamme individens dådkraft. Men samtidigt framstår Lindbergh på många sätt i boken som ett tvärsnitt av sin samtid. Hans liv förändras inte bara drastiskt av den tekniska utvecklingen inom flyget utan också av mediebranschen, framväxten av den breda populärkulturen och fotografiet. Lindbergh är skygg och vantrivs med det nyvunna kändisskapet. Vilket är olyckligt, för inte bara flyget utan även tabloidpressen är på stadig frammarsch i det amerikanska 1920-talet.
Lindbergh tvingas således lägga ned stor möda på att värna om sitt privatliv. Lindberghs smekmånad med frun Anne beskriver Pehrson som en lång flykt undan fotografer. Likaså hålls bröllopet både hemligt och mycket litet och till och med den egna begravningen ser Lindbergh till att planera på förhand för att helt undvika pressuppbåd. När parets knappt tvåårige son kidnappas och mördas får flygaren ytterligare anledning att sky kändisskapet. Såväl polisutredning som rättegång får såklart stort medieutrymme och den ofrivilliga berömmelsen är förstås orsak till att sonen kidnappas överhuvudtaget.
Lever dubbelliv
Den mycket privata Lindbergh förblir också något privat i Historien om Charles A. Lindbergh, trots att Pehrson i stor mån har utgått från flygarens och hans frus egna böcker, dagböcker och brev. Som make och far är han på en gång dominerande och frånvarande. Pehrson beskriver Lindbergh som mycket rastlös men frånvaron förklaras säkert delvis också av att Lindbergh lever dubbelliv och skaffar sig ytterligare hemliga familjer i Europa. Under pseudonymen Careu Kent får han på femtio- och sexitotalet fem barn med två tyska systrar och ytterligare två barn med sin sekreterare.
Något djupgående psykologiskt porträtt av den på många sätt underlige Lindbergh säger sig Pehrson dock inte eftersträva. Stort fokus i biografin får istället Lindberghs roll i den amerikanska opinionen. För även om han skyr sin kändisstatus odlar han gärna kontakter med ett antal mäktiga män, däribland Henry Ford. Lindberghs politiska påverkan begränsar sig inledningsvis till att främja flygets utveckling på olika sätt. Men strax knyter Lindbergh även täta band till nobelpristagaren och rasbiologen Alex Carrel och börjar till och med arbeta som assistent i hans laboratorier. Han gör under mitten av 30-talet också flera resor till Tyskland och umgås där med Göring.
Det nazistiska Tyskland tycker han är imponerande och han överväger att flytta till Berlin med hela sin familj. Istället bryter kriget ut och Lindbergh flyttar tillbaka till USA där han börjar att föra opinion mot Roosevelt. Lindberghs linje under andra världskriget är att amerikansk inblandning till varje pris måste undvikas och att USA måste förbli neutrala. Det är en åsikt som allteftersom Tysklands framfart ökar blir mindre och mindre vanlig. Att Lindbergh dessutom gör en rad antisemitiska uttalanden, exempelvis om att judar styr den amerikanska pressen gör honom mindre populär. Och det är förstås här som pressen, med Pehrsons ord, transformerar honom till en Judasfigur.
Men det går också att skönja en annan linje i boken, där hjältens fall inte blir så stort utan tvärtom är väntat. Lindberghs oppositionella sida har exempelvis sin motsvarighet både hos hans far och farfar. Den senare var riksdagsman men utvandrade från Sverige när han anklagades för förskingring. Med sig tog han en ung servitris och kvar på gården lämnade han fru och barn. Fadern var själv politiker och hamnade i sådan onåd i sin valkrets att han sägs ha rullats i tjära och fjädrar.
Likaså går Lindberghs apologetiska hållning gentemot nazismen och hans egna rasbiologiska hållning att koppla samman med den teknokratiska världssyn som säkert i sin tur var en förutsättning för att hans flygning skulle lyckas. När Lindbergh, som fram tills 25 års ålder verkar ha varit utan kontakt med kvinnor, skall gifta sig beskriver Pehrsson exempelvis hur han framför allt söker efter en kvinna med goda genetiska förutsättningar.
Förlåtande blick
I Historien om Charles A. Lindbergh framstår flygaren dock varken som äkta nazisympatisör eller egentlig fascist, snarare butter och principfast idealist. Men räcker det verkligen som beskrivning av en man som så sent som 1938 hade långtgående planer på att flytta till Tyskland samt använde uttryck som den vita rasen, och dessutom talade om denna vita ras som överlägsen? Blicken på Lindbergh blir här ändå något för empatiska och förlåtande.
Pehrsons har tidigare skrivit en rad böcker om USA, bland annat en massiv trilogi om utvandringen till Amerika. Kanske är det inte heller därför så oväntat att det trots de många dramatiska vändningarna i flygarens liv är i Pehrsons skildring av den amerikanska tidsandan, snarare än av Lindeberg som bokens stora förtjänster ligger. När det kommer till stjärnan själv blir Historien om Charles A. Lindbergh Från Jesus till Judas sällan mer djupgående än den enkla anekdoten.
