1 maj är en internationell högtidsdag, firad och skapad av partier till vänster på den politiska skalan. Uppenbarligen så framgångsrikt att även högerpartier försöker muta sig in på området. Kristdemokraterna har med viss framgång (men oklar koppling) gjort om dagen till en familjedag som firas på utvalda platser. Men vanligast är att partier hävdar att de är det “riktiga arbetarpartiet” och därmed kan göra anspråk på 1 maj. Moderaterna gjorde det med viss framgång för tio år sedan och Sverigedemokraterna har gjort en liknande offensiv de senaste åren.
Och så nazisterna. Allt oftare och allt mer har 1 maj blivit en dag då gossar i vita skjortor och gröna slipsar visar upp sig. Men motståndet har varit starkt. När de marscherade i Jönköping 2014 mobiliserade hela staden och kyrkklockorna klämtade för att larma om “fara” under marschen. Året efter bokade en moderat ledamot upp varje torg i hela staden för att hålla extremisterna borta.
LÄS MER:FI flyttar första majdemonstrationen till Kungälv
Förra året gjorde NMR ny offensiv i Ludvika. 93 år gamla Förintelseöverlevaren Hédi Fried reste med ministrar och politiker till den lilla staden för att markera och motdemonstrera. “Jag måste orka”, sa Fried.
Imorgon är det västkustens tur att orka.
För det är något märkligt med högerextremisternas inbrott. De vitaliserar på ett sätt vår demokrati, påminner om vad det är vi försöker hålla utanför och hur bräckligt vårt demokratiska projekt är. Det kan tyckas konstigt att ställa till med så mycket liv för några töntar i gröna slipsar som promenerar i Kungälv. Men manifestationen är inte för nazisternas skull, utan för vår. Att markera för oss själva att vi är ett land där man tillåts säga ganska mycket, men inte oemotsagt. Att vi är ett land som värderar ett statsskick där varje medborgare är värd lika mycket.
LÄS MER:Så döms nazistledaren efter NMR-demonstrationen
Särskilt viktigt är det kanske i Kungälv. En stad där nazismen har djupa rötter, men motståndet från medborgarna går ännu djupare. Det är staden där medborgaren John Hron vägrade erkänna sig till nazismen, och därför misshandlades till döds.
Men det är också staden där Ingrid, 73 år, bor.
Som i Kungälvsposten förra året skrev en kort insändare som sammanfattar allt om stadens motstånd. Som förtjänar att citeras i sin helhet.
”Till NMR i Kungälv. Du tror att jag är en gammal käring som sorterar mina sopor och väljer min potatis med omsorg på Maxi. Du tror att jag inte fattar något och att du skrämmer mig med din uppsyn och dina flygblad. Men i mitt bröst bor en drake som kläcktes i begynnelselös tid, som skakar världen så gränser faller samman och alla barn får en säker hemvist. Och tro mig, NMR, i ditt hjärta bor inte bara en drake, utan också en gammal tant.
En ömtålig varelse, lätt att skrämma, som vill veta vad som är gott och med omsorg välja sitt/Ingrid 73 år”
LÄS MER:Kammarrätten avslår Kungälvs överklagan om NMR:s tillstånd
Imorgon vakar drakar över Kungälv.
