Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Malte Persson är författare och poet, bosatt i Berlin. Bild: Sofia Runarsdotter

Dikt: "Berliner Terzinen"

Poeten och författaren Malte Persson bosatt i Berlin, diktar exklusivt för GP Kultur om känslan av att leva i Berlin, trettio år efter murens fall. En stad som fortfarande bär stora spår av delningen, trots att muren knappt finns kvar.

Den fog, den söm, den lask, den skarv, den fals

som går igenom staden som var delad –

jag tvivlar på att jag förstår den alls.

En stad blev hel igen, men blev den helad?

Till salu: minnet gjort till souvenir.

I baren låter "Heroes” sönderspelad,

men staden med sin b-sida förblir

i stereo: det som händer, det som hände.

Det händer att historien gör en gir –

och 89 var den där och vände.

På bilderna från Brandenburger Tor

kan hoppet glimtas som så många kände.

"Die Wende” fyller trettio år i år.

De som känt hoppet svikas blir nu hörda.

En höst tar vintern slut och det blir vår –

men vilken vårsådd kommer vem få skörda?

Historiens väg är svårspådd: där den vänt

kan hela länder lätt bli överkörda.

I frånvaron av taggtråd och cement

är bilarna som ingen gränsvakt stoppar

ett blankt och rörligt nuets monument.

Och andra minnesmärken göms i kroppar.

"Historien” river faktiskt ingen mur.

De rivs av människor som är som droppar,

som droppar, droppar, och som holkar ur

de stenar andra människor lät samla,

tills ett novemberduggregn blir en skur

som får två–tre decennier att ramla.

En natt och trettio år är långt och kort.

Nånstans byggs nya murar när de gamla

blir liksom kvarglömda allt längre bort.

Från det förflutnas höstar drar dock vinden

och slänger gult mot molnens gråa fort

en näve lindlöv från Unter den Linden

och en från Tiergarten, från öst och väst

om den nu inte längre stängda grinden.

Där strövar jag i stadens höst som gäst

och lyssnar, letar rester att beskriva.

Det är min inre röst som jag hör mest,

som frågar: Vad ska byggas? Vem ska riva?

Att ingen mur i längden kan bestå

är väl för lätt sagt och att överdriva?

Om rummet läks, vad sker med tiden då?

Om spårvagnspår förbinder stadens delar,

förbinder det dess sår? Vad ser den på?

Det tycks mig som om staden liksom skelar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.