Alla längtar efter normalitet. Ett vaccinpass för kulturevenemang skulle innebära ett stort steg fram. Men det skulle också kunna rasera ett av världens mest framgångsrika vaccinationsarbeten.
Har vi förstått vad som står på spel?
I Frankrike är det redan klart: För att besöka café, biograf eller mataffär ska man visa upp ett bevis – ett pass om så vill – som bevisar att man är skyddad mot covid-19. Fransmän gör som fransmän gör; går ut på gator och demonstrerar mot detta, även om en majoritet av befolkningen stöttar tilltaget.
I Sverige har diskussionen bara börjat. Vaccinpass för utlandsresor är redan på plats, men nyligen önskade Moderaterna att det skulle införas delvis på samma sätt som i Frankrike. Folkhälsomyndigheten är skeptisk, men regeringen är öppen även om de påpekar att det är komplext.
Vad är det som är så komplext? Vi har ett vaccin, det är alldeles uppenbart att det skyddar de sköra från död och svår sjukdom trots att smittan ökar i Sverige. Intensivvården befolkas till 80 procent av ovaccinerade. Därför är det väl självklart att ge friheten tillbaka till de som fullgjort sin plikt och vaccinerat sig för sin eller andras skull.
Å ena sidan.
LÄS MER:Biobesök i Frankrike? Nu krävs vaccinpass
Trots att all vaccinering är frivillig har vi en av världens högsta vaccinationstäckningar, runt 95 procent av alla barn födda efter 1980-talet är vaccinerade mot mässling, påssjuka och röda hund.
Å andra sidan är det inte av ondska eller idioti som 19 procent av Sveriges vuxna befolkning ännu inte har vaccinerats. Några är allergiska mot vaccinet och kan inte skydda sig hur mycket de än vill. Ska dessa i övrigt friska medborgare uteslutas från samhällets gemensamma ytor, konserter och evenemang? Och är det självklart för en demokrati att skapa indirekt tvingande åtgärder för att personer är skeptiska eller, för all del, konspiratoriska? Var ska dessa personer i så fall få vistas? Det blir en brännmärkning av de avvikande.
Man kan också hävda att vi redan har det där tvånget. När vi rest utomlands har vi i många år behövt visa upp intyg för att vi är vaccinerade mot gula febern. Men det är undantagsvis och inte alls så inskränkande i den medborgerliga friheten som att begränsa vilka ytor i offentligheten man får tillträde till.
Sverige har en unik historia kring vaccin. Trots att all vaccinering är frivillig har vi en av världens högsta vaccinationstäckningar, runt 95 procent av alla barn födda efter 1980-talet är vaccinerade mot mässling, påssjuka och röda hund. Vi har kommit dit genom ett samförstånd och förtroende mellan stat och medborgare. Ska Sverige skjuta allt detta i sank – för kortsiktig vinning?
Om vi indirekt tvingar allmänheten att vaccinera sig är risken att motståndet radikaliseras. Det kommer bli tydligt att ett vaccin inte bara erbjuds utan även tvingas på allmänheten. Den konspiratoriske som pratar om sammansvärjning och etablissemang får vatten på sin kvarn och plötsligt riskerar vi att öppna upp för en stark skepsis inför både stat, myndighet och vaccin. Det har vi inte råd med. Inte nu, inte sen.
Därför behöver vi fundera på vad det är vi efterfrågar och hur stort problemet är. På ett halvår har över 80 procent redan tagit minst en dos vaccin. Det är fortfarande tryck på bokningar. Det är ett bevis på att den svenska vaccinmodellen fungerar. Och att vi borde vara särskilt försiktiga med vaccinpass, även om det skulle kännas skönt för stunden.
LÄS MER:Här kostar konserten flera tusen – utan vaccinbevis
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
