Björn Werner gör en välkomnande vändning och bjuder in till samtal om mitt regiarbete samt Stadsteaterns vision - jag tackar och tar emot.
LÄS MER:Pontus Stenshäll kan fortfarande räta upp samtalet
Mitt konstnärskap står på fyra ben: Stanislavskij, Brecht, Monty Python och Walt Disney. Stanislavskij – för att han så hängivet sökte den sceniska situationens absoluta sanning. Brecht – för att han förde samman skådespelare och publik i samma rum. Monty Python – för deras rörliga intellekt som är humorns moder. Walt Disney – för att deras kroppsspråk upphäver naturalismens lagar.
LÄS MER:Recension: "Little shop of horrors" på Göteborgs stadsteater
Jag tycker om en estetik som accentuerar teaterns ”här och nu”. Den estetiken kan vulgärt uttryckt handla om att föra in eller ut element i föreställningar så att ett skav uppstår. En slags förlängning av Brechts ”Verfremdung”, där syftet är att publiken ska uppleva en stark känsla av just ”här och nu”. En känsla som enligt Brecht kan alstra energi nog för att förändra sitt liv och därmed kanske även världen.
LÄS MER:Stadsteaterns ensemblekonst har ersatts av kändisteater
Denna estetik är inte så vanligt förekommande i Sverige men desto mer i Europa. Vissa kallar den ful, ytlig, respektlös mot texten och rent av katastrofal, andra att den alstrar energi, öppnar upp förståelse av verket och vår samtid samt ger flera lager av tolkningsmöjligheter.
Jag tror på att framhålla det bisarra, instabila, fula och oväntade för att inte slentrianmässigt hamna i de vanor som vår långa tradition gjort naturlig. Jag tror på att söka efter motsägelser, inkonsekvenser och att ta strid mot logiken genom att visa att tvetydigheten är en av livets hörnpelare. Jag tror på att väcka intellektet genom att leda in det på en väg det inte är vant vid. Och jag tror på att skrattet fortfarande är den bästa metoden att skaka av sig hyckleriets ok.
LÄS MER:"Du har fel Blomqvist"
För Göteborgs Stadsteater innebär det att vi i huvudsak strävar efter en repertoar som präglas av kritisk hållning, inkludering, rabulism och skratt. Vi vill likt en samtida narr bjuda på en stunds skenbart fåfänglig underhållning och samtidigt förmedla komplexa problem. Men Göteborgs Stadsteater är alla göteborgares teater. Därför står olika stilar och genrer på vår repertoar. För att än tydligare se tidens palett presenterar vi nyskriven dramatik i stor skala och utgör en plantskola för en ny teatergeneration. Spretigt och yvigt, två favoritord, ska det vara om vi ska ha en chans att fånga den samtid som är både motsägelsefull, flyktig, flegmatisk, ful och outsägligt vacker. Min teatersyn utgör således kärnan i repertoaren men kompletteras av andra tankar, tidens frågor, teaterns senaste trender och publikens lust och önskemål.
LÄS MER:Så lätt tystas inte en kritiker
Vi vill vara som torgen en gång var; en plats för samtal. Och vi vill vara i dialog. Vara i dialog med vår publik och våra kritiker. Men för att en dialog ska äga rum behövs en sak – och det är respekt. Man behöver verkligen inte tycka om det vi gör men man kan uttrycka det i en respektfull ton. Först då kan ett fruktbart samtal äga rum där förändring på alla plan är möjlig.
