Den här texten var tänkt att bli det Johan Bergström vänder sig emot. En presentation av en ny författare vars bok och påstådda bakgrund väckt mitt intresse. Så blev det inte.
Johan Zacharias Almgrens bok Barfota som kom i april har omskrivits i flera dagstidningar. En del recensioner har varit ljumma, men flera uppskattande. Bland annat har den kallats en anmärkningsvärd debut. Boken ska vara skriven av en 39-åring som levt ett kringflackande liv, jobbat som bland annat sjöman, trålfiskare och filmredigerare.
I själva verket är det en pseudonym för den nära 20 år äldre Göteborgsbaserade författaren Johan Bergström som redan skrivit fyra romaner. Hans senaste, Kom närmare, gavs ut 2001 på Albert Bonniers förlag.
Barfota är alltså hans femte roman och den ges ut på Leopard förlag. Förläggaren Per Axelson säger att han blivit förd bakom ljuset och att han hädanefter kommer att vara mer vaksam, särskilt om en litterär agent lanserar en debutant. Samtidigt påpekar han att manuskriptet är det viktigaste.
- Ingen tycker om att bli lurad, inte vi heller. Jag har i och för sig ingenting emot att publicera böcker under pseudonym. Det finns flera exempel i världslitteraturen där stora författare publicerat sig under flera olika namn. Men vi vill i alla fall veta vem som är författaren. Vill han sedan skriva under pseudonym är det en annan sak, säger Per Axelson.
- Boken finns ute sedan första april och är väl ingen kioskvältare, även om den i några tidningar fått väldigt bra kritik vilket jag tycker är befogat. Hur vi nu ska hantera det vet jag inte, vi har inte hunnit diskutera det internt.
Kring sitt alter ego har Johan Bergström skapat en fantasivärld, som ger ännu en dimension till boken om en sjöman - som också heter Johan och är på drift i hamnkvarter världen över bland prostituerade och utslagna. När Leopard intresserade sig för manuset fick de veta att rättigheterna sålts till filmbolaget Magnetica film som administrerades av en viss Johan Bergström.
Författaren kunde man bara kommunicera med via mejl. Han befann sig i Afrika där han jobbade med flyktingfrågor, något han fann mycket viktigare än boken som han övertalats att skriva.
Per Axelson säger att han redan i höstas började ana oråd, men då var boken tryckt och han har inte kunnat vidimera sina misstankar.
Om dessa tvivel yppade han inget då jag gjorde en mejlintervju med Johan Zackarias Almgren, som dock aldrig publicerades eftersom också jag började ana ugglor i mossen. Författaren svarade bland annat att det är mycket klokt att aldrig träffa sin förläggare.
"Då drabbas ingendera parten av någon ovidkommande personlig antipati eller sympati - i stället lyfts textens levande kropp fram och står i centrum. Och en bok är just detta svindlande självklara: de levande orden - inget trams och skvaller om författarens person. Eller hur?", skrev pseudonymen.
När jag slutligen lagt ihop ett plus ett och når Johan Bergström vill han inte ge några raka svar, men lovar att återkomma med ett brev som kanske reder ut ett och annat. Han envisas med att leka vidare med identiteterna i ett långt brev som har rubriken Skuggan av den andre - en schizoid text om sanningen. Där låter han den påhittade författaren bland annat vända sig mot sin skapare och kalla hans lek ett svek mot läsare och förlag.
Det avslutas med att Johan Bergström kommenterar pseudonymens känslosamma ord.
"Beskrivningarna och framförallt tolkningarna av det som just skildrats finner jag vara präglade av absurda överdrifter, men jag kan inte i sak motsäga eller förneka det som Johan Zackarias Almgren hävdar. Det finns stora svårigheter att skilja oss åt. Han är jag.
Men har jag inte rätt att som författare vara två, tre eller sju? Sedan när har en pseudonym blivit något skambelagt, nästintill oacceptabelt i svensk litteratur? Beror det på att författarrollen radikalt har medialiserats? En bok säljer endast om den når ut i media, via författarens person. En pseudonym är en provokation mot det parasitära förhållande som i dag råder mellan förlag och media? Men skymmer inte denna nya författarroll textens levande kropp, de nakna orden - oberoende av vem som skrivit dem? Dessa tankar var en huvudorsak till varför jag valde att publicera Barfota under pseudonym", skriver Johan Bergström.
Därefter har jag sökt honom.
Han har inte hört av sig.
