Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/5

Det svenska folkhemmet byggs

Under 1950-talet tog det moderna Göteborg form. Omfattande rivningar av Göteborgs gamla delar inleddes. Alla resurser satsades på nybyggnad och varken myndigheter eller arkitekter såg något värde i den äldre bebyggelsen.

År 1947 börjar Volvo PV 444 säljas. Det går bra för Sverige som klarat sig undan kriget. Allt fler har så god ekonomi att man kan köpa en egen bil. Det svenska folkhemmet byggs. Att det 30 år tidigare varit hungerkravaller i Haga och Majorna känns långt borta. 
Göteborg är en industristad med stora fabriker som Rosenlund, Gårda, Almedal, Gamlestan och Klippan mitt inne i stan. På Hisingen ökar varven sin produktion liksom Volvo. SKF är under 1950-talets inledande år fortfarande Göteborgs största arbetsplats. För att klara allt större båtar och allt större export byggs hamnen successivt ut. Lundbyhamnen invigs 1951 och 1966 öppnar Skandiaterminalen. År 1978 är Älvsborgshamnen klar. 

Folk söker sig till jobben i Göteborg och antalet medborgare ökar från 200 000 år 1920 till 350 000 år 1950, och sen med ytterligare 100 000 fram till 1970. Under 1950 räcker inte inflyttningen från intilliggande landsbygd längre till. Industrins ökande behov av arbetskraft får täckas genom invandring från Finland, Italien och Jugoslavien. 
Göteborg är en stad i medvind. 1956 invigs Valhallabadet och två år senare står Nya Ullevi klart inför fotbolls-vm 1958. Stort jubel när Kurre Hamrin gör 3–1 i semifinalen mot Västtyskland 24 juni, och när Ingemar Johansson 14 september knockar Eddie Machen och får sin VM-titelmatch. 

För alla nya Göteborgare behövdes bostäder. 1950 fanns nästan 40 procent av Göteborgs lägenheter i landshövdingehusen, små lägenheterna, på ett rum och kök.
Byggindustrin växte men på ett helt nytt sätt än tidigare. Under 1940-talet formades en ny bostadspolitik där staten tog över ansvaret för bostadsbyggandet. De nya bostäderna skulle byggas av allmännyttiga, icke vinstdrivande, kommunala bostadsbolag. Först ut i Göteborg var Bostadsbolaget som startades 1945. Den nya bostadspolitiken satte fart på bostadsbyggandet och i slutet av 1950-talet byggdes 70 000 bostäder per år.

Nya bostadsområden byggdes som grannskapsenheter vilket var en helt ny stadsbyggnadsidé som utvecklats av engelska stadsplanerare i början av 1940-talet. Med grannskapsenheter ville man bygga kompletta samhällen utanför de smutsiga och bullriga industristäderna. Det var också en reaktion på krigets massbombningar och de tätt byggda städernas sårbarhet. Grannskapsenheten passade bra in i den svenska folkhemsmodellen.

Den första grannskapsenheten i Sverige var Norra Guldheden, 1945. 1 000 lägenheter i punkthus och trevåningshus, där husen omgavs av natur. Gator och hus har omsorgsfullt anpassats till naturen. På Guldhedstorget fanns service, affärer, restauranger m.m. Den nya stadsdelen visades för allmänheten genom bostadsutställningen Bo Bättre där man visade hur bostadsforskning, standardiseringar och rationaliseringar kunde skapa rymligare och samtidigt billigare lägenheter. 

Under 1950-talet tog det moderna Göteborg form och det byggdes nästan 40 000 lägenheter i form av grannskapsenheterna Södra Guldheden, Kortedala, Järnbrott, Högsbo, Torpa, Kyrkbyn och Biskopsgården. Två rum och kök var den bostad som myndigheterna ansåg vara den för samhället ekonomiskt rimliga familjebostaden. Men med ökat välstånd ökade lägenhetsstorlekarna under 1950-talet, och 1958 är 50 procent av nyproduktionen trerumslägenheter. 

Inledningen av 1950-talet var en epok där svenskt bostadsbyggande uppmärksammades internationellt för sin fina arkitektur. Under krigsåren hade det varit brist på byggnadsmaterial vilket tvingade fram en återgång till mer traditionella, inhemska material, såsom tegel och puts. Tillsammans med avsaknaden av internationella kontakter och impulser bidrog det till det till en nationell, svensk variant, av modernism. 

Under 1950-talet inleddes också omfattade rivningar av Göteborgs gamla delar. Alla resurser satsades på nybyggnad och varken myndigheter eller arkitekter såg något värde i den äldre bebyggelsen. I många fall var det också politiker med arbetarbakgrund som ville riva bort uppväxtmiljöer med fattigdom och förnedring. Den första stora rivningen, eller saneringen, skedde i Stigberget i början av 1960-talet. Rivningarna i stor skala fortsatte under 1960- och 1970-talen. Arbetarstadsdelar som Annedal, Landala, Masthugget och Olskroken revs. Men även de allra äldsta delarna av Göteborg försvann då hela Östra Nordstaden med många 1700-talshus jämnades med marken. Det var först med de omfattande protesterna mot att riva hela Haga som rivningarna upphörde i början av 1980-talet.

Rivningarna av alla unika miljöer är i efterhand svår att förstå. Det revs i ofantliga mängder i alla svenska städer, men Göteborg hade det mest omfattande saneringsprogrammet. 
DN-kåsören Jolo (Jan Olof Olsson) satte fokus på rivningshysterins omfattning när han jämförde den med förstörelsen av tyska städer under kriget.
”En okunnig amerikansk turist lär i sommar ha frågat om det var ryssar eller tyskar som haft sönder Stockholm. Han bör ha kunnat få det stolta svaret att det har vi gjort alldeles själva.” Skrev Jolo i DN 1974.

Trots att byggtakten ökade under hela 1950-talet var bostadsbristen fortfarande stor. Bostadsbyggandet var en het politisk fråga. 1965 lanserades miljonprogrammet som lösning av bostadskrisen. Idén var att bygga 100 000 bostäder per år under kommande tioårsperiod. Med industriellt och rationellt byggande och stora projekt ökades byggtakten. 1970 toppades produktionen med 107 000 lägenheter. Från att ha haft Europas sämsta bostadsstandard 1910 hade Sverige på drygt 50 år gått till störst bostadsproduktion per invånare, i världen. 

I Göteborg byggdes miljonprogramsområden i Västra Frölunda, Tynnered, Hjällbo, Backa, Kärra, Bergsjön, Lövgärdet, Rannebergen, Gårdsten och Hammarkullen. 1960-talets bostadsområde var betydligt större än de grannskapsenheter som byggdes på 1950-talet. I Gårdsten, 1969-1972, byggdes 3 300 lägenheter i ett svep. 1950-talets fina samspel mellan hus och naturen finns inte i 1960-talsstadsdelarna. Genom så kallade nivåsprängningar skapades en jämn yta där bergstoppar sprängdes bort och dalsänkor fylldes igen. Det skapade en lättarbetad arbetsplats. Formgjuten betong och betongelement med småstenar som ytskikt var vanliga fasadtyper. Miljonprogrammets lägenheter dominerades av stora tre och fyra-rummare, med hög standard.

Tvårumslägenheter med egen tvättstuga och ett extra wc var ingen ovanlighet.
Fram till slutet av 1960-talet var det hög status att bo i en ny lägenhet, gärna högst upp i ett högt hus. Men förmånliga låneregler, minskad prisregleringen på bostäder och hög inflation gjorde att den egna villan blev ett attraktivt alternativ och höginkomsttagare började flytta från de nybyggda flerbostadshusen till nya villaområden i kranskommunerna utanför Göteborg.

Bilen var en ny faktor i planeringen av ett nytt bostadsområde. Biltätheten ökade. Ett system av trafikleder knöt ihop de nya förorterna med den gamla staden och alla arbetsplatserna på Hisingen. Trafiksäkerhetstänkandet var högt och bilen lämnades på parkeringsplatsen utanför bostadsområdet som var helt bilfritt. 
Det var inte bara nya bostadsområden och rivningar som förändrade Göteborg. 1966 invigde Olof Palme Älvsborgsbron, 1968 var Tingstadstunneln klar. 1974 förvandlades stora delar av den inre hamnen till en trafikapparat genom Oscarsleden. Kontakten med hamnen och intilliggande stadsdelar skars brutalt av. 

1973 drabbades hela västvärlden av oljekrisen. Oljeproducerande länder minskade produktionen och i Sverige infördes i januari 1974 bensinransonering. Oljekrisen blev början på en lång lågkonjunktur. Varven med 14 000 anställda fick problem med lönsamheten och trots statliga stödåtgärder försvann i stort sett hela varvsindustrin från Göteborg. 1979 levererade Eriksbergs varv den sista båten, M/T Atland. 1989 upphörde varvsverksamheten på Arendalsvarvet. 

Istället blev Volvo den stora arbetsgivaren i Göteborg. Bilproduktionen hade stadigt ökat under 1960-talet med kvalitetsprodukter som Amazonen. Bilmodellen satte fart på Volvos export till USA och andra länder. 1974, samma år som den nya Volvo 240 lanserades jobbade nästan 18 000 i Torslandafabriken. 

Med oljekrisen följde en ny situation på bostadsmarknaden. 1975 minskade Göteborgs befolkning, för första gången sen grundandet 1621. Göteborg var i kris. Jobben inom verkstadsindustrin minskade. Göteborg gick från bostadskris 1972 till tomma lägenheter 1974. I ett par av de nya kvarteren i Lövgärdet var det ingen som flyttade in. Avrivna, obebyggda, tomter i centrala stan blev en del av stadsbilden i det tidiga 1980-talets Göteborg. 

Majorna undvek samma öde som Olskroken. Istället började Familjebostäder i mitten av 1970-talet en omfattande ombyggnad i stadsdelen. Små enrumslägenheter slogs samman till trerummare och unga barnfamiljer flyttade in. På 1980-talet var Majorna-Kungsladugård den barntätaste stadsdelen i Sverige. 

Nedgången inom industrin avlöstes av Göteborgs förvandling till tjänstestad. 1960-talets utbildningsreformer innebar att det var ekonomiskt möjligt för alla att studera på universitet. Antal studenter i Göteborg har stadigt ökat, från blygsamma 1 000 universitetsstudenter under 1950-talet till upp mot 30 000 studenter vid sekelskiftet 2000.

Universitetet och Chalmers var också stora arbetsplatser. Under 1900-talets avslutande år växte kunskapsintensiva företag som Ericson, Atlet och Astra Hässle. De liksom många av de nya arbetsplatserna utvecklades i nya renodlade industri- och verksamhetsområden som Sisjön, Aröd, Grimbo eller Säve men också delar av de gamla varvsområdena vid Lindholmen. 

1992 var det dags för nästa djupa kris då luften gick ur en övervärderad fastighetsmarknad med rekordstor arbetslöshet som följd. Året innan hade regeringen Bildt avvecklat de sista resterna av folkhemmets bostadspolitik. Bostadsproduktionen sjönk till ett par hundra byggda bostäder om året i Göteborg. Bostadsrätter i attraktiva lägen blev ett centralt tema i den nya bostadspolitiken och det leder in till Göteborg och sekelskiftet 2000. Förtätning, it, bostadsbrist och stundande 400 års jubileum blir fokus i den avslutande artikeln om Göteborgs historia.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.