Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Johan Lindqvist: Det svåraste i Melodifestivalen är att vara bra – på riktigt

Melodifestivalen är tillbaka – så må bästa låt vinna. Fallgropar saknas dock inte. Det svåraste i schlagertävlingen är att vara bra på riktigt, vilket kan ställa till det i kväll för kritikerfavoriten Cornelia Jakobs.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det finns goda anledningar till att tonartshöjningar, Carola-fläktar, eldregn, gyllene skor och allehanda andra knep och attiraljer har sin givna plats i Melodifestivalen. Släpper du som artist taget om tittarnas uppmärksamhet, om så bara för någon tiondels sekund, är risken stor att din låt brakar rakt av banan och blir omkörd av konkurrenterna.

Därför är det svåraste i Mellon att vara bra på riktigt. Och då tänker jag i första hand inte på alla de dokumenterat rutinerade artister som kallas in för att staga upp bygget så att de valpiga nykomlingarna kan springa runt och skvätta. Men som sedan utan darr på läppen offras på slaktbänken, omröstningen, till förmån någon yngre och piggare.

Där nere i avgrunden står en djävulusiskt fnittrande Edward Blom redo att spetsa dig på sin jättegaffel.

Alla Shirley Clamps, Jessica Anderssons och Andreas Johnsons vet dock sin plats i schlagerns veteranpool. Det är som det är och det är inte mer med det. Man gör jobbet utan att knota. Just i kväll kan Robin Bengtsson glänsa, men snart är han där också. I rollen som Melodifestivalens stabila men lite stabbiga mittback.

Fast nu skulle det handla om de där bidragen som vill lite mer än att ”bara” underhålla så effektivt som möjligt. Som därför tar en smalare stig bredvid de mest givna mello-motorvägarna. Som rör sig blåögt på en konstnärlig verkshöjd, alldeles intill stupets kant. Och där nere i avgrunden står en djävulusiskt fnittrande Edward Blom redo att spetsa dig på sin jättegaffel.

Det är vid det stupet Cornelia Jakobs ska hantera sin alldeles utmärkta låt ”Hold me closer”. Den börjar försiktigt intill en Lana Del Rey-lägereld, passerar Phoebe Bridgers och Taylor Swifts folkpop för att sedan byggas upp till rena rama Lady Gaga-balladen. Det är rakt igenom snyggt och Cornelia, som kommer från en musikalisk släkt och pluggat på Rytmus och redan tävlat med Love generation, gör allting rätt när hon sjunger lätt sammanbitet, håller fast i låten. Gör det på allvar. På riktigt.

”Det är mitt eget projekt och min egen konst som jag ska framföra”, säger Cornelia i en intervju med ESC-panelen.

Jag önskar henne verkligen all lycka till på lördagskvällen. Det kan bli en plats direkt till finalen, men det verkligen också bli en tråkig placering trea från slutet.

Minns bara 2017 då Loreens utmärkta ”Statements” stupade i duell med Anton Hagmans mediokra ”Kiss me goodbye”. Eller året därpå när Ida Redigs genomarbetade "Allting som vi sa" åkte ur tävlingen direkt i Göteborg medan Samir & Viktor sköna snubbar-lallade direkt till final. Två veckor senare skickades Felix Sandmans "Every single day" till andra chansen medan Rolandz rumpbuggade sig direkt till Friends.

Melodifestivalen är en hård lek. Speciellt om man är bra på riktigt.

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.