Donald Trump är sedan sitt mycket tveksamma agerande under stormningen av Kapitolium nu grundligt deplattformerad. Varesig Twitter, Facebook, Youtube eller någon annan plattform du någonsin registrerat dig på tänker ha ex-presidenten som användare hos sig längre. Inte nog med det. De som fortfarande vill kan räkna med att få tillgången till sina egna servrar nedstängd av de leverantörer (läs Amazon) som upplåter serverkraft åt dem.
Det ser inte snyggt ut – på samma sätt som det inte var särskilt snyggt när Argentina förklarade krig mot Japan och Nazityskland i mars 1945, då krigsutgången redan var avgjord. Facebooks Mark Zuckerberg, Twitters Jack Dorsey och Amazons Jeff Bezos agerar som de affärsmässiga opportunister de innerst inne är. Att Donald Trump utgjort ett allvarligt hot både mot demokratin och världsfreden var inte precis någon hemlighet före våldet i Washington D.C. Ett (ur raden av helt vansinniga) exempel: för några år sen kunde han på riktigt hota med kärnvapenkrig mot Nordkorea utan några som helst konsekvenser.
Det är illa nog att yrvakna tech-entrepenörer agerar egenmäktiga och godtyckliga domare över den politiska utvecklingen i västvärlden. Det finns inte ens en motvikt. Också förlagen behandlar yttrandefriheten som en simpel imagefråga. I USA pågår just nu en debatt om det är rätt att överhuvudtaget ge ut Donald Trumps (än så länge hypotetiska) memoarer. När DN ringer runt till svenska förlag är tongångarna liknande. Intellektuella bastioner som Albert Bonniers förlag och Norstedts ställer sig båda mycket tveksamma till att publicera ett vittnesmål från den på väldigt många sätt historisk presidenten.
Ett generalrecept för ytterligare samhällelig splittring.
Sannolikt skulle en sån bok vara ett karaktäristiskt hopkok av självförhärligande lögner. Må så vara. Den skulle också vara en text med enormt intresse för samtidens alla politiskt intresserade – och som historiskt dokument för generationer av forskare. Trots det är det inte något som faller de stora svenska förlagen på läppen. En anti-intellektuell hållning som tyvärr inte är speciellt förvånande. I vår samtid pratar vi gärna mycket och gärna om personer som av ett eller annat skäl dömts ut som misshagliga personer. Mindre gärna med dem. Rädslan för att bli associerad med deras förlorade ära och tveksamma agenda är för många för stor.
Det må vara hänt i sociala sammanhang. Men när samma logik överförs till sociala medier, förlag och tidningar är implikationerna av en sådan svartvit samtid bedrövlig. Ett generalrecept för ytterligare samhällelig splittring. Man stärker då bara den framväxande högerextrema motoffentlighet vi brukar kalla för” alternativa medier”.
Nästan halva USA:s röstande befolkning ville se Trump som president. En femtedel av svenskarna röstar på Sverigedemokraterna. Miljontals personer tror på den bisarra QAnon-konspirationen. Och det är också det som är problemet – att så många personer hellre tror på koleriska realitykändisar, ex-nazistiska partier och världsfrånvända teorier än seriösa politiker och etablerade medier. Det är tyvärr inte en utmaning som enkelt går att lösa genom att förneka personer som tänker så en röst i offentligheten. Tvärtom. Det gör bara motoffentligheten, där åsikter får gå oemotsagda som sanningar, allt större och allt starkare.
Läs mer av Björn Werner:
LÄS MER:Vi har kämpat i 100 år för att slippa våra kroppar
LÄS MER:Är inte Margaux Dietz en riktig författare?
LÄS MER:Statskupp eller inte, spelar det någon roll?
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
