Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Att läsa är att göra motstånd mot techjättar och mediekonglomerat. Bild: Frank May

Johan Wanloo: Det pratas för lite om att läsning är en fysisk aktivitet

”Man ska sitta still. Hålla boken. Vända på bladen.” Johan Wanloo påpekar i den pågående om autofiktionen inverkan den episka romanen att all läsning, oavsett genre – är bättre än ingen läsning.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det har pågått en lågintensiv debatt om huruvida autofiktion skulle påverka den episka, berättande romanen negativt ganska länge. Få kan ha missat hur den flammade upp i diskussionen kring ”Samlade Verk” av Lydia Sandgren.

Den rådande åsikten verkar vara att en realismnorm ligger som en blöt filt över litteratursverige. Att litteratur inte längre läses som just litteratur.

I DN ställde nyligen författaren Anna-Karin Palm frågan ”har autofiktionen skapat sämre läsare?” i samband med recensionerna av Carola Hanssons bok ”Minnstrådar.”

All debatt kring kultur är av godo. Det är just den här typen av, i brist på bättre ord, världsfrånvändhet som alltid lockat mig till kulturvärlden. Att kunna skapa sig en egen verklighet där samtidens allra största problem är bristen på en psykologisk klangbotten inom den svenska haikudiktningen. Där konflikter mellan olika litterära sällskap är lika påtagliga som slagsmål mellan fotbollshuliganer. Vilken fantastisk drömvärld att befinna sig i. Det finns inga årstider. Bara den dämpade belysningen i mustiga bibliotek.

Men jag saknar något. Diskussionen om läsning punkt.

Det pågår nämligen ett krig om vår tid. Det är inte autofiktion som är ett hot mot det episka berättandet. Det är techjättar och mediakonglomerat. Innehåll som publikundersökts till välling sväljer timmar av vårt liv varje dag. Känsloporr rinner ut ur våra telefoner dygnet runt. Först något att knyta näven i fickan åt. Sedan en gullig kattunge för att lugna nerverna. Repetera tills vi somnar av utmattning. Lägg till mullrandet från direkt kulturfientliga politiska strömningar. Den som säger något i stil med ”det här med kultur är bara trams” kommer bli näste store populistpolitiker (app app app, få inga idéer nu, Ebba Busch).

Det pratas märkligt nog aldrig om hur läsning faktiskt är en fysisk aktivitet. Man ska sitta still. Hålla boken. Vända på bladen. Koncentrera sig och vara tyst. Helst i flera timmar. Även jag som läser två-tre böcker i veckan har problem med att inte kolla på telefonen var tionde minut.

När folk menar att en viss typ av litteratur skulle kunna påverka en annan sorts litteratur negativt kan jag inte låta bli att tänka på debatten om serietidningar och kioskböcker på 70-talet. Då menade man att dålig läsning aktivt skulle hindra folk från god läsning. Lite som när man idag säger att autofiktion ger sämre läsare. Vilka enorma marginaler det fanns då. Det var så självklart att folk läste att det handlade om vad de läste.

Tyvärr är idag det stora slaget om läsningen förlorad. Vi har inte råd och tid med något annat än att retirera och omgruppera. Diskutera gärna de individuella verken. Men fokuset bör vara på själva läsningen i sig.

Låt folk läsa och skriva vad fan de vill. Chatloggar från Tinder i bokform. Skildringar av vilsna 20-åringar med dålig mage. Ro hit med ännu en alkoholiserad poliskommissarie. Öppna en Kalle Ankas Pocket i värsta fall.

I kriget om vår tid har att över huvud taget läsa, vad som helst, blivit en motståndshandling.

Läs mer av Johan Wanloo:

LÄS MER: Därför är majborna så arga på Avenyfamiljen

LÄS MER: Jag har också läst ”Samlade verk” – får jag medalj nu?

LÄS MER: Som stadsromantiker har jag aldrig känt mig mer ensam

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.