Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Akademi Valand är en konstnärlig institution på Göteborgs universitet som undervisar i bland annat fotografi, konst och film. Bild: Hendrik Zeitler

"Det här tåget fortsätter rulla"

Förra onsdagen skrev Gunnar Bergdahl, f.d chef på Göteborg film festival om Akademi Valands examensfilmer. Han såg en bekymrande trend av konst som utgick från det egna jaget istället för att utforska samtiden – något han till stor del såg berodde på filmskolans pedagogik. I två debattinlägg svarar både Valands examenselever och Valands ledning på kritiken.

Valands examenselever:

Gunnar Bergdahl skriver: "Den nuvarande filmutbildningen bejakar i alltför hög utsträckning konst som utgår från det egna jaget i stället för att utforska samtiden." Nu tar vi i avgångsklassen i filmisk gestaltning 2019 tillfället i akt att dela med oss av vår syn på våra filmer. Vi anser att det har skett ett skifte i vad som anses vara privata bilder och vi vill prata om hur det påverkar oss som konstnärer.

Filmskapare har länge haft en möjlighet att gömma sig bakom verket. I vår samtid och med hjälp av lättare tillgång till kamera och sociala medier har medvetandet kring en avsändare av ett verk ökat radikalt. I vår generation finns en övertygelse om att den enda sanningen som existerar är att allt är subjektivt. En kan förneka det eller göra som vi gör i våra examensfilmer: vara medveten om sitt perspektiv och vara transparent med det i sina verk.

Trots att några av filmerna är dokumentära och andra är fiktion så har vår klass tagit avstamp i egna upplevelser. Det innebär inte att skildringarna ställer sig passiva till samtiden. Vi utforskar det som skaver och det som är pinsamt i vår egen vardag, men vi tycker att det även säger något om samhället vi rör oss i och om en ny generation berättare. Vi har inte egenrätt i att skildra vissa berättelser och ämnen, men vi tar oss rätten att berätta om dem på just vårt sätt.

Bio Roy blev fullsatt till sista stolen av folk som ville se nya filmskapare som kan förändra och skaka om filmsverige. I det mörka magiska rummet kunde vi höra att publiken varken kunde hålla sig för skratt eller tårar. Förändringen har börjat ske och vi är ett bevis på det. Tåget med nya filmskapare och nya idéer har börjat rulla. Det är du som väljer om du vill vara med i rörelsen för ett mer nyanserat filmsverige eller hänga i nödbromsen i hopp om att det ska vara som det alltid varit. Oavsett vilket kommer det här tåget fortsätta rulla.

Jacqueline Andrén

Lisa Forslund

Maria Vatne Jansson

Charlie Š Kronberg

Shahab Mehrabi

Lisa Meyer

Edvina Koda Sander

Valands ledning:

Frågan som Gunnar Bergdahl ställer i sin debattartikel är: existerar ett akademiskt direktiv i undervisningen att du måste vara privat i ditt skapande? Det korta svaret är nej. Men då frågan innehåller en medveten sammanblandning av påståenden så behöver frågan delas upp och besvaras i steg.

Först påstående ett: studenterna gör ”privata” filmer.

Att en filmare eller konstnär hämtar ur sin egen erfarenhet och kan uppfattas som privat i sitt konstnärliga utryck av vissa kritiker är knappast en ny eller en för samtiden okänd företeelse. Hur vi uppfattar ett konstnärligt verks subjektiva position och dess förmåga att förmedla en erfarenhet som äger en allmängiltighet har också att göra med vår egen subjektivitet och från vilken position vi uppfattar verket.

Sedan påstående två som handlar om akademisering och forskning. Konstnärlig forskning – vad menar vi med det? Ett enkelt sätt att svara är att det konstnärliga arbetet kan bedrivas utifrån en frågeställning. Det är inget nytt sätt att arbeta och inte heller är det ett sätt som är exklusivt för universitetet.

Syftet med studierna i film vid Akademin Valand är att studenterna lär sig olika metoder för den egna konstnärliga praktiken. Kameran är ett verktyg för att se, tänka och undersöka den omgivande verkligheten. Filmen är metoden med vilken de undersöker omvärlden, kameran är verktyget.

Genom ett starkt nätverk av skolor som sammankopplar lärare och studenter i världen får vi en kritisk blick på det vi lär ut utifrån ett internationellt perspektiv bredvid det nationella.

Bergdahl skriver att det i dagens Europa finns en stark trend att inkludera högre konstnärliga utbildningar i universitetens ramar och framhåller den Danska Filmskolan som det inspirerande undantaget som håller ett avstånd till akademin. Vi som följer våra kollegors arbete vet att Danska Filmskolans ledning önskar att de som skola ska kunna ingå i en struktur som möjliggör ackreditering av studenter och forskning.

Nationella så kallat självständiga filmskolor med egna ackrediteringar är ingen garanti för självständighet idag. Vi lever i en värld idag där demokratin är utsatt för påtryckningar av politiska strömningar. Där det inte längre är en självklarhet att konsten står fri i relation till staten och inte heller att utbildningarna och universiteten gör det. Genom att vara en del av universitetet och ett större sammanhang står vi starkare när politiska intressen vill förändra förutsättningarna för att bedriva utbildning, något vi sett ske i våra grannländer och där vårt internationella nätverk blir en viktig plattform för utbyte av erfarenheter och strategier. Genom ett starkt nätverk av skolor som sammankopplar lärare och studenter i världen får vi en kritisk blick på det vi lär ut utifrån ett internationellt perspektiv bredvid det nationella.

Klara Björk, programansvarig Master i Film

Troels Degn Johansson, prefekt Akademin Valand,

Jyoti Mistry, professor i film

Linda Sternö, programansvarig kandidat i Film

Kalle Sanner, enhetschef fotografi och film

Ruben Östlund, regissör och konstnärlig rådgivare Akademin Valand

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.