Det gäller att ta sin roll som bokfluencer på allvar

Sedan GP publicerade artikeln ”Författarna som försöker hota och tysta är en skam” har mina egna sociala medier-flöden fullkomligt exploderat av medhåll till skribenten Celia Svedhem från mig och mina författarkolleger.

För det får absolut inte gå till som hon beskriver: Att bokfluencers pressas och hotas av författare och förlag.

Ingen av de författarkolleger jag pratat med inom Norstedts förlagsgrupp och Bonnierförlagen har dock hört talas om beteendet som beskrivs i texten. Tvärtom är vi överens om att vi önskar oss fler nyanserade recensioner av våra böcker i sociala medier, i stället för korta omdömen.

LÄS MER:Författarna som försöker hota och tysta är en skam

Många av oss ägnar åtminstone någon timme i veckan åt att svara på önskemål om recensionsexemplar från bokfluencers, och slussa dem vidare till förlagens kommunikationsavdelningar.

I takt med att litteraturkritiken får allt mindre utrymme i traditionella medier har bokbloggare, bokstagramare och bokpoddare kommit att spela en otroligt viktig roll, framför allt för oss som skriver genrelitteratur.

När det är långt ifrån självklart att varje debutant, eller ens etablerad författare, får figurera på kultursidor och i magasin i samband med ett boksläpp, så är det självklart att förlagen använder sig av nya kanaler för att nå ut med informationen om att boken finns i handeln.

Att böckerna slås in i gulliga paket är en del av Instagram-mediet, som gäller oavsett om man fokuserar på litteratur, hudvårdsprodukter eller tvättmedel.

Att ta en skärmdump när man lyssnar på en bok i en streamingtjänst och skriva ”Underbar bok – 5 av 5!” är ingen recension. Det är ett boktips.

Tidigare under våren tog jag och min författarkollega Camilla Sten initiativ till en träff med några större bokfluencers med syftet att höra oss för kring vilken typ av kontakt de vill ha med oss författare. En av dem vi träffade var Nora Nannesson, som driver kontot Bokbonanzan.

Hon berättade om hur något som börjar som en läsdagbok vuxit lavinartat till ett konto med tusentals följare, och hur hon numera tackar nej till ett stort antal böcker eftersom hon inte vill eller hinner läsa dem. Hon lägger flera timmar av sin fritid varje vecka på att ta foton av böcker i miljöer som passar med omslaget och handlingen, och på att formulera recensioner till sitt Instagramkonto.

Som författare och journalist är jag djupt imponerad av människor som lägger en så här stor del av sin fritid åt att sprida sitt läsintresse, i en värld där allt färre människor läser.

LÄS MER:Johanna Schreiber har skrivit fyra böcker under året som gått

Om bokfluencers vill upprätthålla en god relation med oss författare och med förlagen, så gäller det att de tar sin roll på allvar. Att skicka ut böcker till tidningsredaktioner och bokfluencers är en kostnad för förlagen, och därmed en kostnad för oss författare. Själva kärnan i den här typen av utskick är att både vi författare och våra förlag hoppas att våra böcker ska exponeras för intresserade läsare.

Precis som vi författare och våra förlag kan se att medverkan i ett visst tv-program eller en recension i en morgontidning ökar försäljningen av en viss bok, så kan vi se att recensioner i sociala medier ger effekt. Och den effekten fås nästan uteslutande av ambitiösa recensioner, i kombination med välkomponerade bilder.

LÄS MER:Johanna Schreiber och Frida Malmgren poddar om kärleken till feelgood

Att ta en skärmdump när man lyssnar på en bok i en streamingtjänst och skriva ”Underbar bok – 5 av 5!” är ingen recension. Det är ett boktips.

På samma sätt kan ett omdöme i stil med ”Usch, den här boken var inget för mig. Orkade ej läsa ut den” inte heller kallas för recension. Det är fullt rimligt att en person som har en så slapp inställning till sin roll som bokfluencer får vända sig till sitt lokala bibliotek om hon vill slippa betala för nyutgivna böcker.

Johanna Schreiber