Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Johan Lindqvist: Det existerar ingen musik som är ok på Björn Söders buss

GP:s Johan Lindqvist följer Björn Söder från gråtattacken med sillamackan på Malmöfestivalen 1999 till den omskakande bussresan med arabisk musik. Riksdagsmannen gör bort sig, menar GP:s krönikör.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det tog 22 år för Björn Söder att ta sig gråtande ut från Malmöfestivalen, med en efterlängtad sillamacka i handen, och upp på bussen där det spelades arabisk musik. Från ett uppmärksammat blogginlägg om konstig mat till en ännu mer uppmärksammad tweet om främmande toner i kollektivtrafiken.

En lång väg att gå för att, ur Söders perspektiv, ta sig ur askan i elden.

Uppenbarligen har inte mycket hänt. Det offentliga rummet är fortfarande fullt av saker som stresstestar den sverigedemokratiske riksdagsmannen.

Björn Söder fick omedelbart en skopa internet-sarkasm hävd över sig. Med tanke på den dagsaktuella debatten om olika nyanser av brunt var det inte ett under av tajming från den före detta talmannen att skriva om arabisk musik på bussarna och avsluta med hashtaggen #islamiseringenavSverige.

En del av mig känner ju faktiskt lite för Björn Söder i detta. ”Arabisk musik”, om det nu ens finns ett så vitt brett begrepp, kan vara smått påfrestande. Fast det gäller ju visserligen Scooter också. Och han kanske inte hade hunnit få sin kopp, arabiska, kaffe innan han klev på bussen.

Så låt oss ge Björn Söder en trygg hand att hålla och ta oss an tweeten i lugn och ro. Det är ganska underhållande. Som att Söder antar att musiken kommer från en cd, som dessutom ”strömmar ut i etern”. Säga vad man vill om bussar och säga vad man vill om public service, men det är tveksamt att kollektivtrafiken har cd-spelare uppkopplade mot Sveriges Radio.

Nåväl, Björn Söder menar att det borde finnas krav på ”någon sorts neutral musik på offentliga bussar”.

Men ingen musik är neutral. Inte ens ”hissmusik” är neutral. Inte ens det som spelas när du sitter i telefonkö för att få komma fram och säga upp ditt svindyra tv-abonnemang är neutralt. All musik väcker känslor. All musik kommer nånstans ifrån. Eller för att vara specifik - musik kommer nästan alltid ur att kulturer och människor mötts, stötts och blötts mot varandra.

Kanske är det så att skånepågen Björn Söder vill ha musik som matchar hans sillamacka? Visst vore det lustigt med en hel kollektivtrafik-armada som stävar runt med Edvard Perssons ”Vi klarar oss nog ändå” på dånande volym.

Tänk allsången: ”Uti självaste riksdan på skånska de slåss, För de flesta av dem har kommit från oss, Så låt dem bara gå på, vi klarar oss nog ändå.”

Fast kanske inte så neutralt. Det heller. Det finns kort sagt ingen musik som skulle vara ok på Björn Söders buss.

Så låt mig bli allvarlig. Och en smula pedagogisk. Björn Söder gör bort sig när han sätter likhetstecken mellan arabisk musik och det han uppfattar som en pågående islamisering av Sverige.

LÄS MER: Det är en skön känsla att våga säga: ”Jag vill vara din vän”

LÄS MER: Som evigt unga avatarer slipper Abba bryta förtrollningen

Till att börja med är väldigt många av de stora arabiska stjärnorna uttalat kristna. Flera av dem har varit i Göteborg. Minns exempelvis libanesiska Nancy Ajram som spelade på Kulturkalaset och vars management krävde att West Prides regnbågsflaggor skulle plockas ned. Sannolikt en pragmatiskt och rent kommersiellt motiverad hållning men något som vred till det rejält i skallen på debattörer från alla läger.

Men framförallt. I de länder som har eller har haft ett auktoritärt, exempelvis islamistiskt, fascistiskt eller kommunistiskt styre, är förbud av musik bland det första som finns på ”att göra listan”.

Just för att musik aldrig kan vara neutral. För att musik tvärtom rör upp känslor och ger människor kraft att agera för förändring i stort och smått. Och det är väl också det som gör att en av våra riksdagspolitiker blir nervös av musik han inte känner igen och börjar fippla med telefonen.

Men svaret är inte förbud eller krav. Folkvalda politiker, oavsett partifärg, ska helt enkelt inte lägga sig i vilken musik som spelas i det offentliga rummet. Vi lever inte i ett auktoritärt samhälle.

Luften är, vilket vi lär oss redan på dagis, alltid fri.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.