Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Johan Lindqvist: Det bästa vore om vi lät Ebba Busch fuldansa i fred

Alla behöver släppa ut lite luft ibland. Annars skulle vi explodera likt en roadragande Michael Douglas i ”Falling down” eller en Gremlin i en mikrovågsugn.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Pandemin har gett svensken möjlighet att briljera i sina båda paradgrenar att ta ansvar och rätta sig i ledet. Hålla avstånd har vi alltid varit mästare på. Talanger som gjorde att vi slapp gå in i total karantän likt italienare, spanjorer och många andra. Bra där, medborgare.

Tyvärr har viruset också exponerat vår minst lika djupt rotade ovana att peka finger och snacka skit om folk. Den svenska sociala kontrollen spänner hårt och humörlöst från de handklippta gräskanterna på landets koloniområden via de arga lapparna i tvättstugan och ända bort till en sunkpub i Stockholm där sverigedemokraten Jimmie Åkesson kollar på ett mediokert Saxon-tributeband.

Åkesson fick mycket kritik och tråkningar för att han var ute och rullade keps i nöjesnatten. Och visst, det blir konstigt när partikamraterna delar ut munskydd i ena änden av stan men partiledaren snörvlar i en talarstol eller kramas med sina vikingaälskande, yx- och mjödsvingande polare i samma köping.

Precis som det blir märkligt när kristdemokraten Ebba Busch står i SVT och vräker sin heliga vrede över regeringens coronahantering samtidigt som allt vi tittare kan tänka på är hur hon håller upp sin fyllesjuka influencer-kompis hår i en Säpo-bil hem genom natten. Det håller inte ihop. Deras beteende är allt naturligtvis annat än bra såhär i pandemi-tider.

Så här är det. Men det var väl ändå länge sedan vi trodde att våra folkvalda är moraliska föredömen? Att just de skulle leva som de lär, för i ärlighetens namn, vem gör egentligen det?

Alla behöver släppa ut lite luft ibland. Annars skulle vi explodera likt en roadragande Michael Douglas i ”Falling down” eller en Gremlin instängd i en mikrovågsugn. Ni som inte vet vad jag syftar på får söka på Youtube.

Vi pratar alltså här om två politiker, jag höll nästan på att skriva populister men höll mig, vars salespitch handlar om ordning och reda, plikt och patriotism. Det är förstås som upplagt för pinsamheter. Och på det lite ursvensk indignation.

LÄS MER: Kulturen kommer hitta nya vägar efter pandemin

LÄS MER: Pandemin största hotet någonsin mot musikindustrin

Men även bortsett från det problematiska i att usel musiksmak och fuldansade på sociala medier skyler över de aktuella politikernas mer genomtänkta påhitt om att exempelvis skrota hemspråksundervisningen, en mycket bra svensk tradition, vore det bättre om vi bara lät det passera.

Låt Jimmie vakna med betongkeps och låt Ebba undra vad som egentligen hände igår. Vi gör alla våra misstag. Skuld och skam leder sällan till något bra och vem är egentligen vi att kasta första stenen?

Det avgörande är ju att, som det heter, hålla ut och hålla i.

Vi gör inte det genom att hacka på Ebba, Jimmie eller för all del gubben som hostar på bussen eller hon i grönsaksdisken som trängde sig lite dumt. Vi gör det heller inte genom att tycka att just jag är lite bättre än andra på att sköta mig. För det är jag inte. Och det är inte du heller.

Inte heller genom att argumentera för att mitt svepskäl att slarva är rimligare än någon annans. Det är det inte. Men det är däremot mänskligt att slarva och svänga sig med svepskäl.

Ska vi hålla ut och kanske framförallt härda ut i dessa miserabelt tråkiga och i ordets alla betydelser inskränkta tider behöver vi nog bli en smula mer förlåtande mot varandra. Till och med mot Jimmie och Ebba.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.