Om mänskligheten inte åstadkommer ett radikalt skifte i vårt sätt att leva kommer jorden att bli 1,5 grader varmare redan år 2030. Det vet vi. Vi vet också att det inte är någon rolig värld som väntar. 40 centimeter högre havsyta. Upp till 90 procent av korallreven förlorade. Extrema värmeböljor. Ett ökat lidande för miljontals människor, som även kommer att vara kännbara i den rika världen. Framförallt oss som är i 30-årsåldern eller yngre, som fortfarande kommer att vara i mitten av våra liv när mänsklighetens självskapade domedag är över oss.
LÄS MER:Guide: Klimatförändringen för dummies
Det är så nära ett faktum det går, fastslaget av FN:s stora klimatpanel IPCC. Vi vet även det. Och vi vet att det enda sättet att förebygga det är en snabb omläggning av hela världens sätt att leva och fungera.
Jag är tyvärr allt mer övertygad om att det senare inte kommer att hända. Att dagens unga generationer därför snarast måste genomgå den känslomässiga och intellektuella process som behövs för att släppa det gamla och sikta mot ett liv som i bästa fall är djupt präglat av att städa upp efter våra förfäder. I värsta fall ett där kampen för överlevnad är allt vi kan tänka på.
Anledningen är mycket enkel: allt för få människor med makt och rösträtt har incitament att ens försöka ta in det oerhörda i att göra en civilisatorisk omställning som av klimatforskare beskrivits som att ”utkämpa ett världskrig”.
Den mycket gamla generationen (män) som i högst utsträckning lägger sin röst på klimatförnekare som Trump, Åkesson och Bolsonaro har absolut inga skäl att ställa om. De kommer att vara döda i den nya värld de skapat. Att de under sina sista år därför väljer att klamra sig fast vid helt ovetenskapliga osanningar för en sista tid av själsro är begripligt.
LÄS MER:Klimatångesten är egentligen klimatånger
Deras barn, 60- och 70-talisterna, verkar heller inte ha kapacitet nog att omfamna det oerhörda som håller på att hända. Efter att ha levt 90- och 00-talets glada dagar med weekendresor till New York, familjeresor till Thailand och utforskande av köttets lustar med stenålders- och LCHF-dieter ställer de nu, som martyrer, om till vegetarianism och tågresor i Europa. Ulf Karl Olov Nilsson beskriver i GP Kultur detta tillstånd väl: klimatånger. Tyvärr har denna reaktion på skammen inför den värld man festat upp istället för att bevara åt sina barn ingen större verklighetsförankring. För som Hynek Pallas skrev i GP Kultur i veckan är klimatfrågan global och kräver därför global handling. Inget annat duger. Flygtrafiken ligger bara bakom två procent av alla klimatutsläpp i Europa. Förhoppningsvis sjunker denna insikt in, men jag tvivlar.
LÄS MER:Klimatets öde avgörs utanför Europa
Kvar står vi, födda 1980 eller senare. Utan betydande makt men med halva till hela våra liv framför oss i den mörka gryning som tidigare generationer fortsätter att skapa. Ju snarare vi på alla plan börjar förbereda oss för detta desto bättre. Det är för sent på jorden nu.
