Författaren Sofia Rönnow Pessah debuterade i vintras med boken "Männen i mitt liv".
Författaren Sofia Rönnow Pessah debuterade i vintras med boken "Männen i mitt liv". Bild: Ali Lorestani/TT

Det är redan normalt att sexuella gränser överträds

Att sex som får huvudpersonerna att må dåligt skildras i kulturen är inte för att författarna vill normalisera det. Det är för att det redan är normaliserat. Sofia Rönnow Pessah som skrev uppmärksammade ”Männen i mitt liv” svarar Celia Svedhem om självskadande sex i litteraturen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Det är en smärtsam insikt att njutning och skada kan ligga nära varandra, men vårens böcker av kvinnliga författare ska inte läsas som ett försök att sudda ut gränsen mellan bra och dåligt sex. I stället pågår ett utforskande av hur bägge delar samexisterar. Hur påverkar den fortsatt påträngande idén om vad som är manligt och kvinnligt vår relation till vår egen lust? Hur påverkar det vad vi vågar vilja, be om och vägra? Att tydligt kunna dela upp det hälsosamma och destruktiva sexet är i teorin önskvärt, men i praktiken problematiskt.

I GP skriver Celia Svedhem (15/6) om att vi inte får normalisera självskadande sex i kulturen. Även om jag kan förstå oron, delar jag inte den bilden.

ANNONS

I min debutroman ”Männen i mitt liv” utforskar jag gråzonerna i sex. Min huvudkaraktär Sonia fastnar i förväntningarna på sig själv i sådan utsträckning att hon har svårt att skilja på den egna lusten, männens förhoppningar, idén om vem en sexig kvinna är och varför hon har sex. Denna osäkerhet kring att identifiera det egna behovet och förstå vad hon själv njuter av leder till sex där hon far illa. Hon vill vara med i experimenterandet men är medveten om att det är hon som förväntas veta när hennes gränser överträds. Därför känner hon sig också skyldig när så sker.

LÄS MER:Recension: "Männen i mitt liv" – Sofia Rönnow Pessah

Reaktionerna på min roman har varit många, men den överväldigande delen av kvinnor som hört av sig till mig – såväl tonåringar som femtio plus – har främst pratat om en sak: igenkänning. I Svedhems artikel lyfts en farhåga att vårens litteratur riskerar normalisera dåligt mående i samband med sex. Utifrån de meddelanden jag fått vågar jag påstå att så redan är fallet. Frågan är om vi ska prata om det i stället?

Behovet verkar stort. Många av kvinnorna som skriver till mig ger uttryck för en önskan att min roman ska läsas av män. Frustrationen som inkluderas i en sådan vilja är smärtsam, och vittnar om en förhoppning att män ska förstå att njutning och rädsla ibland kan rymmas inom samma händelse, även med någon man älskar.

ANNONS

Det är inte kvinnan som tar ett oombett stryptag om sin egen hals.

Jag vänder mig i viss mån emot samtalet om självskadebeteende inom sex. Det finns en relevant skillnad mellan att exempelvis skära sig och vad som sker vid risktagande sex där någon utsätts för våldshandlingar. Det är inte kvinnan som tar ett oombett stryptag om sin egen hals, och har inte kontroll över hur långt den andre går.

Om vi inte pratar om hur denna kontroll utövas, och vad som brister i samtycket när så sker kommer kvinnor fortsätta ha berättelser att dela. Det är inte normalisering utan tvärtom en exponering av att många verkar tycka det är acceptabelt – och till och med förväntat – att deras egna gränser överträds. Då kan det vara svårt att formulera att ett övergrepp skett. När kroppen minns något hjärnan förnekar är möjligheten till förändring minimal. Om fokus ligger på att kvinnan låtit det ske som en del av ett självskadande så ställer vi inte den viktigaste frågan: Hur säkerställer vi att det inte sker igen?

I artikeln poängteras att det är först när vi vet konsekvenserna som vi vet om sexet lett till njutning eller faktiskt skada, och det är just det som är problemet. Det är inte något som specifikt är kopplat till BDSM utan allt sex rör sig i en sfär av gränser. När våldsinslag inträder är vikten av en fungerande kommunikation och en förståelse för de strukturella förväntningar som placeras på parterna än viktigare. Att lyfta dessa problem är inte att förneka existensen av personer som uppskattar hårdare sex. Det är att poängtera den enkla sanningen att sex – precis som all social interaktion – är svårt och att människor kommer fortsätta fara illa så länge vi inte erkänner det.

ANNONS

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS