Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Serietecknaren och krönikören Johan Wanloo. Bild: Jonas Lindstedt

Johan Wanloo: Det är mitt fel att dagens unga är moralister

"Jag och min generation var, iallafall när det gäller kultur, nämligen helt urballade". GP Kulturs krönikör Johan Wanloo tror att ungdomens lättkränkta moralism är hans fel, eftersom hans egen kulturkonsumtion, mest för att provocera, länge varit totalt omoralisk.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det finns många förklaringar till att dagens unga blivit de lättkränkta moralister som de allt oftare målas upp som i media. Men jag vet svaret. Det är mitt fel. Det är för att jag tyckte allt var okej och inte så jävla farligt som de numera tycker att allt är “problematiskt.” Jag tror att det på lång sikt är bra. Faktiskt direkt nödvändigt. Jag och min generation var, iallafall när det gäller kultur, nämligen helt urballade. Vi vände på allt. Fult blev snyggt. Ont blev gott. Hemskt blev roligt.

LÄS MER: Kassera uttrycket curlingförälder

Det är ohållbart i längden.

För vad gör jag för att manifestera att sommaren närmar sig på ett roligt och lite nostalgiskt sätt? Badar jag? Äter jag tårta i en berså? Läser jag Kalle Blomkvist eller Tordyveln flyger i skymningen? Nej, jag tittar på Fredagen den 13:e-filmerna. Att se en muskulös jättezombie i hockeymask mörda kåta tonåringar är för mig lika mycket sommar som ljudet av syrsor och doften av hav. Av samma anledningar som någon ur en generation före mig kan tänkas samla på sin barndoms Märklintåg köper jag svindyra Blu-rays på filmer jag 1987 hyrde för nitton spänn på Hönö Bilcenter. Det fyller mig med en varm, nostalgisk känsla av trygghet. Det var ju inte bara att filmerna var spännande. Det var också den rebelliska glädjen i att gilla något de flesta auktoriteter i ens fjortonåriga liv ansåg vara motbjudande.

LÄS MER: Göteborg åt upp och spottade ut Stureplan

-Är det verkligen roligt när en förruttnad seriemördare dänger någon i ett träd? -Jajamensan. -Nej usch detta är smaklöst! -Det kan du hoppa upp och sätta dig på.

Någonstans på vägen glömde vi bort att Jason faktiskt skulle vara skurk. Det är tydligt att vi knappt kan hålla reda på vad vi ska tycka själva längre. Huvudpersonen i serien Nemi gillar å ena sidan Satan och är å andra sidan djurvän. Jag är ganska säker på att om Satan finns är han inte vegan.

Men sanningen är ju att dåligt och bra lever i symbios. För att något ska kunna vara rebelliskt och uppkäftigt och “tumme-i-ögat-på-makten” och “befriande gapskratt” måste det finnas en grå och tråkig botten att stå på. En trygg bas av fantasilösa surpellar som tycker att det där är faktiskt inte okej. För att sådant som splatterfilm och hårdrock över huvud taget ska kunna existera måste det finnas folk som avskyr det. Om alla tycker det är bra eller, ännu värre, bara rycker på axlarna åt det hela kommer allt som någonsin ansetts “fräckt” kvävas. Vi måste vara överens om vad som är ont och gott och rätt och fel för att retsamt kunna säga “nähä, fel är rätt.”

LÄS MER: Det är dags att avskaffa tidiga morgnar

Om alla är rebeller är ingen rebell. Om alla gör djävulstecknet och räcker ut tungan när de hälsar är det ungefär lika normbrytande som att nudda kepsen med tummen och nicka.Det kanske fanns en tanke bakom det hela en gång i tiden men numera pratar vi mest bara tvärtomspråket. Så då är det bra att dagens unga är moralister. Vi synade våra förfäders skit och nu synar de vår. Låt 90-talisterna bilda en ny stenhård moralisk majoritet. Så kan deras barn roa sig med att rasera alltihop. Igen.