Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det är eleverna som är själva konsten

Alla barn skall ha lika tillgång till kultur, men hur gör man det bäst? I Sverige kikar man på Norge och deras "skolesekk". Och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth är intresserad.
Över skolgården travar sex tvåbenta zebror. Plötsligt är de borta. Eller? Framför en zebramönstrad fond smälter de in men syns ändå til skolkamraternas förtjusning. De har just fått påfyllning i sin kulturryggsäck.

Idén, dräkterna, sminket och genomförandet tillsammans med eleverna står textilkonstnären Svein Ove Kirkhorn för. I dag är han i Os skola i Rakkestad på uppdrag av det statliga projektet Den kulturelle skolesekken.
- Stämningen kan nästan bli elektrisk. De flesta går fullt och fast in för sin uppgift och verkar uppskatta det vi gör tillsammans, berättar han där vi står på en regnvåt skolgård och ser hur de kamouflageklädda barnen improviserar inom givna ramar.
Tanken att alla barn i Norge skall möta kultur i skolan väcktes 2001 av en borgerlig regering. Efter tre år på prov är verksamheten nu permanentad och bekostas med medel från den norska motsvarigheten till Svenska spel. Østfold är det län som har varit med ända från början.
För Svein Ove Kirkhorn är den här turnén i regionens skolor snart slut. Han har rest runt i skolor i 25 år men sedan systemet med skolesekken infördes fungerar allt mycket bättre anser han. Det är tryggare ekonomiskt och skolorna är oftast förberedda. Han känner sig nästan som missionär.
Kameleon heter hans konstprojekt som börjar i en workshop kring synligt och osynligt och slutar med en uppvisning för kamraterna i skolan. Det är ett av Os skolas 19 skolesekk-besök under detta skolår. De är alla bokade samtidigt och levereras i de flesta fall direkt till skolans gymnastiksal som för några timmar får bli teater- eller konstsalong eller konsertlokal.
I ett av klassrummen har bänkarna skjutits åt sidan. På golvet står praktiska verktygslådor med etiketter där det står "Sminke, hårsaker, pensler, kammer". Efter uppvisningen på skolgården är det dags att sminka av, byta zebrakostym mot jeans och luvtröja och Svein Ove tar igen sig en stund innan han packar ihop sin saker och drar vidare. Fem föreställningar är kvar av 23 inbokade under en och en halv månads turné.
Förutom Kameleon upplever eleverna i Østfold denna vår en rundvandring i Fredrikstads gamla by med avslutning i nycirkustappning, en revyshow där eleverna själva deltar med inövade Idollåtar.Teater Nie gör en föreställning för lågstadiet om ett barnhemsbarn i Östeuropa och Oslo String Artellerie swingar i Django Reinhardt-stil.
En av dem som bestämmer om utbudet är Ole Jacob. Han arbetar som konsulent på Delta K, länets samordningsorganisation för Den kulturelle skolesekken. Organisationen producerar inga föreställningar, utan håller utkik efter lämpliga produktioner. Tillsammans med fyra andra håller han även kontakt med skolornas kulturombud, lägger schema för turnéerna och ser till att kulturarbetarna får betalt och eventuellt transport och övernattning.
- Skolesekken är en bra modell. Med den når kulturen alla barn, och vi kan se till att det blir en bredd men framförallt en kvalitet på produktionerna.Vi väljer och kommunerna tar emot. Och de verkar nöjda, säger Ole Jacob.
I Tindlunds skola i Sarpsborg samma dag träder femte- och sjätteklassare in på led i en mörklagd gympasal. Bänkarna är placerade i rader, längst fram några sittunderlag och framför ett enkelt svart draperi står ett antal vita lådor med märkliga vardagsting på och i.
Gadusch! är på besök, en föreställning med utgångspunkt i smycken gjorda av den norska smyckeskonstnären Putte Helene Dal. Utifrån dessa har de svenska scenkonstnärerna Eva Dal, Michele Collins och slagverkaren Henrik Wartel improviserat och associerat med röst, rörelse och rytm - och humor. De sjunger i avloppsrensare, blåser i duschslangar och spelar banjo på äggdelare.
- Ja, det var en annorlunda upplevelse, sammanfattar skolans kulturombud Torkjell Spigseth föreställningen efteråt. Han tillägger att eleverna även har fått sig en dos av Ibsen under förra året.
Han och rektor Stig Fagerås säger att skolesekken är ett trevligt avbrott i undervisningen och att de uppskattar att konstnärerna som kommer är professionella aktörer. Innan var det mer tillfälligt vem som kom och det blev inte alls lika ofta.
- Dessutom får vi nu besök från hela kulturområdet och det är enkelt att administrera, säger Stig Fagerås.
Gadusch-projektet har kommit till med stöd från bland annat Västra Götalandsregionen, Statens arbeidstipend for yngre kunstner samt Østfold teater. När dagens föreställning är över, samtalet med barnen är avslutat och de två strålkastarna släckts ner berättar Eva Dal att hon ser flera fördelar med turnéer i stället för enstaka föreställningar. Och förutom fler arbetstillfällen och bättre ekonomi för konstnärerna får skolorna också ett mer varierat kulturutbud.
- Många lärare vågar inte beställa sånt som de inte vet vad det är. Det blir gärna en teaterpjäs eller en konsert om de får välja ur en utbudskatalog, säger Eva Dal.
Till hjälp för att hålla en hög kvalitet har Delta K ett råd av sakkunniga där det ingår kulturföreträdare, landshövdingen, en representant för högskolan och någon för kulturombuden.
- Produktionerna måste hålla måttet kvalitetsmässigt, men även turnémässigt. De får inte vara för krångliga att transportera eller genomföra i en gymnastiksal. Det kan innebära konstnärliga kompromisser, men det får inte gå för långt, säger Ole Jacob.
Han har också märkt att många lärare är upptagna med att läroplanen skall uppfyllas och att kulturbesöken tillför undervisningen något.
Att det finns en spänning i fältet mellan kultur och pedagogik är tydligt. Det visar även den utvärdering av Den kulturelle skolesekken som gjordes förra året. Där konstateras bland annat att det är ett problem att kultur och skola är oeniga om vad som egentligen sker i mötet mellan elever och konstnärer.
Därför, menar utredarna, måste aktörerna inom kultur- och skolsektorn, framför allt på nationell nivå, komma fram till ett gemensamt perspektiv och enas om vad man faktiskt vill uppnå med skolesekken.
Putte Helene Dal ser att det finns en risk om konstnärerna börjar kompromissa.
- Det blir lätt tamt rent konstnärligt om vi tar för stor hänsyn till pedagogiken. Personligen tycker jag att en upplevelse räcker gott. Men det bästa är väl att det finns både och, som historiska vandringar i Fredrikstads gamla delar men också sånt som öppnar barnens ögon och får dem att skratta, säger Putte Helene Dal.
Med de flesta föreställningar följer en lärarhandledning med tips om hur eleverna kan förberedas inför besöket. När det gäller Gadusch! tycker Putte Helene Dal att lärarna gärna kan prata om dadaismen och Duchamp för att ge en bakgrund till konstgenren.
Och, berättar teatergruppen, det har faktiskt hänt att en lärare mött upp, dagen till ära, smyckad med pennor och suddgummin och med sladdar i håret.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.