Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Jonas Ekströmer/TT

Det är dags att lyssna på folket

Ska vi klara dagens enorma utmaningar måste demokratin bli lokal och direkt. Det menar Mattias Hagberg.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vänstern är i nöd. Efter att ha plöjt en hyllmeter med radikal litteratur från det senaste decenniet hittar jag tyvärr inget annat ord. Det finns gott om noggranna och välformulerade problembeskrivningar, signerade av några av samtidens tyngsta aktivister, som Naomi Klein, Paul Mason och Thomas Piketty – men de eleganta lösningarna lyser med sin frånvaro. Så fort framtiden kommer på tal blir den radikala intelligentian diffus och svepande i sin beskrivning, orden förlorar sin kraft.

Vi lever med andra ord i ett radikalt limbo. Framtiden har inget språk.

Så vad göra? Vart skall vi vända oss, vi som drömmer om något mer än status quo?

Jag tror att svaret är enkelt: Till folket.

Jo, jag menar vad jag skriver. Det är dags att lyssna till folket. Men inte till folket med stort F, inte nyhögerns enhetliga och essentiella volk, utan folket med litet f, hela den motsägelsefulla mängd av människor som utgör Sverige – multituden om man så vill – alltså du och jag, vi alla.

LÄS MER: Roy Jacobsen fastnar i intrigen

Fredsforskaren Hans Abrahamsson har under flera år talat om behovet av vad han kallar en medskapande medborgardialog, en sorts lokala rådslag där såväl problem som lösningar kan födas. Hans idé är enkel. Samtidens utmaningar är så komplexa och svårgripbara att de inte längre går att reda ut med social ingenjörskonst. Samhället kan inte längre styras från toppen och nedåt. Nej, det är dags att vända på perspektivet och låta demokratin bli lokal och direkt.

Det är en klok och vacker tanke. Jag har själv sett hur väl det kan fungera i praktiken. I Los Angeles jobbar man sen många år tillbaka aktivt med lokala rådslag för att komma till rätta med gängkriminalitet. I dessa råd har polis, socialtjänst, kyrka, före detta kriminella och släktingar till aktiva gängmedlemmar satt sig ner och jobbat tillsammans för att lösa problemen – med goda resultat.

LÄS MER: Våld uppstår aldrig i ett tomrum

Som Hans Abrahamsson uttryckt det: ”Det är under det gemensamma handlandet som meningsskiljaktigheter, olika värdegrunder och maktstrukturer kan konfronteras, synliggöras och hanteras.”

Vad det i grund och botten handlar om är en förskjutning av makt. Från politiker, tjänstemän och andra makthavare till de som berörs. Först då kan vi lösa upp knutarna och hitta nya vägar att konfrontera samtidens stora utmaningar – såväl i det lilla som i det stora. Varför inte inrätta rådslag för de riktigt omfattande frågorna, som klimatet och migrationen? Varför inte skapa förutsättningar för en tusenhövdad dialog kring den samhällsomvandling vi alla förnimmer, men ingen riktigt lyckas greppa?

LÄS MER: Rädda oss från den ojämlika döden

Ja, där någonstans ser åtminstone jag en vision för framtiden att ta fasta på. Där anar jag att något nytt kan växa fram: en deliberativ demokrati byggd på allas rätt att göra sin röst hörd.

Men det är bråttom. Inte bara vänstern är i nöd. Nej, samhället i sin helhet behöver en ny och vital framåtrörelse.