Det finns något rogivande och meditativt med ”Den stora älgvandringen”, konstaterar GP:s Jan Andersson.
Det finns något rogivande och meditativt med ”Den stora älgvandringen”, konstaterar GP:s Jan Andersson. Bild: SVT

Jan Andersson: ”Den stora älgvandringen” – när naturen är som bäst

Vem vill titta på naturen genom ett litet fönster? Eller lyssna på fågelsång i radion? Det vill GP:s Jan Andersson och hundratusentals andra svenskar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

”Jag har sett all världens elände och bekymmer, jag har sett älgar bada, jag har sett allt!”

”Har du varit i Boden?”

Replikväxlingen ovan finns i lite olika varianter men är den geniale illustratören Ulf Lundkvists kanske mest pregnanta dialog. Den sammanfattar liksom hela livet. Skogen. Norrland.

Jag har inte varit i Boden. Men tack vare att SVT riggar upp sina webbkameror i skogsbrynen utanför Junsele och vid Ångermanälvens strandkant har jag i alla fall sett älgar bada. Tror jag. Det kan ha varit renar också.

På söndag återvänder SVT:s slow tv-projekt ”Den stora älgvandringen” för femte året i rad, och givetvis kommer jag att följa sändningen. Igen. Men den här gången satsar jag på ett mer lågaffektivt bemötande än under pandemivåren 2021. Då sögs jag verkligen in och fastnade i livestreamen på ett lite osunt sätt. Försökte även involvera familjen och övertala vår tonåring om att ta ett par nattpass framför tv:n och väcka mig så fort något hände. Det gick sådär. Inget hände.

ANNONS

Det finns något rogivande och meditativt över den här typen av strömmande sändningar där allt och inget kan hända på en och samma gång.

Så ser det ofta ut. Drygt 23 timmar om dygnet bjuder ”Den stora älgvandringen” på rena övervakningsbilder av skog och sav. Ändå finns känslan där ... den pirrande känslan av att något, oklart vad, faktiskt kan hända.

Våren 2021 satt jag hemma i soffan med ipad och popcorn men befann mig ändå MITT I NATUREN. Så himla smidigt. Det är precis så skog och mark ska upplevas. Samtidigt spred sig ett behagligt lugn i kroppen som gjorde att jag kunde följa streamen som SVT döpt till ”Myren” i drygt 20 minuter innan jag förstod att bilden hade fryst. Det gjorde inte så mycket. Det var toppen ändå, och jag hoppas på något liknande i år.

För det finns något rogivande och meditativt över den här typen av strömmande sändningar där allt och inget kan hända på en och samma gång. Där ingen ska röstas ut, baka en pavlova eller sjunga en sång. Det har även Sveriges Radio insett och återvänder den 13 maj med åtta timmars nattsänd, okommenterad fågelsång. Förra året lyssnade 320 000 personer. I vårt västra grannland Norge har NRK nått ännu fler med ”Nasjonal vedkveld” (en brasa som brinner) och lyckats väl med ”Ribba – grad for grad”, där en slags livesänd julskinka långsamt tillreds.

ANNONS

När ”Den stora älgvandringen” tagit slut kanske SVT borde rigga upp sina webbkameror hos de politiska ungdomsförbunden?

Hur ska man reagera på detta långsamma överflöd? Man ska bli glad. I tider då SVT inte har råd att behålla program som ”Bäst i test” och hela public service-idén urholkas från olika håll är det precis den här typen av märkliga satsningar som SVT ska erbjuda sina tittare, inte korkade program som ”Underdogs”. Då vrider man också vapnet ur sina fienders händer. För fiender finns lite överallt.

”Kasta public service på historiens soptipp”. Så avslutade till exempel ett antal distriktsordföranden i Moderata ungdomsförbundet (Muf) sin debattartikel i Aftonbladet (21 maj 2021). I samma text slog artikelförfattarna även fast att statlig media ofta används ”som propagandakanal för auktoritära regimer med syftet att enbart lyfta fram deras egna åsikter och budskap”.

Så kan det vara. Här finns säkert en del att analysera och fundera på – för egen del undrar jag varför ungmoderater älskar att hålla isär ”ditt” och ”mitt” men tycks oförmögna att skilja på ”deras” och ”sina” (auktoritära regimer lyfter inte fram deras egna åsikter, de lyfter fram sina egna åsikter).

När ”Den stora älgvandringen” tagit slut kanske SVT borde rigga upp sina webbkameror hos de politiska ungdomsförbunden? Där undrar man verkligen vad som händer.

ANNONS

Fler texter från GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”The diplomat” – Netflix

LÄS MER:Recension: ”Flykten till Östermalm” – SVT

LÄS MER:Därför kindpussar Gert Wingårdh alla han möter

LÄS MER:Tv-programmen du inte visste kom från Göteborg

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS