Katastrofen i hamnen
Den 15 juli 1971 ledde en olycklig kombination av gods – och en stor portion otur – till en av de värsta katastroferna i Göteborgs hamns historia. Det danska fartyget ”Poona” låg vid kaj i Lundbyhamnen. Tunnor som innehöll natriumklorat och rapsolja stod sida vid sida i lastrummet. En stålbalk kom i gungning när den sänktes ner och råkade sticka hål på en tunna av varje typ. Samtidigt uppstod gnistor. Explosionerna blev fruktansvärda. Lastluckor blåstes ut. Brinnande stycken for över stora delar av Göteborg. Trä splittrades på Götaälvbron. Fönsterrutor krossades i Brämaregården. Inte ett enda skyltfönster på Herkulesgatan förblev helt. Till och med på fastlandet – i Brunnsparken – kastades tegelpannor och splitter omkring och orsakade personskador. Branden på ”Poona” pågick i flera dygn. Fyra personer – en besättningsman och tre stuveriarbetare – omkom. En svampliknande rökpelare syntes över hela Göteborg.
Sista försöket över Atlanten
Det fanns en nästan kuslig symbolik i det faktum att Svenska Amerika Liniens sista stora fartyg ”Kungsholm” hade en falsk skorsten. En riktig Amerikabåt skulle ha två skorstenar. Följaktligen fick ”Kungsolm” en extra främre skorsten, trots att det inte var nödvändigt, och den sommardag år 1971 när bilden togs kunde göteborgarna njuta av en syn som kändes trygg och bekant. Innerst inne torde de flesta ha vetat att det var mer än skorstenen som var bedrägeri. Ingen människa tog i princip längre båten till New York. Flyget hade tagit över. SAL:s satsningar på renoveringar, tv i varje hytt och panoramautsikter började te sig desperata. ”Kungsholm” var i praktiken ett kryssningsfartyg som seglade över hela jorden – inte ett transportmedel till New York. 1975 lades rederiet ner. ”Kungsholm” såldes till ett Bermudarederi som satte henne under Liberiaflagg. Hon hade sedan ett tiotal ägare innan hon i maj 2008 gick på grund utanför den lettiska kusten och måste dras loss. År 2015 skrotades ”Kungsholm” i Indien.
Trotjänare i blåsväder
Marstrandsbolagens trotjänare ”Albrektsund” kan antas fått några törnar mot Stenpiren denna stormiga dag på 1920-talet. Denna ångare med 290 hästkrafter – byggd på Kockums i Malmö år 1890 – gick vanligen turen Göteborg-Marstrand-Skärhamn-Mollösund-Gullholmen-Fiskebäckskil-Lysekil-Bohus Malmön-Gravarne. I bakgrunden syns legendariska Hotell Garni på Skeppsbron. ”Albrektsund” sjönk till slut – men inte förrän den 9 mars 1967.
Känner du igen haket?
Färjan ”Dan Broström” – byggd hos Bröderna Larsson i Kristinehamn – överlevde varvsepoken. När den år 1963 sjösattes för turen mellan Rosenlund och Lindholmen var varven och rederierna Göteborgs dominerande arbetsgivare. Och störst var Broströmsfären. När ”Dan Broström” togs ur trafik år 1990 återstod bara spillror och minnen. I dag är den gamla färjan ombyggd till Maritimans restaurang. Den är alltså – åtminstone bland hungriga göteborgare – populärare än någonsin. Bilden är tagen år 1969.
Ett rejält museiföremål
Färjan 4” - byggd år 1920 i Motala - var med sina drygt tjugo meter så liten att den nästan skulle kunna misstas för en livbåt till de Atlantångare och tankbåtar som framställdes på Götaverken. Men ”Färjan 4” var fullständigt avgörande för Götaverkens framgång. Under rusningstimmarna gick den var femtonde minut mellan Residensbron och Götaverken - och den forslade 200 varvsarbetare åt gången. År 1972 donerades ”Färjan 4” till Sjöfartsmuseet och blev därmed museets i särklass största föremål.
Fotnot: Detta reportage görs inom ramen för "Tidernas Göteborg" - ett forskningsprojekt inför Göteborgs 400-årsjubileum. I projektet ingår Göteborgs stadsmuseum, Hasselbladstiftelsen, Göteborgs universitet, Bokförlaget Max Ström, Göteborg & Co, Kamerareportage och Göteborgs-Posten.
Fotnot: Detta reportage görs inom ramen för "Tidernas Göteborg" - ett forskningsprojekt inför Göteborgs 400-årsjubileum. I projektet ingår Göteborgs stadsmuseum, Hasselbladstiftelsen, Göteborgs universitet, Bokförlaget Max Ström, Göteborg & Co, Kamerareportage och Göteborgs-Posten.
