Mats Johnson:
1 "The Nile Hilton incident"
(Tarik Saleh, 2017) ”The Nile Hilton incident” är en högoktanig politisk thriller av internationellt snitt och en tvättäkta ”film noir” samtidigt. Det blev guldbaggar för bästa film och bästa manliga huvudroll (Fares Fares).
LÄS RECENSIONEN HÄR.
2 "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron"
(Roy Andersson, 2014) Kanske inte Roy Anderssons allra bästa film, men ”En duva…” innehåller både anakronismen Karl XII på en bar och den mästerliga minimusikalen Halta Lottas Krog.
LÄS MER:Roy Andersson tar humorn till hjälp för att orka
3 "And then we danced"
(Levan Akin, 2019) Akins dans- och kärleksfilm vibrerar av liv och fick mig att associera till den franska nya vågens ess Godard och Truffaut. Då är det bra.
LÄS MER:Recension "And then we danced"
4 "Återträffen"
(Anna Odell, 2014) Det blir plågsamt på riktigt och ångesten vet inga gränser när megabegåvade excentrikern/konstnären/filmregissören Odell helt oväntat dyker upp på en klassträff.
LÄS MER:Anna Odell som den gränslösa kulturskaparen
5 "The square"
(Ruben Östlund, 2017) Ruben Östlund kan vara rolig, om han vill, och det vill han i ”The square” som är en sylvass satir med udden riktad mot den pretentiösa konstvärlden. Guldpalmen i Cannes blev det.
LÄS RECENSIONEN HÄR.
6 "Searching for Sugarman"
(Malik Bendjelloul, 2012) En fascinerande dokumentär där Malik Bendjelloul (1977-2014)) inleder ett detektivarbete för att få fram vad som egentligen hände med sångaren Sixto Rodriguez.
LÄS RECENSIONEN HÄR.
7 "Äta sova dö"
(Gabriela Pichler, 2014) Skånsk socialrealism i Ken Loach-inspirerad film som inte är fullt lika deprimerande som titeln ”Äta sova dö” antyder. Briljant spel från Nermina Lucac i huvudrollen.
LÄS MER:Det humanistiska budskapet står i centrum
8 "Aniara"
(Pella Kågerman & Hugo Lilja, 2019) Totalsågad från flera håll, men jag tycker det är ett genialt grepp att spela in en uppdatering av Harry Martinsons dystopiska roman ”Aniara” ombord på en Finlandsfärja.
LÄS MER:Maxad klaustrofobisk filmupplevelse
9 "En man som heter Ove"
(Hannes Holm, 2015) En riktigt bra dramakomedi som fick svenskarna som går på bio max en gång om året att resa sig upp från tv-soffan. Rolf Lassgård i vad som måste vara hans livs roll.
10 "Monica Z"
(Per Fly, 2013) Med fel skådis faller biografifilmer ihop som ett korthus, men Edda Magnason i rollen som Monica Zetterlund är ett kap. Edda har varit helt ointresserad av att fortsätta filmkarriären.
LÄS RECENSIONEN HÄR.
Maria Domellöf-Wik:
1. "Återträffen"
(Anna Odell, 2013) Att kan vara plågsamt att festa med gamla skolkompisar vet konstnären och provokatören Anna Odell som här objuden kliver in och osäkrar rummet.
LÄS MER:Anna Odell blottar sig för konsten
2. "Sameblod"
(Amanda Kernell, 2016) Regissören gör upp med den svenska rasbiologin i sin magnifika debut, där Lene Cecilia Sparrok briljerar som 14-åriga sameflickan Elle-Marja.
LÄS MER:Beundransvärt epos om samisk historia
3. "Amatörer"
(Gabriela Pichler, 2018) En fartfylld, uppkäftig och rolig satir om filmskapande, som samtidigt tar tempen på den nervöst anpassliga politiska samtiden.
LÄS MER:Gabriela Pichler mellanlandar i Haga
4. "Äta sova dö"
(Gabriela Pichler, 2012) Nermina Lukac är suverän som Rasa, som vägrar ge upp fast hon får sparken från fabriksjobbet. Nattsvart humor triumferar i avfolkningsbygden, i en berättelse som ändå skänker hopp.
LÄS MER:Carl Javér nominerad till Nordiska rådets filmpris
5. "Rekonstruktion Utøya"
(Carl Javér, 2018) Fyra överlevare tar makten över sina minnen från ön Utøya sommaren 2011. En finkänsligt utförd dokumentär som bidrar till själslig läkning, och samtidigt skapar ett omistligt historiskt dokument.
LÄS MER:Han har gjort Sveriges Oscarsbidrag
6. "And then we danced"
(Levan Akin, 2019) Ömsint kärleksdrama mellan två unga män, i det georgiska danskompaniet. Med banbrytande finess gör regissören upp med homofobin i hemlandet, där dramat väckt både protester och jubel.
LÄS MER:Östlund återvänder hem med viss segerkänsla
7. "The Square"
(Ruben Östlund, 2017) Skickligt och med en stor dos humor häcklar regissören, i sin guldpalmsvinnande satir, reklambranschen och den ängsligt pretentiösa konstvärlden.
LÄS MER:Peter Grönlund: "Allt man gör är politiskt"
8. "Tjuvheder"
(Peter Grönlund, 2015) Malin Levanon och Lo Kauppi är chockerande bra i Grönlunds socialrealistiska thriller om samhällets mest utstötta, där sammanhållningen värmer trots misären.
LÄS MER:Gräns ett logiskt Oscarsval för Sverige
9. "Gräns"
(Ali Abbasi, 2018) En säregen filmsaga om migration, människohandel och extremism, där regissören dissekerar myten om främlingen som ett hot. Den gränsöverskridande sexscenen mellan två troll i skogen saknar motstycke och blev en snackis i Cannes.
LÄS MER:Lisa Aschan: "Wahlgrens värld" var min ledstjärna
10. "Apflickorna"
(Lisa Aschan, 2011) När Emma möter Cassandra i ridhuset uppstår både attraktion och frustration. En maktkamp inleds, medan regissören på originellt vis undersöker sexualitetens lockelser.
Hynek Pallas:
1. Efterskalv
(Magnus von Horn, 2015) ”Det kommer bli bra”. Sällan har tröst låtit mer som sin motsats än i inledningen på ”Efterskalv”. Att decenniets mörkaste svenska film hade Ulrik Munter i en strålande huvudroll bidrog bara till dess nattsvarta hjärta.
LÄS RECENSIONEN HÄR.
2. Äta sova dö
(Gabriela Pichler, 2012) Formmässig råhet, mod, tajming och känsla lyfte Gabriela Pichlers klass- och arbetardrama högt över den simpla bröderna Dardenne-referens ”Äta Sova Dö” brukar beskrivas med.
LÄS MER:Gabriela Pichler: "Hoppas han norpar baggen från Persbrandt"
3. Play
(Ruben Östlund, 2011) Decenniets mest omdebatterade svenska film satte fingret på hur tragiskt samhället lär barn sin plats utifrån deras hudfärg.
LÄS MER:Vita flyktingbarn på film - för lätt lösning komplext problem
4. Sebbe
(Babak Najafi, 2010) 10-talet inleddes med mörk misär om utanförskap och dåligt föräldraskap som satte barnet – och miljonprogramsområdet – i huvudrollen. Att Babak Najafi idag mest syns i Hollywood är trist för svensk film.
LÄS MER:Det djuriska i människan får fritt spelrum
5. Jätten
(Johannes Nyholm, 2016) Geniet Johannes Nyholms långfilmsdebut – ett universum som samlar autism, boule och längtan efter mamma – är en lika magisk som hjärtskärande historia.
LÄS MER:Johannes Nyholms mardröm i skogen
6. Belleville Baby
(Mia Engberg, 2013) Den bästa svenska essäfilmen någonsin – om relationen mellan en regissör och hennes kriminelle ex-pojkvän – är också skarpare än all decenniets litterära autofiktion sammanslagen.
LÄS MER:Två konstnärer med blick för väsentligheter
7. Under Gottsunda
(Viktor Johansson, 2014) Visst charmades jag särskilt av Viktor Johanssons hybridfilm eftersom Uppsalaförorten Gottsunda var mitt barndomshem. Men få filmer har kommit ungdomsvardag så nära – utan en enda pekpinne.
LÄS MER:Alicia Vikander älskar äkta utmaningar
8. Till det som är vackert
(Lisa Langseth, 2010) Lisa Langseths debut var ett snyggt och våldsamt grepp om frågor som skulle explodera sju år senare: manlig genikult, finkultur och klass. Dessutom återupplivade filmen begreppet defenestrering.
LÄS MER:Ali Abbasis film Gräns tävlar i Cannes
9. Gräns
(Ali Abbasi, 2018) Genrefilm med politiska undertoner har vi för lite av i Sverige. Här gestaltas gränser kring upplevd könsidentitet samt hur fördomar, rädsla och (själv)hat kan göda extremistiskt tänkande. Briljant.
LÄS MER:De får Malik Bendjellouls stipendium
10. Searching for sugar man
(Malik Bendjelloul, 2012) 10-talets mest rörande framgångssaga – oaktat format – var Malik Bendjellouls dokumentär om Sixto ”Sugar Man” Rodriguez. Med Bendjellouls bortgång blev den också det svenska filmdecenniets stora tragedi.
