De digitala utrensningarna gynnar mediajättarna

Utrensningarna ur de digitala arkiven är en jakt efter renhet i en imperfekt värld. Men ”minneshålen” som de skapar är framförallt till nytta för storföretag som kan tvätta sina varumärken renare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

LÄS MER:HBO Max plockar bort "Borta med vinden"

När Amazon av upphovsrättsliga skäl raderade George Orwells roman ”1984” från världens Kindle-plattor 2009 var det förstås mumma för rubrikerna. Bland de många saker författaren lånat från dåtidens kommunistregimer var ju historieförfalskning: han förädlade metoderna som diktaturer använde 1949 och uppfann ”minneshålet”.

Passande diskussionsgrund för en digital tid. Om inte Orwell hade blivit yttrandefrihetsdebattens Godwins lag – så politiserad att den som viskar ”Djurfarmen” hånas. Men att ”1984” har bitit sig fast beror inte bara på att man kan slå passande citat i motståndarens huvud – ”every statue and street building has been renamed” – utan för att Orwell fångade samhällets natur. Hur flockdjuret människan lockas av sina sämsta sidor i tron att de är goda. Många har beskrivit samma sak. Den bästa svenska texten i ämnet är Kjell Höglunds låt ”Häxprocess” från 1973:

ANNONS

”Och eftersom ju ännu inte allt är perfekt

Så behövs det då och då ett passande objekt

På vilket vi kan avreagera vår affekt

Och därigenom återfå en smula självrespekt”

Lösningen på bekymmer, en person som sagt eller gjort något, kultur som fallit ur tidsandan eller kombinationen av båda – är att radera. Att hitta någon att skylla på handlar som Orwell och Höglund påpekade om att själv känna sig ren.

Även utopin förutan är det ett utopiskt tänkande.

Det finns aspekter av detta som fortfarande väcker uppståndelse. Sammanhanget är till exempel viktigt: svenska kultursidor vredgas av att Ungern byter författare i sin kanon. Eller, som Björn Werner skrev i GP (13/6), så går det att aktivera engagemang om man kombinerar orden ”bok” och ”bål”. Fastän det redan 1949 stod klart att det inte var det mest effektiva sättet att rubba historien.

LÄS MER:Det är inget fel på att bränna böcker

Den som varnande skriver om hur film och böcker också på andra håll än i Ungern dras in, och det med ett klick, får höra varianter på undanflykter från principer. Woody Allens filmer hade inte varit inkomstbringande på länge ”och det är ju komplicerat med honom”, Paolo Roberto är ingen riktig författare och ”Pang i bygget” fick ju komma tillbaka. ”Borta med vinden berördes ju bara på en strömningstjänst!”.

ANNONS

Jo, det är rimligt att kontextualisera ”Borta med vinden” (GP 11/6). Mer sällan reflekteras det över vad den nu frekventa impulsen att dra tillbaka verk av stämplade personer sätter för prejudikat – och vilken fara detta utgör i en digital era.

LÄS MER:Det är fel av Netflix att ta bort ”Little Britain”

För filmvetare är det bekant då film (tillsammans med hårdrock och dataspel) alltid ansetts påverka oss lite extra. Censur- och ingreppsivrandet är konstant.

Risken när en film dras in är liten, idag. Särskilt när den finns i fysiska format. Men tänk på när du senast hade en VHS-spelare. Ungefär så lång tid kan det ta för ett verk att bli om inte o- så svårtillgängligt. Och varje exempel ovan hör till de kända. För varje Louis CK (som raderades från HBO) finns mindre kända personer som sveptes bort. För varje ”Borta med vinden” finns en ”Sången om Södern” – en Disneyfilm från 1946 som bolaget begravt på grund av dess rasism.

Amazon skapade rubriker

Problemet är inte att paketera om kultur – det sker oavbrutet och hör till kritikerns uppdrag – utan att de ivriga kraven på att aktivera minneshål ger beröringsskräck. Plötsligt har Facebook raderat all skinheadskultur. Poff, så var SHARP (Skinheads Against Racial Prejudice), Don Letts och ska-musiker borta. Få tändstickor nådde så effektivt historievidrig, subkulturfientligt och mångkulturdödligt resultat.

ANNONS

Amazons agerande gav av förståeliga skäl putslustiga rubriker. Men det startade ingen genomgripande debatt om att bolaget visat hur mycket mer än vad Orwell hade föreställt sig som nu var möjligt. Att vi behövde nya begrepp i försvaret för kulturen.

Den som tror att Orwell är en batong för högerns yttrandefrihetstalibaner mot vänsterns identitetspolitiker bör nämligen tänka ett varv kring vem som tjänar på det här kulturkriget. För vilka är det som 2020 blir renare genom minneshålet? Jätteföretag som skyddar sitt varumärke – mot att du får avreagera lite affekt.

Läs mer av Hynek Pallas

LÄS MER:Visst får man kritisera svenska coronastrategin

LÄS MER:Rasismen glöms bort efter upploppen - gång på gång

LÄS MER:Nationalismen gör att vi förstår pandemin sämre

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS