Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Dardel gjorde livet till teater

Hans "Dandy med svärd" har ett kroppsspråk som för tankarna till en ung David Bowie. När Nils Dardel nu presenteras stort på Moderna museet i sommar är det i en utställning som understryker det teatrala i hans konst.

Dandyn, tjusig, excentrisk och andligt förfinad, är nyckeln och vägen in Dardels konstnärskap. Det slog konstvetaren och Thielskachefen Patrik Steorn fast i sin text om konstnären och hans modeintresse i samband med utställningen på Mjellby konstmuseum för några år sedan.

Steorn lyfte fram dandyn som den persona, den identitet som Dardel på Bowieskt manér konstruerade och sedan använde sig av i sin konst.

Ett slags maskerat jag som gav honom frihet att blanda det självupplevda med rena fantasier, menar även Moderna museets intendent John Peter Nilsson.

-Någonstans gör han livet till en teater, han kan inte riktigt ta tag i verkligheten som den är, han håller den ifrån sig, säger han.

Begränsande biografi

Att tolka Dardels målningar strikt biografiskt är att begränsa dem, menar Patrik Steorn. Även om många förefaller ha sitt ursprung i något självupplevt är det i så fall händelser som både överdrivits och förvridits framför staffliet, konstaterar John Peter Nilsson, som ser målningarna som ett slags drömsyner.

De elaka påhopp den unge Dardel fick utstå för sin bisexualitet kan exempelvis ses som bakgrund till "Bödeln eller Svenska balettens triumf" där en vacker dansare har satt yxan i en svensk konstkritiker.

Dardel, som före sitt äktenskap med Thora Dardel, hade haft ett förhållande med balettens grundare Rolf de Maré, valde redan på 1910-talet att flytta till Paris bland annat för att slippa det intoleranta Sverige.

Försvararen Lagerkvist

Bland hans vänner och försvarare på hemmaplan fanns författaren och arbetarsonen Pär Lagerkvist, på den tiden redaktör för tidskriften Ord & Bild. På Moderna museet möts besökarna av deras konstnärliga korsbefruktning. Dardels ångestframkallande jätte gjordes som scenografi till Svenska balettens föreställning "Dårhuset", inspirerad av just Lagerkvist.

Jätten, hängd i ett svartmålat entrérum, blir nu mörkt anslag till en utställning som visserligen övergår i flödande kanariegult, men som ändå lyfter fram det dardelskt makabra.

Dardel, som led av förstorat hjärta efter att ha fått scharlakansfeber som 17-åring, visste att han skulle dö i förtid. Vad som i en målning först påminner om Henri Matisses dansande kvinnor visar sig hos den svenske konstnären vara stora råttor.

-Här finns hela tiden en längtan efter paradiset, men det blir ju aldrig riktigt av, det blir aldrig perfekt, säger John Peter Nilsson som framhåller det starka känsloläget i många av målningarna.

Körde den i bilen

De filmiska iscensättningarna, någon gång kitschiga, ofta närmast surrealistiska har sedan mitten av 1980-talet väckt allt större intresse. För två år sedan inbringade Bukowskis försäljning av målningen "Vattenfallet" 24 miljoner kronor. Även den går nu att se på Moderna, inlånad från okänd ägare via auktionshuset. Men när John Peter Nilsson i början av 1980-talet fick låna samma målning till en mindre sommarutställning i Lund körde han dit den själv i sin egen bil.

Patrik Steorn ser just identitetslekarna och maskspelet som förklaringen den starka genklang Dardels konstnärskap väcker i dag.

-Den identitet man har utåt är det den man har inuti? Måste det hänga ihop och hur hänger det ihop, det är frågor som Dardel sätter fingret på, möjligheten att skapa oförutsägbara personligheter.