Det framstår som två ytterligheter, dans och skulptur. Det ena något helt flyktigt, det andra något nästan evigt.
I år möts de två konstformerna på Wanås, konststiftelsen i norra Skåne som sedan 1987 fyllt på sin vildvuxna, skogsliknande slottspark med verk av Ann-Sofi Sidén, Marina Abramovic, Marianne Lindberg De Geer med flera.
Flera av verken de senaste åren, däribland Yoko Onos "Önsketräd", har inbjudit till delaktighet. Samtidigt har dans på konstinstitutioner blivit allt vanligare, och Wanås har fått förfrågningar från just dansare.
Nu sammanförs de här tendenserna i "Dance me", som är en av fyra utställningar på Wanås i år. I utställningen medverkar flera konstnärer samt Skånes Dansteater som ska bjuda in gästande koreografer till parken.
Kopplingen mellan dans och skulptur är egentligen inget nytt, säger Elisabeth Millqvist, och berättar att flera av verken i "Dance me" knyter an till en tradition från 50-, 60- och 70-talen, då skulptörer skapade verk som uppmanade betraktaren till deltagande.
På Wanås är det kanske främst danska Molly Haslunds verk som knyter an till den traditionen. På slottsgården har hon placerat ut stora cirkelpassare som besökarna kan rita cirklar med, och i parken har hon skapat skulpturer i form av gungor, hopprep och ribbstolar.
Molly Haslund har byggt in en koreografi i sina skulpturer, som hon kallar för koordinationsmodeller. Tanken är att sju personer ska hoppa rep samtidigt, eller att besökarna ska tävla om vem som klarar att hänga längst i ribbstolarna.
Även japanska Tadashi Kawamatas trädkojor bjuder in till delaktighet, om så bara genom lusten att klättra, och i en lada har den amerikanska koreografen och dansaren Rachel Tess uppfört en träbyggnad där publiken hamnar extremt nära en intensiv dansföreställning på det omålade golvet.
Byggnaden är mobil och Rachel Tess, som har sin bakgrund i bland annat Cullbergbaletten, har turnerat med den i New York.
Säsongen 2014 bjuder också på en återblickande utställning av Carl Michael von Hausswolff, Jan Håfström och Juan Pedro Fabra Guemberena.
2007 skapade de installationen "Graf Spee" baserat på berättelsen om det tyska fickslagskeppet med samma namn som gick under i Montevideo 1939, alldeles i början av andra världskriget.
Med "Unvergessen", som är titeln på årets utställning, går de djupare in i händelsen, som bevittnades av Juan Pedro Fabra Guemberenas morfar.
Vernissage: Söndagen den 18 maj. Säsongen pågår fram till den 2 november.
Årets utställningar: I "Dance me" ingår även filmer av Sigalit Landau, Christian Jankowski och Salla Tykkä. Varje år bjuder Wanås in en konstnär och författare att skapa en barnbok. I år är det Martina Lowden och Klara Kristalova som gjort boken "Hur man blir en sten". Som en del i projektet har Kristalova skapat ett antal skulpturer i parken baserade på bilderna i boken. Den fjärde utställningen i årets program är Carl Fredrik Reuterswärds "Interlettre", som består av tolv skulpturer baserade på mellanrummen mellan siffror och bokstäver. Skulpturerna skapades 1984-1985 och är en donation.
En utställning med Helene Billgren visas också i sommar, "For good and for bad" som ursprungligen skulle ha visats på Grafikens hus som brann ner tidigare i våras. Den 14 juni öppnar den.
Bakgrund: Wanås Konst drivs av Stiftelsen Wanås Utställningar i nordöstra Skåne. Sedan 1987 produceras utställningar i parken som hör till Wanås slott, som sedan 1800-talet innehas av familjen Wachtmeister. Utställningarna besöks årligen av 60 000-80 000 besökare.