Filmfestivalen som nu rullar mot sitt slut är bara toppen på isberget. Faktum är att Göteborg verkar sjuda av filmintresse året runt. Åtminstone om man utgår från utbud och, enligt grundläggande nationalekonomiska principer, alltså också efterfrågan.
Med Bio Roy, Capitol och Hagabion kan Göteborgs innerstad skryta med inte mindre än tre oberoende biografer – trots halva befolkningsmängden lika många som Stockholms Zita, Bio Rio och Capitols (betydligt mer naturvinsorienterade) namne. Dessutom har Filmstaden haft den goda smaken att montera upp ett storformatet IMAX mitt i staden. Stockholmarna, däremot, måste sätta sig på ett faktiskt pendeltåg och släpa sig genom det förvuxna Nordstan de kallar Mall of Scandinavia om de vill marineras i Hollywoods senaste blixt och dunder.
LÄS MER: Göteborg slåss för Cinemateket
Kommersiella jättar, självständiga eldsjälar och Nordens största filmfestival förstår. Det är egentligen bara en aktör som inte gör det. Tyvärr råkar det vara den enda aktör som vi faktiskt måste betala för ändå: staten. I detta fall genom Svenska filminstitutets (SFI) kulturgärning Cinemateket och dess ointresse för världen utanför tullarna. I Stockholm är denna institution i Filmhuset vid Gärdet ett formidabelt paradis för de som vill uppleva filmhistoria på svarta duken. Bara vårens satsning, 55xHitchcock, är en imponerande folkbildningsåtgärd.
Om det bara handlar om resurser och slitage går det utmärkt att fördela gracerna jämt. Istället för 400 visningar i Stockholm, 60 i Göteborg och 30 i Malmö: 160 i varje stad.
Om bara folket fick ta del av den, alltså. När SFI ska sprida gracerna utanför innerstaden råder inte samma generösa toner. Tre timmar västerut har satsningen genomgått en allvarlig division och heter nu 10xHitchcock. Detta då Cinemateket sedan 2017 skurit ned sina visningar från fem till två visningar i veckan, trots att filmklubben då hade högst publiksnitt i landet. I Malmö är det ännu mer bedrövligt – från fyra visningar i veckan 2016 får malmöiterna nu nöja sig med en. Ursäkterna till nedskärningarna när det begav sig var en satsning på digitala visningar på landsbygden – och att det blev allt för mycket slitage på filmerna.
Att så lätt utesluta landets andra och tredje största stad från ett gediget filmhistoriskt utbud håller inte längre. Varför skulle de många filmintresserade göteborgarna vara mindre förtjänta av att ta del av en Hitchcock-satsning än stockholmarna? Förutom att Cinematekets VD Danial Brännström råkar bo i huvudstaden är logiken oklar. Om det bara handlar om resurser och slitage går det utmärkt att fördela gracerna jämt. Istället för 400 visningar i Stockholm, 60 i Göteborg och 30 i Malmö: 160 i varje stad.
Cinematekets uttalade uppdrag är att ”tillgängliggöra och levandegöra filmhistorien, att bidra till ett ökat intresse för filmhistorien och för filmen som konstform”. Det är dags att börja leva upp till det i resten av landet igen.
LÄS MER:Göteborg förtjänar film året runt
