Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Döden biter inte på Grimsrud

Författaren, regissören och dramatikern Beate Grimsrud är död, 57 år gammal. Ulrika Knutson minns en författare med ett gnistrande, kompromisslöst språk.

LÄS MER: Författaren Beate Grimsrud är död

Beate Grimsrud är död, en helt ofattbar nyhet. Det spelar ingen roll att hon har skrivit lysande romaner om konsten att ha cancer, insikten fastnar inte. Döden biter inte riktigt på Grimsrud. Nu leker hon på Lycksalighetens ängar, tränar för evigheten.

I de stängda gränsernas tid kan vi glädjas åt tanken på Beate Grimsrud som den nya norsksvenska unionen. Hon föddes 1963 i Baerum utanför Oslo, och kom till Sverige och författarskolan på Biskops Arnö. Sedan dess är hon brödrafolkens angelägenhet, manifesterad i att båda länderna 2010 nominerade hennes roman ”En dåre fri” till Nordiska rådets litteraturpris. Boken blev hennes publika genombrott, och handlar om psykisk sjukdom, eller snarare, om psykisk tillvaro och närvaro.

”Hon var allt annat än naiv, men eftersträvade en naiv blick”

Hon debuterade 1989 med novellsamlingen Det finns gränser för vad jag inte förstår, en titel som är filosofisk, förbryllande och roande. Orden är en kort dikt i egen rätt, och det gäller flera av hennes titlar. Vad sägs om ”Jag smyger förbi en yxa” eller ”Jag föreslår att vi vaknar”?

Beate Grimsrud var författare, dramatiker och filmare. Allt hon skrev präglades av kompromisslös närvaro i språket, som gnistrade. Hon var allt annat än naiv, men eftersträvade en naiv blick, ett försök att se saker för första gången, innan vuxenlivets domar, värderingar och hierarkier ordnat världen åt oss.

Flera av hennes böcker skildrar barn och barndom inifrån. I en intressant intervju med Jonas Mattsson i Modern Psykologi säger Beate Grimsrud: "Hur är det att vara sju år? Man vet ju inte om det här är bra eller dåligt, det som de håller på med hemma."

”Hennes böcker lär ut mycket om konsten att vara människa”

På samma sätt kan vi fråga oss ”Hur är det att vara 57”? Svaret kan bli något helt annat än vi trodde. Grimsruds böcker lär ut mycket om konsten att vara människa, men psykologi och ideologi får aldrig bestämma, bara stödja poesin och upptäcktsglädjen. Det är inte klokt att den hållningen är så sällsynt i konsten, men så är det.

Beate Grimsrud var både konstnär och idrottare, spelade fotboll, boxades, löpte och åkte skidor. Träningen gav henne disciplin: "Jag ger aldrig upp".

Hennes sista bok blev ”Jag föreslår att vi vaknar”, 2019, en roman om cancer och kärlek. Den värjer sig mot alla klichéer om cancer, mot begrepp som "kamp" och "strid". I stark insikt om dödens närvaro skriver författaren i bokens sista mening: "Jag stannar aldrig i mörkret".

Beate Grimsrud debuterade som författare 1989. Hon föddes 1963 i Bærum, men har sedan 1984 varit bosatt på Södermalm i Stockholm.

Grimsrud skrev både på svenska och norska.

Missa inte det senaste från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.