Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Donald Trump passar på att kolla av telefonen under ett möte.  Bild: Alex Brandon
Donald Trump passar på att kolla av telefonen under ett möte. Bild: Alex Brandon

Därför kommer Trump aldrig lyckas starta en egen plattform

Donald Trump säger att han vill starta sin egen sociala medier-plattform. Men en sämre variant av Twitter är inget som lockar massorna.

Det blev ett sista slag i ett krig utan segrare. I fredags meddelade Twitter att de permanent stängt ner Donald Trumps personliga twitterkonto, med över 88 miljoner följare. Kanske var det ett oundvikligt slut, något behövligt för att markera var gränserna går. För kan världens mäktigaste säga vad som helst på vilka plattformar som helst? Och om inte – hur ska privata aktörer i så fall fostra en president? Var går gränsen mellan tolerans och yttrandefrihet, beroende och oberoende?

Det är vad den här texten handlar om. Om en digital saga utan lyckligt slut.

Det är på många sätt otroligt det som har hänt. Twitter har länge varit presidentens favoritplattform och den permanenta nedstängningen innebär en kraftig begränsning av hans möjligheter att nå ut – allra mest efter presidentskapet. Men sättet han har nått ut är också skälet till att kontot stängs ned. Sedan förra året har Twitter lyft sin hand från presidenten. Slutat sätta honom över plattformens egna regler. De har flaggat och begränsat spridningen av hans tweets varje gång han ljugit eller passerat gränser.

Under hela 2020 började allt fler av Trumps tweets flaggas som lögner och hans spridning begränsas.

Till slut resulterade hans twittrande i våldsamma upplopp. Senaten stormades, uppviglade av presidenten. Twitter fick nog. Twitter-medarbetarna fick nog. Kontot stängdes ner, först med en sista skarp varning: Ta bort dina uppviglande tweets och gör aldrig om det. Trump tog bort, men skrev liknande efter bara ett dygn. “Glorifiering av våld”, menade Twitter – och raderade kontot för evigt.

Det kan tyckas drastiskt, men det är istället ett sista kapitel i en lång historia, där båda parter levt i osund symbios mellan varandra.

Trump har på många sätt format dagens Twitter. Genom att göra det till sin primära plattform för utspel – viktigare än presskonferenser – har han tvingat världens politiska ledare och medier att förhålla sig till både honom och plattformen. Trumps många och historiskt unika utspel har inneburit att Twitterkonto har blivit en självklarhet för varje politiker som vill vara en del av det politiska etablissemanget.

Det har varit enormt betydelsefullt för Twitter, som växt ovanligt mycket under de fyra år Trump suttit i Vita huset. Men det har också kommit med ett pris: Twitter har allt mer förknippats med den hatiska retorik Trump spytt ut. När New york times i oktober 2020 gick igenom alla Trumps tweets dittills, visade det sig att hälften av alla hans tweets innehöll någon typ attack. Det är uppenbart att Trump har förråat det politiska samtalet och att han har gjort det med hjälp av den sociala plattformen.

Så vad är Twitter? Fram till presidentvalet 2016 kallade de sig en plattform, ett neutralt kärl för världens åsikter och världsledare. Men när Trump blev president, tack vare just sin förmåga att sätta agendan och sin enorma räckvidd i sociala medier, behövde plattformarna omvärdera sin roll. För Twitters del innebar det att göra upp med sin självbild: Om en demagog kommer till makten med hjälp av dem – vilket ansvar har de då? Om någon vinner medborgares förtroende genom att ljuga och uppvigla – är det demokrati?

I plattformens användarvillkor finns sedan länge formuleringar som förbjuder hat och hot, men hur ska Twitter hantera att lagstiftare bryter mot reglerna? Ett samhälle förtjänar så klart att veta vad en folkvald president tycker, tänker och ljuger om – och det är kanske snarare journalistikens uppgift att granska sanningshalten. Genom åren har olika sociala medier-plattformar kommit med olika åtgärder. Facebook instiftade en slags högsta domstol som, oberoende från företaget, tar ställning i principiella regelfrågor. I Twitters fall beslutade man att själv markera sitt oberoende. Göra sig till en mer medveten publicist.

Det började i höstas, när Twitter blockerade en artikel från av USA:s största tidningar, New york post. Artikellänken förbjöds att spridas på plattformen inför valet eftersom den innehöll uppgifter som bröt mot plattformens regler. Under hela 2020 började allt fler av Trumps tweets flaggas som lögner och hans spridning begränsas. Trump skulle nu behandlas mer som en vanlig användare.

Sedan kom det sista, avgörande beslutet: Att radera kontot permanent. När Twitter själva motiverar raderingen handlar det inte så mycket om Trumps exakta formuleringar, utan mer om hur samhället tolkade dem. Hur hans tweets blev kodord för en växande falang våldsamma supportrar. Hur Twitter insåg att de gett presidenten en slags kärnvapenknapp som indirekt skulle kunna resultera i något som liknade inbördeskrig. Twitter varken kunde eller ville vara en del av det. De tyckte sig ha ett ansvar, de ville ta ett beslut. Det blev ett politiskt beslut.

Donald Trump säger nu att han ska starta en egen plattform. Det kan han försöka, men det kommer rimligtvis aldrig samla en större publik.

Trump är inte censurerad, han är fortfarande president och har tillgång till en kommunikationsstab, en hemsida, bloggar och tv-kanaler som ständigt står stand by. Trump fick istället känna på villkoren för en modererad debatt. Sköter du dig inte får du en chans till, men fortsätter du att i flera år att bryta mot villkoren har du uteslutit dig själv.

Händelsen är unik. Donald Trump är unik. Aldrig har en ledare både nått folkvald makt så snabbt och sedan fortsatt använda sociala medier som sitt primära sätt att kommunicera med omvärlden. Aldrig har en ledare gjort sig så beroende av ett enskilt privat företags plattform.

Donald Trump säger nu att han ska starta en egen plattform. Det kan han försöka, men det kommer rimligtvis aldrig samla en större publik. En sämre variant av Twitter som mest befolkas av de som inte klarar av Twitters regler, är inget som lockar massorna.

Det är också nyckeln till varför Twitters beslut skulle kunna ses som demokratiskt, eller åtminstone folkligt förankrat: Användare röstar med fötterna. Varje plattform behöver först skapa en attraktiv samlingsplats, sedan skapa tjänster och villkor som får folk att trivas och stanna.

Därför kommer Trump aldrig lyckas starta en egen plattform. Och därför ville inte Twitter längre ge undantag till den användare som definierat deras tjänst: För majoriteten av användarna upplevdes han göra samtalet, vardagen och samhället sämre.

Givetvis finns här massor av problematik. Allra mest kring att ägandet av internet är koncentrerat till några få företag. Vilket innebär att deras moral och regelverk styr vad och hur världen får agera. Men just eftersom de lever på en fri marknad styr också deras kunder. Det är verkligen inget självklart recept på framgång, men det är vad som både gav Donald Trump makten, och vad som nu gjort att han förlorat den.

Systemet – som kan kalla en slags kapitalistisk demokrati – sanerade sig själv.

Läs mer av Emanuel Karlsten:

LÄS MER: ”Mjuta” måste bli årets nyord

LÄS MER: Äntligen behöver inte bara kulturen ta smällen

LÄS MER: Flashback är farligast på internet

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.