Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Sanna Samuelsson: Därför kommer AI aldrig kunna skapa konst

AI-tjänster som uppmärksammade DALL-E kan generera bilder som ser ut som konst. Men är det konst, och kan artificiell intelligens i framtiden ersätta konstnären? Nej, inte alls, menar GP:s Sanna Samuelsson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Kameran sveper över ett gröndisigt landskap där molnen vilar sina tunga magar mot bergens ryggar. Jag har svårt att se om det är en filmning av en oljemålning eller en verklig plats. Husen ser abstrakta ut, anonyma. Så hörs det skrik när kameran fortsätter rotera runt sin axel, ett gäng med barn står och stirrar argt mot linsen, kastar sten mot dess registrerande blick. Men den fortsätter vidare i sin loop som om inget har hänt.

Det är den danska konstnären Eva Kochs videoverk ”Evergreen” (2006), inspelad på Färöarna, som jag tittar på, som just nu ställs ut i Göteborgs konstmuseums utställning ”Play: videokonst ur samlingen”. Ett rysligt bra konstverk, enligt mig. Varför?

Den ryska litteraturteoretikern Viktor Sjklovskijs myntade termen ”ostranie”, eller förfrämligande, för att beskriva den effekt som konsten har på människan. Han lanserade begreppet i en essä, som på engelska har titeln ”Art as device” som kom 1917. Centralt där är hur repetitionen och klichén, det vill säga automatiseringen, gör fenomen osynliga för oss.

En formulering om att någons kinder är röda som rosor får ingen att reagera, eftersom det är så bekant. Men står det att kinderna är blå som rosor blir det intressant – är det blåmärken? Står det däremot att kinderna är blå som smurfar blir det oförståeligt. För för att förtydliga: Det är distansen men också intimiteten med det välbekanta som skapar en effekt.

Det är det Eva Koch gör med sitt naturromantiska svepande med kameran över landskapet som sedan störs av de arga barnen. Det blir både vackert och upprörande. Man vet inte vad man ska tro – man förväntade sig något annat.

Det som de flesta upphovsmän har gjort med DALL-E eller Midjourney, som delats på exempelvis Twitter, är att skapa en överraskande komposition.

När jag satt där tänkte jag på den AI-genererade ”konst” som blivit på tapeten nyligen, med hjälp av bildgenererande program som DALL-E. Kristofer Ahlström testade tjänsten och beskrev det i DN så här: ”Resultatet är mardrömslikt på ett sätt som bara Bosch eller Brueghel har kommit nära, men liknar inget som skulle kunna födas i ett mänskligt sinne.” (16/6). Detta får säkert en och annan att tänka att konstnärer kommer vara en utdöd art – när allt kan göras av en AI.

Förekomsten av denna typ av tjänster märks även i skolan. Doktoranden Erik Winerö skrev nyligen i GP Kultur om hur eran av inlämningsuppgifter skrivna hemma är över (13/6). Det finns AI-program så avancerade att det inte går att skilja en hemläxa skriven av en elev från den unika text som kan genereras av ett program, vilket skapar problem med fusk.

Inte konstigt, med tanke på att skoluppgifter ofta härmar en genre: Skriv en debattartikel med en debattartikels karaktäristik, skriv en novell så som en novell brukar se ut. Klart en AI kan genomföra en sådan uppgift. Men den kommer inte kunna skapa faktisk konst, eftersom den fortfarande bara är ett verktyg som använder sig av upprepningen som metod. Det som de flesta upphovsmän har gjort med DALL-E eller Midjourney, som delats på exempelvis Twitter, är att skapa en överraskande komposition.

Skriv in ”Stockholm on fire in the style of Picasso” så får du en bild av huvudstaden i lågor. Det är bisarrt. Själva idén kommer ju dock inte från AI:n, utan från personen som skriver in texten. Sedan kan säkert AI:n ta denna information och spinna vidare på konst- och katastroftemat, göra en ”Gothenburg sinking in the sea in the style of William Turner”-bild själv.

Men den uppseendeväckande effekten avtar ju mer den upprepas, utifrån Schlovskys teori. Därför kommer aldrig en AI själv kunna skapa. Och därför är så få av de skolnoveller som lämnas in på högstadiet ”litteratur” i egentlig mening, eftersom de bara härmar genren. Det krävs helt enkelt något mer än så, exempelvis en släng av ”ostranie”.

Kanske kommer konstnärer och författare vara den enda yrkeskategorin kvar när AI tagit över vårt samhälle. De enda som inte kan ersättas och automatiseras. Skrattar bäst som skrattar sist.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS OCKSÅ: Recension: ”Play: Videokonst ur samlingen” på Göteborgs konstmuseum

LÄS OCKSÅ: Slöseri med bra konst att ”Evig anställning” stoppas

LÄS OCKSÅ: AI-tjänsterna i skolan kommer att bli ett allt större problem

LÄS OCKSÅ: Gud, ge mig Bulletin-grundarnas självförtroende

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.