Såväl Journalistförbundet som Reportrar utan gränser Sverige hade representanter på plats i Göteborgs tingsrätt när den så kallade Estonia-rättegången återupptogs. Att stå upp för journalisters rätt att bevaka frågor av olika slag är en viktig principfråga. Det handlar inte om att ta ställning till journalistiken som sådan. Det finns olika uppfattningar om dokumentären och huruvida den spär på konspirationsteorier eller leder till ökad förståelse. Den frågan lämnar vi till andra att diskutera. Vårt fokus är att försvara journalisters rätt att granska myndigheter.

Åklagarens inställning var tydlig. Hon gav inte mycket för värdet av granskande journalistik, utan menade att syftet var att framställa en kommersiell produkt som vilken som helst. Hon pläderade också för att rätten skulle se agerandet som civil olydnad – vilket vittnar om en bristande respekt för det journalistiska hantverk som Henrik Evertsson och hans kollegor genomfört.

Det stämmer inte som Mattias Göransson skriver att de åtalade har erkänt. De har konsekvent bestritt ansvar för brott (GP 22/8). Däremot har de medgett de faktiska omständigheterna.

Det visar på behovet av ytterligare information om omständigheterna kring förlisningen.

Vissa har gjort gällande att juridiken är enkel i detta fall: Filmteamet dök och filmade vid vraket efter Estonia, alltså har de brutit mot Estonialagen. Men bara att fallet varit uppe i hovrätten och vänt visar att frågan är mycket mer komplicerad än så. Det finns också flera komplexa frågor som ”rättsvillfarelse” och ”social adekvans” som tingsrätten nu har att ta ställning till.

Tingsrätten skriver i sin första dom att journalister inte har ett carte blanche som tillåter oss att begå brott. Det stämmer såklart, men att det finns undantag mot denna huvudregel medger till och med åklagaren. Domstolen ska göra en intresseavvägan mellan syftet med Estonialagen och skyddet för yttrandefriheten.

Estoniaolyckan är och förblir en fasanfull tragedi. Den grav som vraket utgör ska självklart skyddas mot personer som med ont uppsåt dyker där. Där har Estonialagen ett syfte. Men det går inte att bortse från det som ligger i den andra vågskålen – att medborgare har rätt till information och att de uppgifter som framkom vid filmteamets undersökningar har extremt stort allmänintresse. Efter att dokumentären sändes har myndigheter i Sverige, Finland och Estland själva genomfört dykningar och undersökningar runt Estonia. Det visar på behovet av ytterligare information om omständigheterna kring förlisningen.

Vi säger inte att det är en enkel fråga men om vi inte försvarar journalisters rätt att arbeta och granska myndigheter hamnar vi lätt på ett sluttande plan. Vi har ett starkt skydd för yttrandefriheten i Sverige, men som yttrandefrihetsorganisationer måste vi vara beredda att försvara den.

Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet

Erik Halkjaer, ordförande Reportrar utan gränser

Läs mer i GP kultur:

LÄS OCKSÅ: Ny rättegång om filmteams dyk vid Estonia

LÄS OCKSÅ: Mediernas stöd till Estonia-serien är ett haveri