Hjärnan är "inne" idag. Det vimlar av böcker, podcasts och TV-program om hjärnan. De handlar rätt ofta om skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor -- alltså sådana kvinnor och män som passar in i tvåkönsmodellen. Men vad ska vi tro på av allt som sägs om de hjärnorna? Kanske inte allting, i alla fall.
Kom ihåg Tage Danielssons berömda slagord "Utan tvivel är man inte klok." För att bli kloka ska vi göra som Tage gjorde: ställa frågor och tänka efter. Här är därför några tankar och frågor om "hjärnan" och "skillnader" att reflektera över.
Forskare vet i dag mycket om hjärnan: var många olika funktioner är lokaliserade, och att hjärnan ständigt påverkas och formas av omgivningen och erfarenheterna – att den är plastisk. Men samtidigt säger många hjärnforskare att man faktiskt vet väldigt lite om hur hjärnan fungerar som helhet, och framför allt hur människohjärnan gör oss till människor, så att säga.
Många forskare menar därför att vi ska avstå från uttalanden om hur hjärnan skiljer sig mellan olika grupper av människor (bland annat kvinnor och män). Vissa hävdar till och med att det är meningslöst att överhuvudtaget uttala sig om "hjärnan" generellt, med tanke på all påverkan som varje individs hjärna utsätts för.
Olika forskare finner olika skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor, så forskare är oeniga om vilka skillnader som finns. Och ofta finner forskare inga skillnader.
LÄS MER:Det är genus jag har problem med, inte transpersoner
Så hur är det då med kvinnors och mäns hjärnor? Vad säger forskningen om dem? Kvinnors och mäns könsorgan skiljer sig åt, det vet vi. Det är skillnader som består hela livet och avspeglar sig i kvinnors och mäns hjärnor. Men är skillnaderna mellan kvinnors och mäns hjärnor lika stora, enhetliga och bestående som skillnaderna mellan deras könsorgan?
Det verkar inte så: Olika forskare finner olika skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor, så forskare är oeniga om vilka skillnader som finns. Och ofta finner forskare inga skillnader.
En observerad skillnad mellan kvinnors och mäns hjärnor vid en viss ålder kan vara utraderad vid en senare ålder, och t.o.m. omvänd ännu senare i livet.
De skillnader forskare finner är små, jämfört med variationen bland kvinnors hjärnor respektive bland mäns hjärnor.
Det där sista är värt att se närmare på. Vad säger ett medelvärde i en grupp kvinnor om en enskild kvinnas hjärna? Inte mycket; i själva verket nästan ingenting. Medelvärdet är genomsnittet i en fördelning av värden som sprider ut sig åt två håll, både "uppåt" och "nedåt". Det betyder att många (ofta hälften eller mer) av kvinnorna har värden som är högre än medelvärdet för kvinnor, och många har värden som är lägre. Få ligger på medelvärdet. Detsamma gäller givetvis för män i förhållandet till medelvärdet för män.
Om vi lägger in männens och kvinnornas fördelningar i samma diagram och märker ut deras medelvärden, ser vi att ganska många (ofta de flesta) av kvinnornas värden ligger inom det område där mäns värden finns. Fördelningarna överlappar varandra, alltså. Många av kvinnornas värden kommer dessutom att finnas på den bortre sidan om medelvärdet för män, alltså vara "manliga".
Rätt många av kvinnorna har inte en "kvinnlig" hjärnstruktur, och rätt många av männen har inte en "manlig" hjärnstruktur
LÄS MER:När feminismen marginaliseras vänds attacken inåt
När en forskare finner en könsskillnad i en hjärnstruktur, är det en skillnad mellan två gruppmedelvärden. Men många i gruppen kvinnor har alltså en hjärnstruktur som ligger inom värdena för gruppen män. Och många i gruppen män har en hjärnstruktur som ligger inom värdena för gruppen kvinnor. Det finns dessutom alltid rätt många kvinnor som ligger över medelvärdena för männen, och män som ligger över medelvärdena för kvinnor.
Annorlunda uttryckt: rätt många av kvinnorna har inte en "kvinnlig" hjärnstruktur, och rätt många av männen har inte en "manlig" hjärnstruktur. Hur många det är, varierar med vad som har studerats och vid vilka åldrar.
Om vi ser till alla studerade strukturer och funktioner i hjärnan och tar hänsyn till osäkerheten i kunskapen om hur hjärnor fungerar som helheter, blir det tveksamt om det går att tala om en enhetlig "kvinnlig hjärna" och "manlig hjärna".
Så varför gör vissa just det? Ja, vi vet att i samhällen och sammanhang med strikta hierarkier mellan kvinnor och män finns det ideologiskt grundade föreställningar om stora, medfödda och bestående könsskillnader. De föreställningarna används för att rättfärdiga underordning av kvinnor.
Kan det vara så att de som i Sverige i dag hävdar stora, medfödda och bestående skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor också är de som vill behålla (eller förstärka) hierarkierna mellan kvinnor och män? Vad skulle Tage säga om det?
Eva Magnusson är professor emerita i psykologi vid Umeå universitet, med bakgrund i neuropsykologi och genuspsykologi.
LÄS MER:Därför är vita, rika och ledsna människor så bra tv
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
