Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Carole Baskin, grundare av reservatet Big Cat Rescue är en central del av Netflixserien
Carole Baskin, grundare av reservatet Big Cat Rescue är en central del av Netflixserien "Tiger king". Bild: Loren Elliott

Hynek Pallas: Därför är vi så besatta av "Tiger king"

Nya Netflixserien alla pratar om är ett ett mått på människans urspårade relation till naturen, på samma sätt som fascinerar oss för berättelser om mordiska vargar på Kolmården och krokodiler som förstör julfester.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

LÄS MER: Recension: "Tiger King" - Netflix

Det dröjde tio dagar från premiär men igår dök Joe Exotic-munskyddet upp till försäljning på nätet. Det är möjligt att reklamen för masken som ger dig den egensinnige djurskötarens bockstyremustasch är fejkad – men i sådana fall är det den ultimata spin-off-kampanjen för Netflix hysteriska miniserie ”Tiger King – Murder, Mayhem and Madness”.

De explosiva framgångarna för true crime-berättelsen, sannolikt större än senaste publikdragaren ”Making a murderer”, har flera förklaringar. Den första är omständigheterna. Redan innan världen satt i karantän stod det klart att strömningstjänsten nu har publik nog att göra en indiefilm som ”Uncut gems” till bred snackis och meme-fabrik.

Men det är nödvändigt att också lägga den bisarra serien om konflikter i en värld av hemmasnickrade zoologiska trädgårdar djupare på divanen. Amerikanska lantisar – rednecks, white trash – har haft en dragning som kittlar något djupt rotat sedan mardrömmen i ”Den sista färden” 1972. Känslan skvalpade upp med presidentvalet 2016 och i färska ”The Hunt” jagar liberaler Trump-väljare med maskingevär.

De flesta av oss kommer ju sällan nära en farlig djurvärld, samtidigt som den har disneyfierats till förrädisk gullighet.

Ganska lätt då att elda upp intresset för Danny McBride-kopian Joe Exotic, en homosexuell tigeruppfödare med brun-utan-sol-hy, blonderad hockeyfrilla och ett polygamiskt äktenskap. Han driver zoo mitt i Oklahoma och staden nästgårds heter ”svavel”. Exotics nemesis Carole Baskin är en klart tveksam djurrättsaktivt med Lisa Kudrow-aura.

Däremellan dyker det upp så många knasiga karaktärer att seriens normalaste person är knarkkungen vars privata zoo var en front för att smuggla kokain i ormar.

Här tjänar ”Tiger King” på sin röriga berättelse: det är som gjort för att varje karantänkotte ska googla sig ner i kaninhålet och komma upp med ett gäng memes om excentriker som får ens knäppa tillvaro att kännas mer normal.

Och även om djuren därmed inte är i centrum så är det deras ständigt närvarande hot som ger dragningskraft att stanna kvar. De flesta av oss kommer ju sällan nära en farlig djurvärld, samtidigt som den har disneyfierats till förrädisk gullighet.

Det är oklart om Joe Exotic enbart utmanar den bilden eller om han är lika rubbad som huvudpersonen i Werner Herzogs ”Grizzly man”. Men den kultfilmen, liksom späckhuggardokumentären ”Blackfish”, Lars Berges reportagebok ”Vargattacken” eller fascinationen för krokodilen som pajade stämningen på Skansens julfest är alla mått på människans urspårade relation till naturen.

Och ”Tiger King” är Kolmården på PCP. Så varför skulle vi inte vara besatta?