Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Magnus Haglund: Därför är julmusiken odödlig

Då och då pratar jag i telefon med den engelske tonsättaren och bildkonstnären Chris Newman, sedan 1980-talet bosatt i Berlin. Häromveckan när Chris ringde, nämnde jag att jag höll på med en artikel om julmusik. Jag hann knappt säga orden christmas carols förrän Chris började sjunga klassiska engelska julsånger för mig. We Three Kings, Once in Royal David’s City, Hark! The Herald Angels Sing.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Som barn gick han från dörr till dörr i byarna tillsammans med kören och framförde de stämningsfulla arrangemangen. Det var en speciell gemenskap och sångerna betyder fortfarande mycket för honom. 

Genom hela december fylls konserthus, restauranger, kyrkor och samlingslokaler traditionsenligt med olika julprogram. Kända artister framför kända jullåtar, White Christmas och Rudolf med röda mulen, All I Want for Christmas is You och Jag såg mamma kyssa tomten. 

Går på repeat under julhandeln

Många använder sig av storslagna arrangemang och uttryck liknande dem som en gång präglade Phil Spectors berömda julskiva från 1963, A Christmas Gift for You. Klockspel, tamburiner och popsväng i kombination med de igenkännbara, melodiska vändningarna. Den här sortens inspelningar går på repeat under julhandeln i affärer och varuhus. 

Men det finns också en annan sorts julkonserter, som snarare uttrycker stillhet och en längtan efter mer fridfulla gemenskaper. En företeelse som christmas carols har inte med köpande utan med givande att göra. Detsamma gäller Alice Tegnérs visor med julteman, och även Bachs Juloratorium och Händels Messias som traditionsenligt framförs i kyrkor och konsertsalar under veckorna fram till jul. Musiken för människor samman. Den handlar om tid och lyssnande.  

De känslor som väcks av klangerna fångas på ett fint sätt i Göran Tunströms roman Juloratoriet. Men inte bara som ett sätt att ge lokal förankring åt Bachs tonspråk, utan också som en dröm om en större, arkitektonisk gemenskap. ”Musiken vävde ett nät omkring mig, blev till väggar och tak i en mäktig byggnad, i vars ställningar jag klättrade omkring: en ofärdig katedral, som strävade högre och högre. Och mellan ställningarnas galler såg jag: tallar, en skogstjärn.” 

Enkelhet och chosefrihet

Liknande stämningar präglar Alice Tegnérs visuniversum, inte minst om man använder sig av Tegnérs egna pianoarrangemang, tryckta i samlingarna Sjung med oss, Mamma! från 1892 och framåt. Det finns en enkelhet och chosefrihet, men också något raffinerat i sättet som de olika ledtonerna binder samman ackorden vilket skapar en förbluffande klangrikedom. När man sitter vid pianot och följer det som står i noterna märker man hur påverkad Tegnér var av traditionen från Schubert, Mendelssohn och Schumann.

Många av hennes sånger hör ihop med våren och sommaren (Blåsippor, Ute blåser sommarvind, Mors lilla Olle). Men i varje samling finns också ett par visor som berättar om julen och vintern: Julbocken, Kring julgranen, Tre pepparkaksgubbar, I kälkbacken. 

I idyllisk villaförort

Men den allra mest signifikativa, och ett stående inslag i de flesta julkonserter, är förstås Betlehems stjärna. Sången, med sina inledande Ess-durackord och inledningsfrasen Gläns över sjö och strand stod tryckt i den andra samlingen med barnvisor, från 1893. Som många av hennes sånger växte den fram under umgänget i Djursholm, dit familjen Tegnér hade flyttat 1891. I den idylliska villaförorten bodde bland andra Elsa Beskow och Viktor Rydberg och här bedrev Alice Tegnér sångundervisning i Djursholms samskola.
I Stina Palmborgs biografi (Natur & Kultur, 1945) berättar Alice Tegnér om sin nervositet när hon första gången skulle framföra sången för Viktor Rydberg, vid julavslutningen 1892. Hon hade ändrat några av orden i Rydbergs dikt och visste inte riktigt hur han skulle reagera. 

”Mitt i sången kastade jag en blick på Viktor Rydberg. Vad tyckte han? Vad tänkte han? Hade jag i någon mån kunnat omsätta hans dikt i musik? Då ser jag att han ögon är tårfyllda och att ett par stora tårar sakta tillrar ner i bäverkragen på hans päls. Hans gripenhet glömmer jag aldrig. Den lyfte mig över all oro – upp till jubel och tacksamhet. Jag visste att jag lyckats. Barnen förnam väl denna min lyckokänsla, för vackrare än någonsin klingade de sista stroferna. När vi slutat tackade han mig, rörd och vänlig, och då jag frågade om han tog illa upp att jag måste göra några små ändringar i texten, svarade han: ’Kära fru Tegnér, ändra hur mycket ni vill. Nu förstår jag att en dikt blir aldrig folkets egendom, förrän den sjunges.'”

En julmelodi med vissa likheter med Betlehems stjärna, Ruben Liljefors När det lider mot jul till text av Jeanna Oterdahl, hör också den till den stående julkonsertrepertoaren. Sången har faktiskt Göteborgsanknytning. Den skrevs 1909, under den tid som Ruben Liljefors var dirigent för Göta Par Bricoles sångkör och kormästare i Göteborgs filharmoniska förening. 

Aktiv i kväkarrörelsen

Jeanna Oterdahl var lärare vid Mathilda Halls flickskola på Karl Gustavsgatan i Göteborg, men också aktiv i kväkarrörelsen. I sångens lågmälda uttryck finns något som påminner om kväkarnas avskalade teologi med tysta gudstjänster och en pacifistisk hållning. Precis som Alice Tegnérs sånger klingar den som bäst när man inte gör för mycket av den.  

Så är det också med de engelska julsångerna. De flesta christmas carols fick sin utformning som körarrangemang under 1800-talet och publicerades i samlingar som William Sandys Christmas Carols Ancient and Modern och Henry Ramsden Bramleys och John Steiners Christmas Carols, New and Old från 1871.

Många av de melodier som ingick var variationer av betydligt äldre sånger, vissa med rötter ända till medeltiden. Själva företeelsen christmas carols var ett försök att ge förnyat liv åt äldre sångtraditioner, i liknande romantisk anda som bröderna Grimms uppteckningar av folksagor. 

Christmas carols-arrangemangen

Man kan också jämföra med Felix Mendelssohns försök att återupprätta Bach, bland annat genom det berömda framförandet av Matteuspassionen i Berlin 1829. Ett av de mer kända christmas carols-arrangemangen, Hark! The Herald Angels Sing, kommer från en Mendelssohn-kantat från 1840, Festgesang, skriven till 400-årsjubileet av Gutenbergs tryckpressuppfinning.

I svensk översättning heter psalmen Lyss till änglasångens ord, och det är något av klangvärlden i denna sång som återspeglas i Alice Tegnérs Betlehems stjärna. Ett jublande och lyssnande tonfall som binder samman människor och olika tider, och som lever vidare därför att det fortsätter att betyda något.