LÄS MER:Vår tillit till Facebook har fått sig en törn
LÄS MER:De som ska skydda Sverige måste kunna ha koll på ett Twitterkonto
Twitter och Donald Trump har levt i märklig symbios under många år. Twitter är Donald Trumps favorit-kanal och han har varit användare långt innan han blev president. Han sköter kanalen helt själv, i princip under dygnets alla timmar. Under sitt presidentskap har han effektivt använt det som en ofiltrerad kanal till allmänheten, direkt från kontoret i Vita huset.
Här rundar han etablerade medier, skapar nya skandaler när han vill rikta fokus bort från annat och kan på sekunder skadeskjuta vilken motståndare som helst. Sanning är oviktigt, uppmärksamhet är allt. Strategin har i sin tur inneburit att Twitter fått positionen som den primära plattformen för det nya politiska samtalet. Framför allt har det inneburit att en högerorienterad politik firat framgångar (även i Sverige, med till exempel Carl Bildt, Hanif Bali och Ivar Arpi). Men den nya profilen är problematisk för Twitter. Av samma skäl som Trump är problematisk för det politiska samtalet. Sanning och fakta har blivit relativt, vårdslöshet och aggressivitet norm. Hur ska Twitter hantera att demokratins högste ledare är så obrydd kring gamla spelregler – och kanalens användarvillkor?
Varje plattform sätter sina egna regler för samtalet. Användarvillkor stipulerar gränser för vad som får sägas. Det är inte yttrandefrihetens gränser, det är respektive bolags gränser: Hos Facebook får exempelvis kvinnor inte visa bröstvårtan, på Twitter är pornografi ok. Samtidigt blir frågan om yttrandefrihet svårare ju större dessa nya nätaktörer växer. När de blir vår primära kanal för politiskt samtal blir deras användarvillkor en slags världens samtalsregler.
Så hur hanterar man en situation där världens mäktigaste politiker ljuger och bryter företagens användarvillkor? Om hans inlägg raderas, hjälper man eller stjälper man samhället?
Facebook beslutade nyligen att tillåta amerikanska politikers lögner i köpta annonser. Detta eftersom lögnerna säger något om det politiska läget och att det är journalistens, inte Facebooks, roll att beslå offentliga politiker med osanning. Twitter har valt en annorlunda strategi. Förra sommaren skulle offentliga personer tillåtas bryta användarvillkoren, om innehållet var av allmänintresse. Det vill säga: Om Trump rakt ut ljuger, är det viktig information för allmänheten. Men Twitters kompromiss var då att begränsa räckvidden: Användare kan se, men inte sprida vidare innehållet.
Fram tills nu har det tillvägagångssättet aldrig använts på Trump. Istället kom en ny lösning: Lägga in en notis längst ner i Trumps tweet med fakta i målet. Twitter har själva snickrat ihop en kort notis som förklarar att Trump har fel, med hänvisningar till CNN och Washington post – två medier Trump deklarerat fiender och “fake news”.
Därför vill Trump nu reglera sociala medier. Därför vill Trump nu diktera villkoren över hur privata företag ska agera.
Det är en perfekt illustration över hur farlig reglering kan vara. Och vilken svår balansgång våra nätjättar vandrar.
