Sverigedemokraternas opinionssiffror slår nytt rekord i senaste Sifomätningen. Moderatledaren Ulf Kristersson faller till föga och samtalar till sist med Jimmie Åkesson. Och partisekreterare Richard Jomshof föreläser på Göteborgs universitet.
Det är sannerligen ingen vanlig vecka.
LÄS MER:Akademiker vill stoppa Richard Jomshofs föreläsning
När en grupp internationella studenter vid Göteborgs universitet startar ett upprop mot Jomshofs framträdande blir det ännu tydligare. För när inlägget publiceras och även undertecknas av en grupp akademiker utbryter en storm på sociala medier, och snart bekräftas bilden i pressen: Ett upprop som detta utgör i sig ett hot mot den akademiska friheten! Universitetet måste vara en plats där åsikter kan brytas! Studenter är vuxna människor som kan tänka själva och inte behöver skyddas ens mot obehagliga uppfattningar! (Expressen Kultur 3/12), (GP 2/12).
Så sant. Ändå skaver något. För Sverigedemokraterna är fortfarande inte ett vanligt parti, hur de än polerar sitt principprogram, och hur många som än röstar på dem. Deras grundsyn på människors essentiella eller ”nedärvda” olikhet grundad framför allt på etnicitet är allt annat än oskyldig, eftersom den i praktiska politiska förslag alltid utmynnar i en lägre viktning av den som pekas ut som annorlunda. Bara den här veckan: Asylsökande ska kunna nekas boklån på biblioteken. Bråkiga och besvärliga elever ska kunna skickas på internat.
LÄS MER:Politisk aktivism hotar universitetet
Är det alltså en sådan världsbild vi nu ska navigera efter? Är människovärde bara en åsikt bland andra, som vi ska diskutera och argumentera kring?
Public Service har till stor del redan fallit till föga. I sin iver att vara opartiska ger de Sverigedemokraterna utrymme i nästan alla debatter, trots att det finns flera andra oppositionspartier. De skapar dessutom alltid konflikt. Det blir bra tv och radio helt enkelt. Den liberala pressen tar till brösttoner: Åsiktsfrihet framför allt, no matter what!
Hur bör då universitetet agera? Vi vill väl inte ha det som i USA, där ”identitetspolitiken” och ”kränktheten” styr dagordningen?
Nej, det vill nog få. Men faktum kvarstår. I dag talar en företrädare för Sverigedemokraterna för första gången vid ett svenskt universitet. Han är inbjuden för att berätta om partiets mediestrategi. Det kan ju synas nog så oskyldigt. För vem vill inte veta mer om hur Sverigedemokraterna tänker? Särskilt för journaliststudenter är ju detta ett gyllene tillfälle att få inblickar i den politiska verkstaden och ställa kritiska frågor!
Eller? Eller så kan man, som jag och många med mig, se den här föreläsningen och den här veckan och den här hösten ur ett större perspektiv. Det är nu, just nu, som Sverigedemokraternas människosyn håller på att normaliseras på allvar. Vi deltar alla i det, på ett eller annat sätt. Även genom att vara tysta. Vårt universitet i Göteborg, med dess stolta liberala och frihetliga bildningstradition är först med att öppna dörren. Att ge legitimitet.
Vårt universitet i Göteborg, med dess stolta liberala och frihetliga bildningstradition är först med att öppna dörren. Att ge legitimitet.
Än så länge fungerar systemet. Institutionen för journalistik, medier och kommunikation. JMG, har rätt att bjuda in Jomshof. Yttrandefriheten ger honom rätt att yttra sig hur han vill, inom lagens råmärken. Gott så. Ingen som undertecknade uppropet trodde väl något annat. Syftet var heller inte att ”tysta” och ”förbjuda”, utan att markera. Vi ser vad som pågår. Vi sätter en gräns. Vi har – än så länge – rätt att uttrycka var den gränsen går för oss.
Och idag måste frågan ställas: Är det verkligen vi som motsätter oss Jomshofs framträdande vid universitetet som är det mest skrämmande just nu? Prefekten på JMG uttrycker i Dagens Nyheter (5/12) att hon tycker lite synd om oss som undertecknat uppropet med våra namn och våra akademiska titlar, men menar att vi nu får stå för detta. Det gör vi. Trots en skitstorm av hat och hot från ena sidan och skambelägganden från den andra – våra egna kolleger. Men vi vägrar skämmas. Vägrar tystna.
Åsa Arping är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
