Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Fotografen Anna Clarén är aktuell med fotoboken och utställningen Close to home – om glädjen och det sköra som finns i familjeskapandet.

Clarén skildrar familjens skörhet

Att bilda familj var både jobbigare och vackrare än fotografen Anna Clarén någonsin hade kunnat föreställa sig. Med sin personliga bildserie Close to home skildrar hon familjeskapandets skörhet och skönhet.

Anna Clarén har ända sedan hon skaffade sin första kamera som nioåring dokumenterat vardagen och att det blev just familjen som står i centrum i Close to home föll sig naturligt.

– Jag har jobbat på det här i fyra år och under den tiden har jag träffat min man och fött tre barn. Det är en tid när jag har fått otroligt mycket vackert, säger Anna Clarén.

Precis som i hennes prisbelönta fotobok Holding går bildserien i pastellfärger och även om fotografierna är realistiska finns det något drömlikt över dem. Ljuset och de bleka tonerna för tankarna till ett skirt tyg som när som helst kan gå sönder. I arbetet med Holding var bildernas färgtoner en slump som kom sig av att Anna Clarén använde en gammal Hasselbladskamera utan ljusmätare och för att vara på den säkra sidan överexponerade hon. I efterarbetet upptäckte hon sedan likheten med de bilder hon tagit som barn vars motiv har börjat blekna och hur paradoxalt det var att själva bevismaterialet för att något faktiskt ägt rum höll på att förstöras. Nu har den bleka tonen blivit hennes signum och ett sätt att förstärka känslan av förgänglighet.

- När jag fotograferar är det med ett par glasögon på mig som är filtrerade med den känsla och det stämningsläge som jag är i just då,och mycket av de glasögonen innehåller en rädsla för det förgängliga och en vetskap om att inget är så bra att det kan vara för evigt.

I Close to home blottlägger hon sig själv men också sin familj och personer i deras närhet. Porträtt varvas med naturbilder från hennes omgivningar på Biskops-Arnö. En bild på henne själv gravid och naken med huvudet i famnen på en nära väninna skildrar systerskap och tyst förståelse kvinnor emellan. Ett annat foto visar en av hennes söner som spädbarn när hans ansikte är förvridet av ilska. Att skildra människor är alltid ett etiskt dilemma menar hon men med åren har hon landat i att det är hennes konstform.

- Det där har jag haft ganska mycket kval kring, så mycket att jag i en period bara fotograferade fjärilar. Sedan har jag förlikat mig med att fotografi är mitt sätt att uttrycka mig på.

Under de fyra år Anna Clarén har arbetat med Close to home har hon fotograferat omkring 200 kamerarullar med sin Hasselbladskamera. Fotograferandet ser hon som ett sätt att kommunicera känslor hon annars inte vill eller kan sätta ord på – ett slags inre emotionell verklighet.

- Vissa människor som joggar kan tycka att det är jobbigt men att det är så skönt efteråt att de ändå bara vill ut, och så är det med fotograferandet för mig. Jag kan tycka att kameran är tung och bökig men alltid när jag har fotat en stund så känner jag mig ren och lugn.

Hon fortsätter:

- När jag pratar om djupt privata saker genom fotografier så har jag märkt att de inte är unika för mig utan att det är något ytterst allmänmänskligt. Därför vill jag publiceras. Det finns något trösterikt i att man inte är ensam om det där.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.