Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Protesterna i Hongkong har varit både fredliga och våldsamma. På bild: en demonstration av mödrar som stöttar motståndet. Bild: Andy Wong

Carrie Lam måste vara beredd på att prata demokratisering

Igår lovade Hongkongs chefsminister Carrie Lam att dra tillbaka utlämningslagen, som är grunden till demonstrationerna som skakat staden. Johan Lagerkvist, professor i sinologi, ger sin syn på utvecklingen.

Paraplyrörelsens protester för politiska reformer och demokratisering av Hongkong under hösten 2014 varade i 79 dagar. Proteströrelsen mot chefsministern Carrie Lam och det lokala styret har tågat mellan Hongkongs skyskrapor i hela tre månader denna sommar. Miljonmarscherna, generalstrejkerna och dagliga, ibland våldsamma, protester är Hongkongs största kris sedan territoriet återgick till kinesisk suveränitet 1997.

LÄS MER: Göteborgs relation till Kina är som en miniatyr av hela västvärlden

Massdemonstrationernas uthållighet gör dem historiska. Att de äger rum i gränssnittet mellan den rättslösa diktaturen Kina och rättsstaten Hongkong, gör dem viktiga. Särskilt i en tid när makt och godtycke övertrumfar spelregler även i gamla demokratier. Det är just frågan om utlämning av brottsmisstänkta till godtycklig rättskipning i Folkrepubliken som tände gnistan i Hongkong. Fast besluten att genomdriva en utlämningslag mötte Carrie Lam dock så hårt motstånd att hon tvingades förklara lagen ”död” den 9 juli. För demonstranterna var detta otillräckligt. De krävde att lagförslaget formellt skulle läggas i papperskorgen.

Peking står helt bakom Hongkongs chefsminister, att hon skulle tillmötesgå kravet på att avgå är därför osannolikt.

Denna breda folkrörelse började alltså med ett starkt försvar av rättsstatens principer. Men eftersom Lam vägrade göra mer, ökade den sedan lång tid uppdämda frustrationen med en teknokratisk administration som är lyhörd mot Peking men ständigt läxar upp medborgarna om stabilitet och ordning. Protesterna växte därför till att inkludera krav på fullständig demokrati: att Hongkongborna ska kunna välja chefsminister och alla ledamöter av det lokala parlamentet i direkta val. Efter massarresteringar av drygt tusen personer tillkom också krav på amnesti, och tillsättande av en oberoende utredning av polisbrutalitet. Chefsministern, men framför allt hennes beskyddare i Peking har vägrat tillmötesgå dessa krav. Tills igår – då Lam på en presskonferens lovade att formellt dra tillbaka den avskydda utlämningslagen, tillsatte nya ledamöter till utredning av polisens hanterande av demonstrationerna, samt gav ett löfte om en öppen dialog med breda grupper i samhället.

LÄS MER: Kritiserat lagförslag dras tillbaka i Hongkong

Hur ska man tolka denna reträtt? Den presskonferens som centralregeringens myndighet för Hongkong och Macau höll dagen dessförinnan i Peking ger en viss fingervisning om fortsättningen. Peking står helt bakom Hongkongs chefsminister, att hon skulle tillmötesgå kravet på att avgå är därför osannolikt. Man har också gjort klart att Lams administration har resurserna som krävs för att hantera situationen på egen hand. Det torde betyda att Peking ingriper endast vid extremt nödläge och om Kina bedömer att landets suveränitet och enhet är hotad.

Tidigare har Kina talat hotfullt om en minoritet av ”svarta händer” som ligger bakom protesterna, det vill säga separatister som trasar sönder den kinesiska flaggan, vandaliserar i tunnelbanan, klottrar hatpropaganda som ”gouguan” (hundminister) inne i det lokala parlamentet, och önskar sig ett självständigt Hongkong. Men nu görs ett försök att splittra proteströrelsen. Det är den fredliga majoriteten, och deras föräldrar, som man vill nå via Lams utsträckta hand. Det tillbakadragna lagförslaget kan ses som en signal till majoriteten fredliga demonstranter, medan de våldsamma aktivisterna varnas för allvarliga konsekvenser.

Ett farligt läge vore om polisen avfyrade skarpa skott mot leden av de unga demonstranter som ropar ”befria Hongkong, vår tids revolution” och proteströrelsen fick martyrer att sörja.

Kommer tillräckligt många demonstranter att nöja sig med Lams initiativ och gatuprotesterna ebba ut såsom skedde med paraplyrörelsen i december 2014? Det är kärnfrågan under de kommande dagarna. Om protesterna däremot fortsätter, och till och med blir våldsammare än hittills, är det möjligt för Lam att tillämpa ”föreskriften om den allmänna ordningen”. Senast den användes var när brittiska kolonialstyret 1967 försökte stoppa en serie attentat utförda av kommunistiska terrorceller, som var inspirerade av Mao Zedongs extrema kulturrevolution på fastlandet.

Den föreskriften skulle möjliggöra långtgående inskränkningar i de demonstrations–, mötes– och yttrandefriheter som finns i Hongkongs grundlag. Internetanvändning och sociala medier som varit viktiga för organiseringen av protesterna skulle kraftfullt kunna begränsas och censureras. Detta skulle dock bevisa att Hongkong blivit som Folkrepubliken Kina. Konfliktnivån och riskerna skulle öka. Ett farligt läge vore om polisen avfyrade skarpa skott mot leden av de unga demonstranter som ropar ”befria Hongkong, vår tids revolution” och proteströrelsen fick martyrer att sörja. För att undvika detta katastrofscenario måste Carrie Lam visa uppriktigt ledarskap i sin aviserade dialog med civilsamhället, och även vara beredd att diskutera politiska reformer och demokratisering.

Johan Lagerkvist är professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet och höll i årets Segerstedtföreläsning.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.