Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

På Shakespeares tid bestod bildning av latin och grekiska. Grammatik. Cato, Aesopos, Ovidius, Livius, Cicero, Vergilius, Terentius, Horatius, Suetonius, Plautus, Juvenalis, Perseus, Seneca. Men är det vad vi borde återgå till? Bild: Vidar Ruud

Carl Magnus Juliusson: Vi måste bli mer okunniga

När Skolverket la fram förslaget att stryka antiken ur kursplanen för att lägga mer tid på efterkrigstiden satte de fingret på ett viktigt problem. Det finns för mycket att lära. För vill vi verkligen ha ett mer bildat samhälle måste vi också bli öppnare för att kunna mindre, och läsa mer sagor än uppfostringslitteratur, skriver Carl Magnus Juliusson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Att vi i dag skulle vara dummare än någonsin är så klart en uppenbar överdrift. Vi vet mer, och kan mer om världen och dess historia, än människan någonsin har gjort. Aldrig någonsin har vi haft så mycket information så tillgängligt som vi har nu.

Det är också en överdrift att människor förr i tiden läste så mycket mer än vad vi gör nu. En stor skillnad är däremot att man under 1800-talet och tidigare brukade läsa om sina böcker, medan man i dag vanligtvis läser en bok en enda gång och sedan aldrig mer.

Vi tycker inte att vi har tid att läsa om en bok; det finns ju så mycket annat att veta.

LÄS MER: Ett bildat samhälle behöver gemensamma referensramar

Under antiken och medeltiden var dokumentskåp och bokhyllor vanliga metaforer för minnet. Ett bokskåp var då inte en plats att förvara information i för sakens skull. De innehöll utvalda rikedomar som värderades för sin användbarhet – inte för att de var sanna eller moraliskt riktiga.

Att minnas var inte en fråga om att lagra så mycket som möjligt – som i ett arkiv – utan att aktivt välja bort det oviktiga.

Det finns en skillnad i denna bild mot den som i dag råder när det kommer till vad en person förutsätts kunna – och den är framför allt kvantitativ. I höstens debatter om läsning och bildning är det vissa saker som återkommer, varav en är oron över att vi läser för lite, sedan Statens medieråd nyligen la fram att 13-18-åringars läsande halverats på sex år.

Att leva i vårt moderna samhälle skulle bli väldigt komplicerat om vi enbart läste vad Shakespeare läste i skolan.

Ett problem som uppstår med ett kvantitativt ideal, likt arkivet, rör sållning och värdering. Vad är egentligen viktigt om man förväntas kunna allt?

När det kom till utbildning förr i tiden – en utbildning som vi i dag snarare kanske skulle kalla bildning – har det sällan handlat om att läsa mer. Det har handlat om att läsa bättre. Att analysera och kunna ett mycket begränsat material på djupet.

Även om det inte går att veta exakt, tror de flesta att William Shakespeare gick i skolan fram till 13 års ålder på en så kallad ”grammar school” – King's New School i Stratford. Eftersom läroplanerna var standardiserade, kan man med hyfsad säkerhet gissa vad han studerade. Latin och grekiska. Grammatik. Cato, Aesopos, Ovidius, Livius, Cicero, Vergilius, Terentius, Horatius, Suetonius, Plautus, Juvenalis, Persius, Seneca.

LÄS MER: Så tycker Göteborgspolitikerna om litterär kanon

Ett nätt litet bokskåp. De flesta antikintresserade har i dag läst betydligt mer. Uppmärksamma även avsaknaden av grekiska författare. Till och med i dagens grundskola läser man ”fler” böcker om man räknar in alla läroböcker.

Men Shakespeare kunde dessa verk på djupet. De var särskilt utvalda för att man skulle lära sig att tala och skriva väl, argumentera och resonera, filosofera, fundera över liv och död, och krig och kärlek. Romerska tyranner och frihetskämpar stod som referenspunkter när det kom till att analysera samtidens politiska maktkamper.

Det spelade ingen roll att de inte var samtida. De var ju det bästa som europeisk kultur frambringat!

Dessa böcker förband människor med varandra och med historien, liksom med generationerna före en. Fortfarande i dag när man studerar latin läser man Caesars ”De bello Gallico” och Ciceros tal till Catilina, precis som latinstudenter har gjort i 2000 år.

Ja, det är klart att ungdomar läser mindre, tänker jag tyst för mig själv. Vem vill läsa sådan uppfostringslitteratur?

Inte alla, men många av texterna bestod av det som Skolverket nu strukit ur styrdokumentet: "Skönlitteratur som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor. Lyrik, dramatik, sagor och myter." Och som nu ska ersättas av "texter som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor, till exempel utanförskap, jämlikhet, sexualitet och relationer".

Ja, det är klart att ungdomar läser mindre, tänker jag tyst för mig själv. Vem vill läsa sådan uppfostringslitteratur?

LÄS MER: Victoria Greve: Läsandet får inte bli en elitsport för akademiker

Men allt annat som finns att lära sig då?

Man borde vara lite försiktig när man argumenterar för att återgå till en klassisk bildning. Att leva i vårt moderna samhälle skulle bli väldigt komplicerat om vi enbart läste vad Shakespeare läste i skolan.

Sherlock Holmes skulle inte vinna många frågesporter. Men han vet exakt vad han vill kunna, och vad han behöver kunna, för att få jobbet gjort.

Balansgången står snarare mellan kvalitet och kvantitet. Om vi verkligen vill närma oss ett bildningssamhälle snarare än ett informationssamhälle – som det åtminstone låter på vissa debattörer – behöver vi samtidigt bli mer öppna för att också välja bort kunskap. Vi kommer att behöva bli mer okunniga – snarare än att läsa ännu mer – för att tiden ska räcka. Liksom platsen i våra respektive bokskåp.

I så fall får vi ett ideal som påminner mer om Sherlock Holmes när han i "En studie i rött" avslöjar att han inte vet att jorden snurrar runt solen.

LÄS MER: Så tycker Göteborgspolitikerna om litterär kanon

När Watson förklarar att det är så det ligger till, svarar Sherlock Holmes att han nu aktivt kommer att radera det ur minnet. Han betraktar nämligen sin hjärna som en tom vind att fylla med de möbler han själv väljer. Om jorden snurrar runt solen, eller tvärtom, gör ingen skillnad för hans liv.

Sherlock Holmes skulle inte vinna många frågesporter. Men han vet exakt vad han vill kunna, och vad han behöver kunna, för att få jobbet gjort.