Carl Erland Andersson: Dunkelt tänkt om sociala medier

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

I Jonathan Swifts Gullivers resor ­berättas i landet Luggnagg för Gulliver om struldbrugers, de varelser som skänkts förmånen evigt liv. Vältaligt utbreder sig Gulliver om vilken framgång för släktet denna revolutionära förtrupp utgör – tills han konfronteras med några struldbrugers, degiga spöken som inget längre minns, inget språk har, och som framlever sin eländiga tillvaro i evig demens och eviga smärtor och sjukdomar utan slut. Så går det med önsketänkanden och alltför oreflekterade utopier. ”Jag blygdes djupt över de behagliga fantasier jag uppgjort…” berättar Gulliver.

En förändring av och i verkligheten resulterar i diverse vresigt oförutsägbara konsekvenser. Varje revolution kräver en mängd underförstådda förutsättningar. Så synd att verkligheten sällan tillhandahåller dylika. Vilket inte alls bör hindra förändringar och reformer. Men man bör vara medveten om att dessa också skapar nya problem att ta itu med. Demokratin är en konstant provisorisk ordning. Det totalitära det definitiva.

ANNONS

Tänk nu på de sociala medierna, en stor frihet förvisso. När de slog igenom blåstes det på revolutionstrumpet, och de sades närmast utgöra demokratins definitiva genombrott, som hade vi pinats i en halvtomhalv diktatur tills dess. Med blicken djupt borrad i kristallkulan besjöng alla vältaliga Gullivers gammalmedias snara sammanbrott. Allt blev bara yngre, och bättre. Det var facit.

Sen upptäckte man att verkligheten efter de sociala mediernas genombrott dock var pinsamt lik den före. Sociala medier kan organisera rättfärdiga uppror mot makten, men också förtalskampanjer, lögner svåra att försvara sig mot, främlingsfientlighet, hat och fascistiska nätverk. Till en början sades att jo, så blev det ju tyvärr också, vilket dock inte var ett argument mot sociala medier i sig. Sant.

Sant, med tillägget att allt existerar i ett sammanhang, och dagens är som de är. Naturligtvis förskjuter och förändrar sociala medier mycket, men något framtidens facit finns inte. Svagheten har legat i den dunkla tanken – fortfarande närvarande som en skugga – att ett tekniskt framsteg samtidigt är ett ideologiskt; att sociala medier i sig befrämjar demokratin, en illusion. Att bemöta de sociala mediernas mer bedrövliga innehåll och funktion med rop på censur duger å andra sidan inte, det finns redan tillräckligt med hot mot yttrandefriheten. Men nu när revolutionsglöden falnat kan en verklig diskussion ta vid. Vi behöver inte bli ett slags ­andens struldsbrugers.

ANNONS
ANNONS