Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Byström: "Kort tid för ny medieutredning"

Det är utmärkt att kulturdepartementet satt fart på mediefrågorna och har en ambition att förnya mediepolitiken, liksom viljan att ta ett större grepp.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Att läget är allvarligt i delar av den svenska medievärlden är ingen nyhet. För några veckor sedan kom Dagbladet i Sundsvall ut med sitt sista nummer. Under perioden 2004–2014 försvann mer än var femte journalist inom dagspressen, antalet lokalredaktioner minskade med en tredjedel på landets landsortstidningar. Det är klart att det på sikt kommer att få konsekvenser för demokratin.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

När regeringens medieutredning presenterades på torsdagen poängterades just detta i direktiven. För den som följt med i den svenska mediedebatten de senaste åren fanns där mycket att nicka igenkännande åt i det niosidiga direktivet. Den oavbrutet kloke medieforskaren Jesper Strömbäck har kallat medielandskapets förändringar "demokratins klimatfråga". Ett av de problem som förändringarna riskerar att leda till är förstås att det blir svårare att fatta genomtänkta demokratiska beslut för den som inte har tagit del av en allsidig nyhetsrapportering. Ett annat att mottagligheten för propaganda, snedvinklade nyheter och ibland desinformation ökar när den egna kunskapen minskar. Ett tredje att klyftorna i samhället riskerar att förstärkas mellan dem som har kunskap och tar del av nyheter och samhällsdebatt och dem som undviker nyheter.

Det är också lätt i ett digitalt landskap att omge sig med nyheter och åsikter som i grunden bekräftar den egna världsbilden. Ungern utgör här ett alldeles utmärkt exempel på hur illa det kan gå när medierna slutar fungera som en plats för åsiktsbrytning, granskning och nyhetsförmedling i det offentliga. Där gick det att omskapa en fungerande demokrati till något helt annat på bara några år utan att omvärlden eller landets egna invånare förstod vad som egentligen hände.

I direktiven pekas det på att medieutredaren – namnet presenteras i nästa vecka – ska titta på nya mediepolitiska verktyg vars syfte ska vara att ”främja möjligheterna för allmänheten att ta del av journalistik som präglas av mångfald, allsidig nyhetsförmedling, kvalitet och fördjupning, oavsett var i Sverige man bor. Någon quick fix för att åtgärda detta kommer det naturligtvis inte att vara frågan om, snarare handlar det med all säkerhet om en rad åtgärder som på olika sätt kan stimulera innovationer, göra om presstödssystemet, sänka digitalmomsen och ta bort reklamskatten.

Det är utmärkt att kulturdepartementet satt fart på mediefrågorna och har en ambition att förnya mediepolitiken, liksom viljan att ta ett större grepp. Förhoppningsvis leder utredningen till en mer genomgripande debatt i ärendet. Det som är mer dunkelt är tidsaspekten, redan den 31 oktober ska utredaren berätta hur behovet av insatser ser ut, ett halvår senare ska rubbet vara klart. Frågan är om det tidsperspektivet på allvar öppnar för den omfattande genomlysning som verkligen behövs.