Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Gathenhielmska huset Stigberget. Bild: Per Wahlberg

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Bura in antikvarierna och kulturarbetarna

Mark Isitt skriver om Gathenhielmska huset som hotas av skadegörelse.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

”…och om detta händer fler gånger utan att Higab godkänt det kommer vi att tvingas göra polisanmälan.”

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Så står det i en mailkonversation jag fått vidarebefordrad till mig. Ämnet är Gathenhielmska huset.

LÄS MER: GP:s Mark Isitt prisades på Arkitekturgalan

Vilket illdåd kan vara så förskräckligt att kommunala Higab, förvaltare av Göteborgs kulturfastigheter, beskyddare av våra byggnadsminnen, anser sig nödgade att hota med så drastiska åtgärder?

Har någon tänt en brasa på trädgårdsverandans trädäck? Eller klottrat med svart spritpenna på 1700-talshusets ljusgråa och släta fasadpanel? Eller bajsat i buxbomsrabatterna? Eller bänt loss brädor ur furuplanket? Eller tränat kamphundar på grusplanen? Eller krossat munblåsta fönsterglas så att den faluröda spröjsen flugit all världens väg? Eller ”bara” sålt lite gammalt ohederligt hasch utanför denna valmade rokoko-skönhet, en av stadens allra äldsta byggnader?

Jo, visst, sådant förekommer.

Nästan varje dag, faktiskt.

Men vad är väl det jämfört med det diaboliska sabotage som nu drabbat byggnaden:

På den Gathenhielmska trädgårdsgrinden har en grupp pensionärer hängt ett slanglås.

Jojomensan.

Ett slanglås som placerats där av medlemmar i Kulturminnesföreningen Gathenhielm i syfte att, som de kallar det, förhindra fortsatt skadegörelse.

Nu ska det sägas, innan föreningen tog slanglåset i egna händer hade dessa antikvarier och kulturarbetare både ringt och skrivit till Higab. Man hade i detalj och under flera veckors tid redogjort för förfallet. Man hade fotograferat brännmärkena, nedskräpningen, klottret och verandans krossade glasrutor. Man hade personligen jagat ungdomsgängen, langarna och tiggarna på flykten. Och man hade till och med bemödat sig att endast hålla grinden låst under nattetid och på helgerna, för att inte utestänga dem med faktiskt intresse av den gamla kaparkaptenens arv.

Ändå vidtog Higab inga åtgärder.

Kanske för att parken snart ska göras om. Åtminstone om Higab får drömma. Man har tagit fram en skiss, ett förslag så radikalt att det mer än något ter sig som gottgörelse för alla decennier av vanvård. Plank ska rivas, nya gångvägar anläggas, ett 50-tal träd fällas – Higabs fältarbetare kommer att svinga sina motorsågar som en gång Lasse Gathenhielm sin huggare. Fast först om ett par tre år, innan man kan sätta igång måste förstås detaljplan och bygglov vara på plats.

LÄS MER: När gavs göteborgarna chansen att säga sitt om stadens nya skyskrapor?

Om nu det Gathenhielmska huset fortfarande existerar vid det laget, vill säga, kanske har det redan hunnit brinna ner.

Det är inte utan att man undrar vad Higab sysslar med. Varför agerar man inte omedelbart när kulturskatter hotas? Vet man inte vilka värden man värnar? Förstår man inte vikten av nolltolerans, att krossas ett fönster så krossas snart ett till och snart ett till och snart står hela huset i ruiner?

Och hur slapphänt får man egentligen förhålla sig till sabotörerna? Det säger ju sig självt, ett medborgargarde av frustrerade antikvarier och kulturarbetare med slanglås… Bura in dem med en gång!