Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bruno Ganz avled på fredagen i sviterna av magcancer, 77 år gammal. Bild: Andrew Medichini

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Bruno Ganz gjorde ondskan mänsklig

Rollen som Adolf Hitler i Undergången gjorde Bruno Ganz till ett viralt fenomen. Men bortom bilden av den fräsande, desillusionerade diktatorn i bunkern döljer sig en av den europeiska filmkonstens mest mångfacetterade skådespelargärningar.

Bruno Ganz kommer att bli ihågkommen som ängel och djävul. Den schweiziske skådespelaren hade förvisso haft en lång karriär när han 1987 spelade skyddsängeln som blir kär i en trapetsakrobat i Himmel över Berlin. Men Wim Wenders film introducerade mannen med den sorgsna blicken för en ny generation. I intervjuer berättade Ganz hur folk efter rollen (som han upprepade i Fjärran så nära 1993) betraktade honom annorlunda: När de hamnade bredvid skådespelaren på flygplan tackade de, eftersom de kända sig trygga.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Fram till hans ännu större internationella roll, vill säga. Adolf Hitler-porträttet i Oliver Hirschbiegels Oscarsbelönade Undergången (2004) gjorde Ganz till ett viralt fenomen. En scen där Hitler får utbrott spreds på nätet i olika versioner, med undertexter som handlade om allt från Star Trek till Sarah Palin. I en version 2018 reagerar nazistledaren på nyheten att Bruno Ganz har drabbats av den magcancer som på fredagen, vid 77 års ålder, blev hans död.

Man förstår varför klippet aldrig upphör att fascinera – den brutne diktatorn är som i en tryckkokare under sina sista dagar i bunkern. Han skakar, går mellan förtvivlan och raseri och från viskningar till skrik. Även den negativa kritiken var den bästa en skådespelare kan få: Ganz ansågs ha gjort ondskan mänsklig.

Kanske var det därför karriären, som började redan 1960, blev så framgångsrik både på scen och i film. Det blev Hamlet två gånger och medverkan i pjäser som Harold Pinters "Hemkomsten". På andra sidan Atlanten medverkade han i Jonathan Demmes nyinspelning av "The Manchurian candidate" och arbetade med bland andra Ridley Scott och Francis Ford Coppola.

Men Ganz är främst förknippad med alla de europeiska auteurer som nyttjade melankolikern med de känsliga ögonen – Theo Angelopoulos, Peter Handke, Barbet Schroeder, Sally Potter och många fler. Leta upp Alain Tanners Den vita staden från 1983 där han spelar en sjöman på flykt från sig själv i Lissabon. Utsökt!

Det var av dessa anledningar, för statusen som mansmusa i den europeiska filmkonsten och för Hitler-porträttet, som Lars von Trier rekryterade just Ganz att spela i "The House that Jack built" (svensk premiär 15 mars). Under en konversation om konst och skapande, änglar och djävlar lotsar hans karaktär Vergilius huvudpersonen till livet efter detta.

Det blev Bruno Ganz sista roll.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.