Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hur svårt kan det vara att lära eleverna skillnaden mellan "de" och "dem"? Att inte göra det är att försvåra för dem senare i livet, tycker Maria Näslund.

Maria Näslund: Bra idé - vi lär ungarna svensk grammatik!

Att förenkla grammatiken för att eleverna tycker det är besvärligt är en väldigt dålig idé, tycker Maria Näslund.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

När min mamma och jag får en riktigt bra idé ropar vi i kör "Det gör oss". Det handlar inte om att vi har svårt att skilja på subjekt och objekt, snarare tvärtom.

Min lillebror var väldigt liten när han yttrade detta i vår familj klassiska citat, men hade redan klart för sig att han växte upp i en miljö med människor som hade koll på vad man sa och stenkoll på hur man sa det. Så han drog till med vad han troligtvis tänkte var en mer avancerad och lite finare form - för säkerhets skull. 

Jag tänker på detta när jag tar del av den aktuella debatten, eller ska vi kanske säga dombatten, om ”de” och ”dem”. Den blossar upp ibland och nu var det en gymnasielärare som skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet där han föreslog att vi skulle slopa de båda formerna och ersätta med det enväldiga ”dom”, alltså även i skrift. Inför reformen från och med januari 2017, uppmanade han. Argumentet: eleverna har så svårt att lära sig det här.

"Där tappar han mig"

Och där tappar han mig. Jag är visserligen inte tokliberal när det kommer till språkfrågor - till skillnad från riktiga språkvetare som tycker att allt är okej - men jag förstår att språket ständigt utvecklas och förändras. Det är en naturlig process, och om en generation eller två tittar man säkert fascinerat tillbaka på gamla texter med de (häpp!) gammalmodiga formerna ”de” och ”dem”.

Det är helt okej; någon gång tar ”dom” över. Men att en lärare anser att vi ska ändra här och nu för att eleverna tycker att grammatik är besvärligt låter som ett dåligt skämt om den curlade generationen. Unga läser så mycket talspråk i skrift i sociala medier att de blir vana vid detta och får svårt när de sedan ska skriva andra texter, får vi veta. Samtidigt har ”läsningen av professionella skribenters texter minskat dramatiskt”, fortsätter Henrik Birkebo.

"Det finns en tydlig statusskillnad"

Det är möjligtvis inte skolans uppgift att då lägga extra krut på just detta? För som Lars Melin, docent i lingvistik, säger i samma tidning: Det finns en tydlig statusskillnad mellan ”dem” och ”dom”, och i många sammanhang krävs att man klarar att hantera ”de” och ”dem”.

Dessutom måste man lära sig denna skillnad i många andra språk, vilket kan bli tufft när man inser att ingen kommer och sopar så fort det blir jobbigt.

Men är det så svårt egentligen? Inte särskilt, även om vi alla kan göra fel. Är man osäker kan man testa att byta ut ”de”/”dem” mot ”vi”/”oss” - det blir genast lättare. Ett annat knep är att översätta till engelska där de flesta snabbt hör om det ska vara ”they” eller ”them”. Vi har ju en intuitiv och förvärvad språkkänsla och kan oftast lita på den, även om talspråkets ”dom” ställer till det för oss.

I Aktuellt fick en språkvårdare säga något luddigt om att vi ska ha acceptans även för andras normer, medan flera intervjuade elever i inslaget verkade tycka att det här med ”de” och ”dem” borde man väl kunna lära sig.

Bra idé! Vi lär ut de grammatiska reglerna i vårt språk. Det tycker jag att vi inför från och med januari 2017. Det gör oss!