Verkligt i den meningen att boken med den gamle Bobs ordrika berättelse om unge Bobs ankomst till New York och hans första fattiga år på Manhattan, 1961, går att proppa ner i väskan och släpa med på vilken tur som helst. Vissa böcker gör sig bäst på resande fot.
Och det där långdraget episka som gör en del av Dylans låtar liiiiite för långa, passar utmärkt i memoarens form. Det här är en människas berättelse, men också tidens, platsens. Fast musikens betydelse för dåtidens Dylan, samt en ingående redogörelse för hans läsvanor, är spännande nog.
Här finns en värld till vilken Thukydides krigsskildringar, Verlaines dikter, Woody Guthries sånger och Mickey Spillanes hårdkokta prosa alla är ledtrådar.
ANNONS
