Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Fångar myllret. Alla människor i Ingela Linds bok är excentriska fria livsnjutare. Bokens styrka är att den lyckas beskriva både de enskilda människorna och den miljö de skapade. Bild: Caroline Andersson

Bloomsburygruppen skapade en egen värld

Konstkritikern Ingela Lind har skrivit om den inflytelserika Bloomsurygruppens egensinne och estetik. Lisbeth Larsson imponeras av det rika bildmaterialet och hur strävan efter frihet genomsyrade både individer och verk.

Om man vill ha en vacker och intressant coffee table book är Ingela Linds Ta sig frihet om den kultförklarade Boomsburygruppen, det perfekta valet. Den har allt. Den är läcker men inte ytlig, förförande estetisk men inte banal, kunnig men inte svårsmält. Att bläddra i den är en ren njutning.

LÄS MER: Ett lexikon som lyfter kvinnorna

Virginia Woolf den mest kända

Den mest kända personen i det som kommit att kallas Bloomsburygruppen är förvisso Virginia Woolf, men kring henne fanns ett talrikt kotteri av betydande målare och intellektuella, som gjort starka avtryck i historien. Under 1900-talets första decennier bröt de med de förhärskande konventionerna och upprättade ett nytt sätt att se och leva, en och en och tillsammans. De berättade människan på ett nytt sätt inom en rad områden. Virginia Woolf och E M Forster i sina romaner, John Maynard Keynes i sina nydanande ekonomiska analyser, Bertrand Russel inom moralfilosofin, och inte minst konstnärligt av bland andra Roger Fry, Duncan Grant och Vanessa Bell. Och människan dansades på nytt av den berömda Ryska baletten, där flera av dem hämtade fruar och älskarinnor. Det myllrar av människor i Ingela Linds bok och alla är de excentriska fria livsnjutare. En av bokens styrkor är att hon lyckas beskriva både de enskilda människorna och den miljö de skapade.

I hennes bok blir deras liv till ett allkonstverk, där en genomtänkt estetik och frihetssträvan genomsyrar varje individ och verk, varje teparty, varje blomsterarrangemang, varje stol och matta. Det imponerande bildmaterialet, som omfattar såväl konstverk som fotografier och avbildade textilier, bär hennes berättelse bortom varje tvivel om det nydanande i deras verk.

Virginia Woolf.. Bild: Pressens Bild

Det mest imponerande konstverket är ändå det hem som Virginia Woolfs äldre syster Vanessa Bell skapade på gården Charleston, som nu är museum, och där väggar, tak och möbler, allt säger allt, till och med marmorn som omger de öppna spisarna, är bemålat med intrikata mönster i rena klara färger.

Charleston var till att börja med ett fritidshus, men blev alltmer det hem dit ”alla” kom. Under första världskriget lyckades Vanessa Bell rädda sina vapenvägrande vänner och älskare undan fängelse genom att ge dem anställningar i nejden som lantarbetare. Det var i synnerhet Duncan Grant, fadern till hennes tredje barn, som hon månade om. Ingela Lind menar att alla älskade honom och att gruppen cirkulerade kring honom, och det är möjligt, men det var Vanessa Bell som skapade den scen, som han och alla dessa märkvärdiga människor behövde för att leva sin geniala frihet.

LÄS MER: Karin Boye solkad av livet som alla vi andra

Ta sig frihet har intresset för Bloomsburygruppens lekfulla och kreativa frihetlighet gemensamt med Linds tidigare bok Leva modernismen. Gemensamt för dem båda är också ett starkt stråk av nostalgi. Det är som om vi fick blicka in i en tid som var så mycket renare, klarare och vackrare än vår. Den ”mjuka modernism”, som Lind menar att Bloomsburygruppen stod för, blev en parentes, och återstår, enligt henne, bara som ett framtidshopp.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.