Körsbärsblom i Kungsträdgården i Stockholm under 2018, på första maj. I år syntes de första blommorna i januari.
Körsbärsblom i Kungsträdgården i Stockholm under 2018, på första maj. I år syntes de första blommorna i januari. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Bli klimatmindful – gläd dig över januarivåren

Januari har än så länge gått i vårens tecken – och fört med sig både glädje och klimatångest. Men måste den ena känslan utesluta den andra? Björn Werner frågar sig om det är möjligt att njuta av klimatförändringarna.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

LÄS MER:"Greta Thunberg är en sorts tragisk figur"

De senaste veckorna har det varit vår fast det borde vara vinter. I Stockholm blommade i helgen körsbärsträden i Kungsträdgården. I Göteborg letar sig solen med ett fetgult ljus över Slottsskogen. Knopparna syns redan på träden. Den som slinker hem lite tidigare från kontoret kan låta vårvärmen skölja över ansiktet, med rocken öppen, och vandra in i rödglödgade solnedgångar. DN:s idé- och kritikredaktör Johan Hilton fångar situation väl i en tweet:

”Å ena sidan är det den första riktiga vårdagen då hjärtat liksom av sig själv fylls av jubel. Å andra sidan är det januari".

Vi går var och en igenom klimatförändringarna i Sverige med en skräckblandad förtjusning. En sorts grundskam över att glädjas, eftersom vi vet att vi är glada över tecken på en katastrof. Jag tycker vi bör pröva tanken att det kan vara onödigt. Alla de som någon gång underkastat sig en av alla mindfulnessappar och övat på att låta tankarna och känslor komma och gå som moln över himlen vet nämligen: det går utmärkt att vara både glad – och rädd, samtidigt. Det är bara olika reaktioner och perspektiv inför samma sak.

ANNONS

Vi lever trots allt, hur vi än gör, bara här och nu.

I vår kultur är skräcken redan väl utforskad. Den har de senaste åren avhandlats i otaliga svenska kulturchefskrönikor och apokalyptiska böcker från prisbelönta amerikanska journalister. Med rätta förstås – att mänskligheten håller på att omforma planeten till en plats de själva inte kan bo på är ett katastrofalt faktum. På ett abstrakt plan måste detta förstås vara en insikt alla bär med sig. Individuellt och kollektivt måste vi agera för att till varje pris stoppa förändringarna från att gå längre.

Men glädjen. Varför inte samtidigt ta den känslan för vad den är? Vi vill flockas runt de spröda körsbärsblommorna, med en dröm om att snön kanske aldrig kommer i år. Vi vill stanna i våra steg när molnen spricker upp och solen visar sig, lyfta ansiktet mot himlen, blunda och låta ljuset silas genom ögonlocken. Fyllas av vårhopp över fåglarna som redan börjat kvittra.

Att ta fasta på den känslan är inte heller fel, helt enkelt för att det inte i sig är fel att glädjas. Kanske är det dags att börja bli klimatmindful. För på just på våra breddgrader är klimatförändringarna inte bara av ondo. Inte nu, i denna unika skarv i jordens geologiska historia, där somrarna under några decennier bara verkar bli varmare och vintrarna allt mildare. Men inte allt för varma, och inte allt för milda.

ANNONS

Att då tillåta sig själv att stanna upp, låta värmen, solen och fågelkvittret omfamna en. Det är inte bara fel. Vad ska vi annars göra? Vi lever trots allt, hur vi än gör, bara här och nu.

LÄS MER:Vår tids ikoner hindrar oss från handling

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS