Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

GT:s nya kolumnist Erik Nord är också polischef för Storgöteborg. Bild: Stefan Berg

Björn Werner: GT kompromissar med sin trovärdighet

Björn Werner om problemet i att GT valt att rekrytera polischefen för Göteborg som kolumnist.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ondska är ett svårt och väldigt begrepp. Att förstå dess natur är en hörnsten hos såväl världsreligionerna som filosoferna. Varför är människor onda? Och vad menar vi alls med ondska? Är den, som många monoteistiska religioner gör gällande, en källa som står utanför det gudomliga – något demoniskt? Är det som hinduismen ser det så att det är handlingar – inte människor som är onda? Eller är ondska, som Nietzsche argumenterade, snarare ett värdebegrepp för att hålla massorna i schack?

En evig fråga, obesvarad genom millennierna. Men inte längre. För förra veckan fick läsarna äntligen reda på svaret av GT:s nya kolumnistrekrytering: Erik Nord, polischef för Storgöteborg, när han lade ut orden om ett misstänkt hedersmord i Mölnlycke.

”Tror man att alla människor är födda med ett förnuft och samvete och räknar bort de ärenden som har sin grund i vanföreställningar till följd av sjukdom återstår bara en förklaring: Ondska. Ren och skär ondska":

En stad där den högsta chefen för polismyndigheten kan sätta av ledig tid för moralfilosofiska bryderier måste trots allt vara en plats där lag och ordning härskar ostört.

Och visst, det går förstås att tycka att det är lite onödigt av GT att reda ut ondskebegreppet genom att låta en av allt att döma ganska gammaltestamentligt inspirerad polischef lägga ut orden. Jag menar, det ser ju inte så lite smetigt ut att ge en av stadens makthavare en egen kolumn i tidningen, samtidigt som GT som stort medieorgan ska bevaka och granska densamma.

Men det är på alla vis en orättvis tanke. Chefredaktör Christer El-Mochantaf ska i stället ha heder för att han håller humanioraämnenas fana så högt. Få andra mediemakthavare skulle i tider då mediebranschen är allt mer hårt ansatt – både av alternativa nyhetssajter och minskade intäkter – välja att kompromissa med sin egen tidnings trovärdighet för att ge moralfilosofiska frågor större spelrum. Att hela tiden behöva ha den där naggande känslan att ens framtida granskningar av polisens maktutövning alltid kommer vara lite svärtade, nu när man etablerat ett formellt samarbete med dem i sin egen tidning, kan inte vara kul. Men bildningen går trots allt först.

En liten tröst i El-Mochantafs stoicism: Göteborgs skattebetalare kan skatta sig lyckliga. En stad där den högsta chefen för polismyndigheten kan sätta av ledig tid för moralfilosofiska bryderier måste trots allt vara en plats där lag och ordning härskar ostört.