Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Stephanie Gerber har skrivit ett fantasyäventyr som flyter fram som trög välling, tycker GP:s kritiker.

Bismak av hederskultur i sagotappning

Stephanie Gerber låter sin hjältinna kämpa väl men i en unken tradition, tycker Stina Nylén.

UNGDOMSROMAN

Stephanie Garber

Caraval

B Wahlströms

Översättning: Carina Jansson

15+

Alice jagade en vit kanin och hamnade i det minst sagt knepiga Underlandet. Den unga, vackra hjältinnan Scarlett jagar sin lillasyster – på flykt undan den misshandlande, kontrollerande fadern – och hamnar i ett liknande sammanhang; i den ambulerande teaterföreställningen Caraval är inget konstant, bisarra händelser och gestalter avlöser varandra i hög fart och ingen går att lita på.

Hennes syster står på spel

Pjäsen är ett spel för aktiva deltagare, och den som vinner får en önskan uppfylld. För Scarlett står det snart klart att hon måste vinna spelet, annars har hon förlorat sin syster. Dessutom måste hon klara dem undan såväl fadern som sitt eget arrangerade äktenskap med en greve.

Stephanie Garbers debutroman Caraval innehåller det mesta som brukar behövas för ett intensivt uppslukande fantasyäventyr. Givetvis utspelar det hela sig i en enda röra av tidsmarkörer, som gycklare på enhjulingar, borgar med vindlande källartunnlar och turnyrer på frasande sidenklänningar, och givetvis existerar magi som något handfast och icke ifrågasatt. Romantiska förvecklingar saknas inte heller.

"Som trög välling"

Men åh, så tråkigt det ändå blir. Garbers språk är enkelt och rakt på sak, men de fyrahundra sidorna flyter fram som trög välling på grund av alltför många detaljrika vändningar. Det känns som om författaren inte hade bestämt sig för hur storyn skulle se ut innan hon började skriva och frestades att lägga till lite här, och lite där, och lite till… det hela blir omständligt och överlastat.

Inte bara Lewis Carrolls saga tycks ligga och skvalpa i bakgrunden; lika mycket går tankarna till Barbara Cartlands universum, som i stil med de klassiska sagorna förvaltar traditionen om hjälplösa, vackra flickor, med mod i barm men livstidsfångar i sin kontext. Scarlett klarar sig undan de onda männen, men inte utan en sällsynt attraktiv ung man vid sin sida.

Hur viktigt det verkar vara att hon behåller sin oskuld, och lyckas med detta genom list, magiska ampuller och upphettade eldgafflar, ger en obehaglig bismak av sagohederskultur.

LÄS MER: Bilderbok Avskalad saga om att bli lämnad

Läs MER: Ungdomsbok Lyckad förening av klimatpolitik, tonårsångest och trolldom

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.